Men hej från vardagsrummet!
Med playstationkontroller framme, mattan på sned, en Ka-Ka slängd på bordet. Ett rum vi lever i med andra ord. Vad som mer lever är julgranen, den står där åt höger ur bild och liksom stirrar på mig som om den frågar du tänkte inte ta ut mig snart? men jag pallar faktiskt inte. Inte julstjärnorna heller. De får bannemig hänga kvar iallafall januari ut eftersom det är så förbenat mörkt? Granen kan jag väl ta i helgen, tänker jag. Det är inte så noga.
Annars då? Jag försöker anpassa arbetet så jag nu delar det ungefär 50/50 mellan att jobba hemma och vara på kontoret. Det där med att åka tåg är mindre och mindre lockande, sitter och svettas i mitt munskydd och gäspar och undrar hur jag ens kommer upp så tidigt på morgonen. Men det gör man ju, det blir liksom en vana. Så nu är jag på kontoret 3 dagar och hemma två en vecka, och sen byter jag. Blir en bra kompromiss. Alla sätt är bra just nu känns det som, som minskar risken för kontakt med alla utanför den där bubblan som familjen och vår grupp på jobbet är. De två bubblorna måste jag har kvar, klarar liksom inte av att BARA jobba hemma. Blir koko då, vet hur det var mellan mars och juli när vi inte såg nån IRL. Jag tappade det nästan tillslut. Jag behöver människor, mina människor. Iallafall två eller tre dagar i veckan.
Och i övrigt längtar jag efter att Skånes Djurpark ska öppna, att Corona ska dra åt skogen, att Tivoli ska gå att besöka igen, Blå Planeten, jag vill gå på bio och sitta på restaurang och ta en weekendtripp, jag vill gå på gatorna i Göteborg och sova på Bellora, jag vill åka till pappa och doppa ansiktet i skaldjur, vill att våren ska komma så Drömmen kan öppnas upp och man kan gömma sig där ett tag och glömma bort allt det andra, jag vill kunna se människor utan att backa och handla utan att ta omvägar eller planera tider. Så som vi alla vill.
Ett litet tag till, vänner. Vi klarar det.
Åååå jag lider också av hemarbet. Det enda jag längtar efter just nu är kontoret och alla kollegor. Kan avstå allt annat drömmigt bara jag får en riktig arbetsvardag!
Jag förstår verkligen ångesten av att inte träffa kollegor och sina människor… Jag har inte varit inne en enda dag sedan i mars (vårt kontor är stängt). Jag vet inte hur det ser ut med restriktionerna i just er region, men FÖRSÖK att inte gå in, inte ens en enda dag i veckan om ni inte måste. Det är slutspurten nu och alla måste försöka att genomlida och följa rekommendationerna. Alla som KAN skall jobba hemma, hur jäkla jobbigt och sorgligt och vidrigt det än är att sakna och längta ❤️✨ Håll ut!
Samma här. Har jobbat hemma i princip uteslutande sedan i mars. Dessutom singel och med mina närmaste vänner på annan ort. Blir galen snart. Det känns dock verkligen inte som rätt läge att ta sig till kontoret nu, med tanke på smittläget i Skåne (även om jag skulle kunna ta mig dit utan kollektivtrafik). Nu är det läge att bita ihop, vi tar oss genom det här tillsammans!
Bor också och jobbar i Skåne, men har gångavstånd till kontoret och här är vi max två personer inne samtidigt, alla i egna rum. Hade jag inte fått mina promenader till och från kontoret (går inte till gym nu) hade jag nog blivit galen. Längtar som du också förtvivlat efter mina vänner, föräldrar i riskgrupp, syster med familj som bor 25 mil bort, spontanmiddagar, en after work…ååååh!! Snart!!
Granen är ute men allt som lyser får bli kvar lite. Allt ljus, både fysiskt ocvh psykiskt, behövs!
Jeg forstår at du vil gå tilbake til et normalt liv, hver av oss vil gjerne gå tilbake til vårt gamle liv. Vi må holde ut, dette er en vanskelig tid med mange prøvelser. Det som hjelper er mye optimisme og aldri gi opp håpet.
Ting som er bra for sjelen er viktig. Dette inkluderer å spille PS, kaste juletreet og mange turer ensam i skogen. Underbara bilder om en jättemysig plats <3
Jeg hilser på deg fra min isolasjonsboble <3
Och för en som jobbar på förskola med alldeles för många sociala kontakter (föräldrar, barn, kollegor, städ, kök…) så längtar jag efter att få jobba hemma… tänk att inte behöva utsätta sig för smitta varje dag. Det vore drömmen för mig.
Nej jag är glad över att jobba hemma. 😀 Ingen bil resa till jobbet, betala parkerings avgifter, sitta i ett litet kontor och höra folk prata runt omkring och jag kan inte koncentrera mig, och sedan risken också. För mig passar det att vakna, ta barnet till skolan, dricka en kopp te i lugn och ro, börja jobba långsamt och njuta av tystnaden och sedan hämta barnet och ha en kul eftermiddag och kväll allihop tillsammans. När jag behöver folk träffar jag en kompis över kaffe hos mig eller henne och vi pratar en timme och sedan åker man hem. Det här är bättre. Mindre risk när alla som kan jobbar hemma och man får en snuttar vanlighet när man åker till affären och köper vad man behöver. Jag tror, tyvärr, det blir mer och mer av det här i framtiden. Vi har sett inom forskning (jag jobbar i forskning om mat och hållbarhet) att vi har mer och mer problem med live mest markets, djur som smittar, och det plus klimatet förändringar menar att vi får mer pandemier, sjukdomar vi inte känner till, väder system som orsakar kaos, osv. Just nu är det varianter av covid-19 då viruset förändras om och om igen. Och folk som inte tar vaccinet de blir inbjudna att ta (Frankrike som exempel). Inget Doom och gloom men vi får försöka fundera ut det där med vad är viktigt i livet för oss och leva lite mer runt risker vi tar och hur framtiden kommer att se ut. Det är intressant, skrämmande men viktigt att vi börjar inse att pandemier inte tar slut. De förändras, och de förändrar oss. 😳 One step at a time. Njut av vardagen.
Tack för intressant o givande inlägg!!