Att ha det i generna.

Sådär, då var det andra tillväxtultraljudet gjort och ja – nog har det varit tillväxt alltid! Tyvärr var bildkvalitén inte optimal vid 3D längre eftersom a) han låg som en fällkniv med rumpan ner och händer och fötter uppe vid huvudet, och b) det finns inte plats för lika mycket fostervatten – men vi fick se hans fötter iallafall och några mjukt rundade kinder och sen det roligaste; håret. Fråga mig inte varför men både jag och mannen har varit väldigt fascinerade över huruvida han har fått hår ännu eller inte, så när det dök upp på bild tjöt vi unisont och hajfajvade och hummade stolt. BM var inte sen att snappa upp denna reaktion och tog en bild på svallet och skrev dit hår med ilsket gula bokstäver. Fallifall vi skulle missa det.

Och tillväxten då? Hrm. Låt oss säga såhär; mina tidigare farhågor om att jag och Scout Valiant nog har svårt att avla fram något annat än en väldigt mätt och väldigt hårig son verkar besannas. Leo väger redan lite över 2 kilo vilket fick mig att svälja nervöst och göra en mental note om att snabbt som tusan googla fram den där pre-förlossningsoljan jag läst om nångång och som man ska slafsa in sig med de sista veckorna för att bli mer… eh… töjbar (jag har redan sagt att allt över 4 kilo får de fasiken gå in och hämta ut med helikopter).

Så jodå. Här är han igen, 12 % prima vara över ”medel” minsann. Redan en overachiever som sin mamma.

Det finaste jag har.

45 kommentarer till “Att ha det i generna.

  1. Vad fina bilder, åh gud så små tår!
    Han kommer säkert ha rödlätt lockigt hår.

    Vad han växer den lille Leo!

  2. Hihi, min vänninna´s Ella vägde 5260 och var 58 cm lång… Det visste dom inte innan födsel:/ Det var en överasskning…

  3. Vilken underbar bild och vad härligt att du delar med dig av din lycka. Finaste fötterna jag sett på bra länge 🙂

    Ha det toppenbra och var rädd om dig. Du bär på en dyrbar last.

  4. Hi hi hi! Lite bristningar hit eller dit, inget som inte går att laga fint med nål och tråd! Att inte spricka lite oavsett barnets storlek är väldigt ovanligt för en förstföderska. Det ingår i ”föda-barn-paketet” och är verkligen inget du behöver lägga energi på att undvika eller kan göra något åt. Prata med barnmorskan så kan hon guida dig till ställningar där det är mindre risk att man spricker och hjälpa till så det går i lagom tempo! Din kropp grejar det! När bebisen ligger där på ditt bröst och mår bra får dom passa på att sätta några stygn om det behövs. Piece of cake jämförelse med resten, jag lovar!

    Kramar

  5. Vad häftigt det måste vara att få se sitt ofödda barn på bild sådär!
    Haha, precis som ni tror jag att jag kommer få en både mätt och hårig liten avkomma en vacker dag. Som tur är är det de som är sötast och petvänligast 🙂

  6. Men å vilka ljuvliga bilder av Leo:)Här får vi bara göra 1 UL, det vanliga i v 17-19. Och vi får inte ens veta vilket kön det blir så här är vi som barn på julafton, så spännande:)Jag längtar så…. Undrar vad det är för olja du menar???

    Ha en bra dag.
    Kram Kristina

    1. Två UL får vi här, resten är köpe-UL på privatklinik 🙂 jag är för nyfiken för att bara göra två.

      Kram

  7. Vilken vecka är du i? =)
    Vet att när Theo låg i magen så vägde han 2600g redan i V 31. Men så var han ganska stor också när han kom, nästan 4,4kg i v 37! Vill inte riktigt tänka på hur stor han hade blivit om jag gått typ 3 veckor över tiden som en del gör.

