När det ändå var städat och fixat för visning fick man ju passa på att fota, heh.
Tänk att det där, rent tekniskt, inte är vårt vardagsrum längre? Känns så märkligt på ett sätt, men självklart på något annat. När man väl bestämt sig för att sälja så släpper man ju mentalt sitt boende på något vis? Iallafall jag. Jag är liksom redan i ett renoveringsobjekt, halvt inflyttad, i min hjärna (nej har tyvärr inte funnit det ”rätta” ännu) – jag ser framför mig hela tomma och orörda rum med mängder av potential, rum som behöver kärlek men med golv som knarrar, lite råa väggar och stora fönster. Ett sånt tack? Det vill jag ha.
Men; ingen stress. Det finns ju som sagt ett ”mittemellanboende” i väntan på att det där tomma skalet med potential visar sig – jag har ju en lägenhet i stan som fungerat som kontor under pandemin och den går alldeles utmärkt att husera i med både barn och djur och skåp (kanske inte alla) så hemlösa kommer vi inte vara i slutet av oktober oavsett. Hellre ha nånstans att landa och ha is i magen än att bara panikköpa något som inte känns hundra – och jag tror också att det kommer bli bättre marknad för köpare framöver? Så kan man hålla sig stilla och ta det med ro kan man nog vinna en hel del på det. Och ett hem ska ju vara 200%, inte 90.
Så nej; tyvärr inte det perfekta skalet ledigt ännu, men det går fint ändå. Hem finns till H E M visar sig; ibland måste man ha tålamod även om det absolut inte är min starka sida. Så jag har börjat måla lägenheten istället, börjat göra min renoveringsklåda lite lugn på det viset, och det är ett bra substitut för ett gammalt ödehus eller en sekelskiftesdröm.
Ooooh det är så spännande!
Förr eller senare hittar vi rätt-rätt och då jävlar!
Åh jag är så impad över att du mäktar med och njuter av processen hahha. Jag börjar renovera och tänker, det blir kul!! varje gång, men vill vara klar helst igår 😉
En annan fråga. Du sa att du syrat sönder ansiktet för en tid sedan?
Jag var på en ansiktsbehandling och köpte nya cremer iom det. Allt kändes bra tills för några dar sedan då hyn är helt stel, stram och knottrig. Känns som en bränskada, fast det svider inte och är inte rött, men känslan som när du tar på bränd hud, som att du har en mellanhud och varm i ansiktet.
Var det så du kände?
Jag ska tillbaka till salongen, men de tycker jag ska fortsätta med milda syrapads och jag tycker det känns fel när hyn blivit som den blivit.
Jag skulle göra en peeling 1 gång/v å hade då kvar fr ett annat bra märke, som jag kunde använda. Hon tror att det blev för mycket för huden och att det är orsaken.
Men dom är supergulliga å vill hjälpa, ville bara höra din tanke runt det.
Alla kanske inte tål syra, tänker jag.
Tycker ABSOLUT du ska låta huden vila. Den har reagerat på något, syra eller peeling, så snälla var rädd om den ❤️ Tog mig över 2 år att bli bra.
Tack för rådet 🙂 jag håller tummarna nu att hon har rätt och att de bra och lugnande cremerna blir snällt mot huden.
Usch fy nej för syra – kärringen som satte en sån på
mej och lovade och svor att den var bra för min känsliga hy VÄGRADE tro att det var den som gjort att jag hade ont i ansiktet i flera veckor. Jag är inte ångestfylld eller neurotisk men att bli allt mer knottrig, hård, öm i ansiktet för varje dag som gick efter den där ”behandlingen” var knäckande och jag fick lätt panik när jag frågade mej själv hur illa det skulle bli. Usch. Inte en chans att jag ställer upp på någon ”ny” grej ever again utan att testa på en liten yta.
Du har et nydelig hjem!
Kan jeg få lov å ønske meg et innlegg om dine beste hudpleieprodukter? Har elsket disse innleggene tidligere, lenge siden sist?
Absolut!!!