Att ha vinterstängt en älskad.

Och så har vi vinterstängt Drömmen.

Där sitter Leo med så mycket olika lager kläder under sin mysoverall att han knappt kan röra sig, haha – det är ju alltid lite kallt när man kommer dit utan att ha haft värmepumpen igång på max och utan att ha eldat och då får man bylsa på sig innan värmen klättrat upp igen. Så om det är två byxor och två tröjor och sen att dra en overall över det som gäller då gör man så.

Drömmen går alldeles utmärkt att vara i och hålla behagligt varm så länge det inte kryper ner under ungefär -3 grader. Under det spelar det ingen roll vad man gör; det blir aldrig varmt ändå. Därför stänger vi det oftast i November, tömmer ut vatten och allt det där, och sen öppnar vi upp igen nånstans i april.

Det blev en fantastiskt fin helg.

Tända ljus och kaminen som sprakade och solen som var framme och ett glas rött och en film; jag satt i soffan och stickade när vi inte bar sommarmöbler eller dammsög på udda ställen, och tystnaden där ute är fantastisk. Önskar att man kunde bo så året runt. Eller ja det kan man ju (Drömmen hade jag iofs inte velat bo i permanent så att säga, det skulle ta bort lite av magin med det huset, men sådär avskilt och med skog skulle jag gärna bo) men just nu i livet är det inte optimalt. Sen kanske. Vem vet vad man får för sig nån gång.

Så ja; ha en fin vintervila, älskade hus.

Snart, snart är vi tillbaka igen.