Alltså, man är ju inte särskilt rolig som bloggare när det mest vabbas här hemma.
Så får det vara, liksom. Livet kommer emellan och ska komma emellan när de små är sjuka tycker jag.
Men idag var jag iallafall ute i stan och luftade mig i förmiddags för ett möte, och det var vansinnigt skönt. Och så kunde jag springa inom Espresso House och få med mig en stor chai på soya och lite annat gott att ta med hem till Buse och mig att tugga på. Och så fick jag handlat lite växter. Jag håller på att försöka vårpimpa hemmet lite, och nya växter gör ju verkligen susen med små medel.
Jo. En hallonpaj med vaniljsås kan man ju leva med. Ho hooo.
Så idag har jag och Buse fortsatt med sjukstugan, och så har vi vårpimpat lite (ni ska få se sen) och tänt doftljus och bäddat sängen så alla kuddarna blev fluffiga igen. Fluffiga kuddar är ett måste när man är sjuk nämligen. Och så har jag försökt fixa med lite bilder när han sovit; suttit bredvid i sängen med ena handen intrasslad i hans och med tungan i mungipan försökt redigera så gott det går med vänstern.
Lite så ser dagarna ut just nu.
Det går fint det också.
Men sånt är ju livet! Det vabbas å är inte alltid kul å spännande! Underbar blogg iallafall!
Jag kände mig också lite halvtråkig, så jag gick in på din blogg för att inspireras lite, men då är du visst lite halvtråkig också… 🙂 Men man kan ju faktiskt inte vara skoj jämt och ibland är det vab eller också sitter man vid datorn och redigerar, och hur skoj är det för bloggläsarna. Eller faktiskt, nu när jag tänker efter så tycker jag att det är skoj att titta in hos dig ändå! Så tråkigt får vara ok ibland helt enkelt!! 🙂
Kram Jenny
http://www.lillagummanglomsk.blogspot.se
Vet du vad…du får vara hur ”tråkig” du vill..Tror att det är Livet det kallas.Jag hade nog snarare tyckt att det var lite underligt om allt bara handlade om glitter och glamour 🙂 Tycker om dej precis som den bloggEmma vi känner här. Kryakramar till sjuklingarna
Livet… Så är det. Och det alldeles ordinära kan vara det med guldkant också… Hallonpaj, bara en sån sak! Tycker det låter som en himla mysig dag, jag 🙂
Ja, visst måste vabbandet gå före! Skönt att vara ut på äventyr och tänk att få med sig en chai på soya. Så himla gott!
Kramar
Funderar på en sak som du skrev igår….. Att man bara får penicillin om bägge trumhinnorna spruckit. Så är det inte här i Göteborg. Då ”räcker” det med att ”bara” den ena har spruckit.
Det var ju inte generellt, alla gör säkert olika, men specialisten vi går hos ger bara om båda spruckit eller när de kommit för tätt, just för risken med att bli resistent. Han har ju haft spruckna trumhinnor upp till 4 ggr per år, skulle han käka antibiotika varje gång så skulle han ju bli ganska van :S
Jaha! Då förstår jag! Funderade på om vår lille son ätit penicillin helt i onödan för EN sprucken trumhinna….. Tänkte att din man har ju så klart koll… Men dåså! Stackars er lille Buse. Inget roligt alls det där!!
Alltså, jag har hållt inne länge nu, men vaxplumpen/ljusstaken som du älskade att få få från finaste banditen är absolut horribel. Sorry.
Ha ha smaken är som baken 🙂
Och jag tyckte den var jätteläcker! Men förstod inte riktigt om man sätter i nya ljus i gjorda hål?
Exakt! 🙂
Stackars liten. Jag hoppas att han kryar på sig snart snart.
Kram Helén
Stackars Buse. Jag har en ettårig tös som går omkring med öroninflammation som bäst…trots rör i öronen. Hur är det med Buse, har han rör i öronen?
Nej inga rör. När han hade som mest problem så var det nära, men nu har han inte haft sen i somras tror jag – så han blir bättre och bättre. Så han verkar *peppar* inte behöva längre.