    Söta bilder på lilla livet! Ha en fin dag

  8. Underbart att mankan ta så fina bilder nu för tiden. (Låter som jag fick barn på 20-talet).
    Jag har spruckit kors och tvärs alla gånger, men som sagt innan så glömmer man det sen, i alla fall ibland 😉

  9. Åh så fint! Det är så spännande med ultraljudsbilder medan man bara går och vänta och väntar på att de ska komma UT! Och vikten, ja, min första vägde 4,9kg när han föddes. Själv är jag 156 cm lång, så han brås inte på mig. AJ, var nog det minsta jag sa….
    Lycka till med allt!
    Kram

  10. Det är ju så jädra coolt det där, att man kan tjuvkika. Jag är lika fascinerad över detta som av boken Lennart Nilsson fotograferade bilderna till 🙂

  11. Heja Leo! Vilken frilla han kommer ha när han föds, we like it! 🙂
    Inte långt kvar nu ju…åh vilken fantastisk upplevelse ni har att se fram emot.
    Kram från bebisbubblan

  12. Världens sötaste Leo. Dock lite sötare fötter än mammas, men vad fasen gör man inte för sina avkommor. Been there, done that. Som tur e försvinner det sen, promise.
    Huuur går det med huset, dör ju av nyfikenhet här. Kram!

  13. Visst är det spännande. Min 7- åriga dotter tycker det är jättehäftigt att titta på bilden av sig själv i mammas mage:) Ha en fortsatt fin dag!

  14. Vilka fina bilder! Hoppas att han tittar ut lite tidigare än beräknat så att ni slipper gå och vänta allt för länge…och så att han inte växer till sig allt för mycket kanske. Jag skall absolut följa er fortsättningsvis.

  15. Åå så söt han ser ut lille Leo 🙂
    Det är så härligt att ha hittat din blogg! Du är som den storasyster jag aldrig haft, är med om alla de Stora sakerna i livet före en annan. Bröllop, Graviditet, förlossning, husköp osv. Jag har varit så nyfiken på allt sånthär men aldrig haft någon att fråga. Så du är underbar att titta in hos och inspireras av. Nu kan jag filosofera om mina upplevelser kommer att bli som dina. Fortsätt att tipsa om saker och ting och fortsätt att vara så öppen som du är i din blogg. Det uppskattas! 🙂

  16. Tänk så fin lilla Leo är redan nu med sina pytte små tår! 🙂 Känns helt ofattbart att man kan se in i sin mage och ta bilder på den lilla som växer!

  17. Underbart med ultraljud, kommer fortfarande ihåg hur pirrigt det var när man skulle få tjuvkika på sina bebisar i magen och få en liten bild av dessa små minimänniskor, MAGISKT helt enkelt! Sååååå fin bebis ni kommer att få!! MED MYCKET HÅR, ingen liten skallig, skrynklig liten sak här inte ;-D Den lilla foten var ju helt ljuvlig!
    Mina båda töser vägde 4 kilo och var 53 alt 55 cm långa och jag fattar fortfarande inte hur jag lyckades få ut dem ;-D
    KRAM fina du!!

  18. Spännande! Som du skriver Kvinna. Det är en fröjd att läsa. Efter att ha lämnat barnen på dagis i ösregn, trots och en skrikande bebis var mitt humör inte på topp, men nu när jag fått läsa dina rader och skrattat ett xx antal gånger känns livet mycket bättre! Tack fina Emma!

  19. Så mysiga Bilder:) å så roligt härligt med mkt hår!

    Min prins vägde 4,3… Å de gick bra å pressa ut;) så vet att du fixar de med om de blir en 4-kilos bebis;)

    Många kramar å måste säga att jag älskat ditt sätt att skriva! Underbart!:)

  20. Kan säga att jag vägde 5 kilo när jag föddes. Mamma tyckte nog inte om mig då, men hon mår bra nu 😀 Jag däremot, har lite dåligt samvete över vad jag utsatte henne för!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg