Att vara trött på febern.

Jag har varit så trött i några dagar.

Hängig, liksom.

Trodde att det bara var eftersviterna från den senaste däckningsperioden av busebaciller och flunsa, och har tragglat på som vanligt. Så gott det har fungerat alltså, med låg energinivå och snorande näsa och värk i käken och allmän krasslighet. Och vår örontermometer är magiskt borta och det enda vi har är en såndär rektumvariant som legat och stirrat på mig i hörnet och det ska ganska mycket till innan jag självmant tänker åhå! låt oss peta in den där och se vad vi hittar! och går loss på införande av olika slag mitt i veckan. Men idag tog jag tempen tillslut, och joho. 38 grader.

Där ser man.

Så jag är fortfarande sjuk med andra ord. Hängigheten var ingen eftersläntring utan ett nuläge, med feber och allmänt skräp – sånt som får en att sucka djupt av uttråkning och att snällt kräla tillbaka upp i sängen för Heroes och chattstunder med Banditen.

Så nu är det sängläge och vila och mineralvatten igen, fler timmar av ingenting annat än återhämtning.

Och bilderna?

Nej, inte från idag utan från en fotografering åt Conceptbyj2 av deras fantastiska vårkläder, såna man mest vill behålla eftersom de inte bara är vansinnigt snygga utan även också lovar att snart, snart är det vår. På riktigt. (Tror de flesta av kläderna finns uppe här).

Men nu ska jag äta semla med vanilj och diskutera eventuell medicinering med mannen. Sånt här segdraget skräp kan man ju inte ha.

Icke!