Att vara klippt igen.

 

Jo men det var dags för luggen igen. Nu var det ju över ett halvår sen och jag har låtit den växa, men mitt hår blir liksom bara en enda stor chunk om det inte är uppklippt och jag trivs mycket bättre i något lättare just vid ansiktet. Och eftersom håret ändå var solblekt efter sommaren bestämde vi oss för att varför inte ljusa upp det och se om vi kan göra en kul ombre på sikt kanske? Inte gå lika mörkt som jag brukar utan ta tillvara på det solblekta och i etapper ljusa upp det mer. Alltså ingen ”en-sittning-blekning” utan en process som håret hinner med i, det ska det förhoppningsvis klara (jag säger förhoppningsvis för jag har ju blekt håret förr med mer tveksamma resultat haha, det gick typ av tillslut).

Men – långsiktig plan, och när slingorna sen väl är på plats så bleks de ju aldrig mer eftersom det bara är längderna som rörs och inte botten. Ni fattar.

Men ja; en lugg är på plats och den blev sådär slarvigt sjuttiotalig som jag ville – sådär ”jag är bara helt casual” och jag hajade till när jag såg mig i spegeln, för det var som att se sin mamma på gamla bilder. Med luggen kom hon in i mitt ansikte på nåt vis? Fint tycker jag, att hon också är där på en plats som annars mest tas upp av min pappa.

Men ja – där är höstens hårplaner alltså. Vi får väl se hur det blir?

 

 

3 kommentarer till “Att vara klippt igen.

  1. Du ser fantastisk ut, alltså. Jag gillar din lugg, din kompletta frisyr. Den nya färgnyansen är riktigt superflott <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg