Att ha två vårfina pojkar.

HERREGUD vad jag har stressat idag!

Det blev en liten chock för kroppen att gå från lugnt Smålandstempo till vardag, så nu har jag lite kaninpuls där jag sitter i sängen och försöker varva ner. Det var mitt eget fel för jag hade mixat ihop dagarna, det kan ju bli så ibland. Men mer om det sen – för idag har det ju även hänt roliga saker!

Jag har nämligen två stycken pojkar som varit på en m y c k e t välbehövlig klippning.

Min äldsta blev om möjligt ännu vackrare! Och äldre bara sådär.

Jag är så förälskad i Emelie (Goodhair, hon som även klipper mig), hon vet precis hur jag vill att killarna ska se ut och klippas och gör liksom inget ”standardjobb” bara för att de är barn. Så jag väntar hellre tills hon har tid än går till någon annan.

Men denna fantastiska kille, alltså. Om ni bara visste vilken godhjärtad, ömsint människa det där är. Han är den bästa storebror man kan önska sig och tar så väl hand om sin lillebror att jag ibland kommer på mig själv med att undra om något är fel. Det känns ju som om de borde slita håret av varandra då och då iallafall? Syskon-kivas så som jag och min bror gjorde, till exempel? Men nej, Buse viker sig alltid innan det blir bråk, ger efter.

Fast de är nog för unga ännu för att bråka, kanske. Kommer väl senare.

Och bebis blev också vårfin!

Bebis som inte alls är en bebis längre men alltid bebis ändå på nåt vis. Yngst. Han som fick det lugnare, som på direkten förstod det där med att ammas och som slapp all den stress och oro som hans bror föddes i. Han med de största ögonen jag vet, och som precis som sin bror haft en rejäl kalufs redan från början och behöver klippas lika regelbundet han.

Så nu har jag två städade, nyfriserade pojkar här hemma.

Mina hjärtan.