Här står det. Tillskottet. Det nya, kalvliknande bordet jag föll pladask för och tvingade mannen att släpa hem. Jag älskar klövkänslan på fötterna och den där Bambi-på-hal-is-looken som hela bordet här; som om det klamrar sig fast på skakiga ben för att inte gå ut i spagat.
Det ska bli otroligt kul att arbeta med den här möbeln, jag tror att denna kommer att bli lite annorlunda. När jag var ute och skaffade material hade jag ett musselskal och en torkad lavendelkvist som moodboard i högsta hugg – alltid bra att ha med sig något som håller kvar en på den känslan man någonstans vill få fram.
Och nu sitter jag här hemma, redo att sätta igång, och det ska bli så spännande att se vart det slutar.
Åh, så fint! Spännande och se hur det blir. Bara musselskalet och lavendeln säger mig att det inte kan bli annat än vacker succé! 🙂
Ser fram emot att få se resultatet! Ramlade in på din blogg häromdagen och trivs fantastiskt bra. Härligt med inspirerande bloggar! 🙂
Det är ett sådant bord jag letar o letar o letar efter men inte hittar…. avis igen!
Oj det där ser ut att bli riktigt riktigt bra!!!
kram
Om du tycker det där tillskottet i familjen är vackert, vänta du bara. You don’t know nothing yet:-) kramar!
Ljuuuuvligt bord! Får verkligen kalvkänsla av benen. Eller föl är jag nog mer bekant med, förresten. Men det är ju samma vingliga, tveksamma uttryck. Vilka fynd du gör, mänska! 🙂
Du har sannerligen öga för prylar – och synnerligen god hand med orden när det kommer till att beskriva dem! Det ÄR ett Bambi-bord, tvivelsutan!
Underbart, vilket litet bord! Precis min stil och ett sådant vill jag HA!!
Fantastisk beskrivning på bordet och jag tyckte det såg alldeles underbart ut precis som det var….
Fast Du höjer säkert nivån på det!
Kram
Vilket underbart härligt bord! Förstår att du föll som en fura även om det själv verkar anstränga sig hårt för att hålla sig på benen… kanske var det kärlek vid första ögonkastet för båda?