Att vara tacksam över Juni!

MEN ALLTSÅ JUNI?!

Kan inte minnas sist Juni var så varsam mot oss?! Brukar annars vara ganska blygsam i sin värme, lite avvaktande liksom. Men i år?! Juni kom med sommaren på en gång och jag blir nästan vimmelkantig av tacksamhet. Efter den här vidriga vintern som aldrig tog slut känns det som ni vet som man kan andas igen. Ta ner pojkarna till stranden, ta en ledig dag mitt i veckan och låta Noah vara hemma och ha life, sitta ute på en restaurang med ett iskallt glas cava i handen. Allt sånt.

Nu har ju pojkarna (eller ja, främst Leo då) haft avslutning så nu försöker jag ta alla strödagar jag bara kan innan andra går på semester på jobbet så vi kan hänga och ha sommarlov och vara lediga. Semestern för mig i år blir lite som den blir; jag tar när andra är på plats så att vi hela tiden har någon ansvarig närvarande men det gör inget. Med lediga torsdagar och fredagar till exempel kan man få en långhelg och hänga i Småland och vara ledig i vilket fall. Vilket är precis vad jag planerar att göra nästa vecka – det har lovats 27 grader så jag längtar IHJÄL mig efter att sjunka ner i insjön, pilla i Drömmens trädgård och bara vara. Och äta världens godaste kebabpizza. Inget slår den.

Men nu ska jag ta lördag och njuta helg, innan veckans få arbetsdagar, och sen blir det Småland för allt vad tyget håller. Vår bästa plats på jorden som ni vet.

Kan knappt vänta.