Att ha varit på sånt man inte bör.

Ja, okej, det var ju utflyktsdags som ni vet.

Malmö. Och KFC vilket är finemang. Men sen? Sen hade jag tydligen utlovat Jump, vilket går emot alla möjliga instinkter jag har. Till att börja med finns där mycket barn (och jag är ju inte så glad för barn, mina egna räcker utmärkt) och nummer två; alla som varit kraftigt gravida vet att det där med bäckenbotten inte riktigt blir sig likt igen, någonsin. Särskilt inte om man struntat i knipövningar och annat som man nog borde ha gjort. Så att hoppa studsmatta är kanske inte riktigt den aktivitet jag brukar utsätta mig för eftersom jag är ganska säker på att ett framfall skulle vara väldigt stundande om jag bara hoppade ihärdigt nog.

”Okej, vi åker till Jump, men mamma kan inte hoppa för då kan hennes fiffi trilla ut, okej?”

Okej. Deal, tyckte barnen.

För er som aldrig varit på Jump kan jag berätta att det är en gigantisk lokal fylld med studsmattor. Livet för kids, såklart. Och väldigt uppstyrt. Det enda jag kunde önskat var att man när man bokade tid hade ålderkategorier på tiden – jag tyckte det var lite läskigt att väldigt stora tonåringar brölade runt i studsmattorna bredvid min hyfsat lilla sexåring – hade de landat på samma matta som honom hade han ju gjort världens fräckaste (och mest ofrivilliga) parkour genom halva lokalen utan att ha en chans att värja sig.

Men det gick fint ändå. De tog bara in x antal personer per timme och det var förbokade platser så det kändes tryggt.

Och ja; en timme räcker. Lovar. Såhär svettig blir man bara efter en tredjedel.

Så det kan jag rekommendera om ni vill trötta ut era barn till max och se dom högröda och drypande. Skitbra ju; både kul och motion i ett. Och om ni är som mig och lite oroliga för viss ommöblering av underredet fanns det mängder av platser man kunde sitta och ha full övervakning över sina barn medan de hoppade, och jag lämnade Jump med allting intakt – tackar som frågar.

Utflykter! Mer sånt. Det ska det bli.