Att sova ostört.

Har ni tröttnat på bilder från Drömmen?

Hoppas inte, för jag har många kvar.

Som de här från när Buse somnat på soffan, utslagen och trygg, efter en lång dag av lek och stoj och äventyr. Jag blir alldeles vilsam i magen av den här bilden; lugn. För att han är så skyddad där, ovetande om allt det där han kommer bli varse när han blir äldre.

Han är, än så länge, bara barn.

Men om man tror att man kan sova ostört eller ensam i ett hus med 4 hundar och en lillebror så tror man fel.

Man är aldrig ensam med 4 hundar och en lillebror; det finns alltid någon som vill hålla sällskap. Som en Tant som hoppar upp på ryggstödet och tar sig en vilostund, hon också.

En vilostund med svansen hängande som en mjuk gardin över ens ansikte, men väldigt försiktig med var man lägger tassarna så det inte ska göra ont.

Och så kommer en lillebror, såklart.

Kärleksfull, nyfiken.

Kollar om du verkligen sover, kikar noga vid soffkanten.

Klappar din kind, försiktigt.

Och lutar sig in för att komma nära –

det är ju spännande med en sovande storebror, det ser man inte så ofta eftersom man själv sover mer än vad han gör.

Så nej, hos oss får man nog inte sova ostört. Iallafall inte ensam.

Och själv kan jag inte tänka mig nåt finare än just det; bristen på ensamhet och viljan som alltid finns hos någon att hålla dig sällskap.