Att ha gjort drick & dreja!

I lördags kväll var solen såhär vänlig mot Ystad och jag begav mig mot samma keramikstudio som pojkarna numera går på kurs.

Flera gånger om dagen nu tänker jag för mig själv om man bara tittar här skulle det kunna vara sommar och liksom beskär mitt eget synfält, som om jag fotograferade, och lämnar ut allt som skvallrar om att det bara är mars. Kala träd, gråa gräsmattor, påbylsade människor till exempel. Men om man bara ser upp mot himlen ibland eller de glödande husfasaderna och taken skulle man kunna tro att det är en riktigt tidig sommarmorgon.

Herrejävlar vad skönt det är att ens kunna tänka så nu.

Vad skulle jag göra i keramikstudion då?

Jo; dreja! Det var ”drick & dreja”; vansinnigt trevligt koncept där man dyker upp med vad man nu vill ha att dricka och sen så drejar man i två timmar och försöker lära sig så mycket man kan.

Mina största lärdomar blev snabbt att man absolut bör ha väldigt korta naglar (har ingen ny nageltid förrän på fredag), att det krävs ganska mycket styrka och att pojkarna har väldigt mycket tålamod.

Men drejas skulle det och dreja gjorde jag, och det är meditativt på ungefär samma sätt som att påta i rabatten eller stå på en brygga och fiska. Man är fokuserad utan att hjärnan måste gå på högvarv.

Rekommenderar det starkt för alla er stressade själar där ute. Under timmarna du håller på tänker du inte på något annat än dina händer, leran och formen dessa två skapar ihop.

Såhär slabbigt var det hos mig.

Häpp.

Men trots naglar och trots att det var absolut första gången så producerades det iallafall! Tre stycken små skålar och fat fick jag ur mig och valde glasyr till, och de ska sen hämtas om någon vecka när de är torkade och brända och glaserade och färdiga och sen kan jag peka på dom och säga nej den har inte Leo gjort, den har jag gjort, Leos är den där tjusiga vasen där borta.

Men två fantastiskt fina timmar en lördag, som bara susade iväg.

Och kvällssol!

Den får vi inte glömma.