Att ha blivit firad av världens bästa.

I torsdags kom Nelly hem och hämtade mig.

Hon och Banditen hade nämligen planerat en ”kidnappning” för att fira min födelsedag. Inte för att jag är världens enklaste att kidnappa ska ni veta, det är liksom nåt som är bokat varje dag eller nåt som gör något annat omöjligt, men de hade bannemig lyckats och passade på att ta mig precis innan jag ändå skulle in till stan.

Med sig hade Nelly världens bästa proviant. Älskar Twix.

Jag hade nämligen tid hos Lotta på Parelle för att vaxa mina tår (ha ha ja) så det startade min kidnappning med kan man säga, även om det inte var en aktivitet de hade bokat in. Men Nelly körde mig dit och Nicole dök upp med bubbel i en liten flaska, ink sugrör, så jag kunde sippa under tiden tårna gick från Lord of the rings till delfiner.

Sen kom vi hit!

Till ett upplyst och pyntat Ystad Saltsjöbad.

Där bjöds jag först på middag av mina två fantastiskt vackra vänner.

Den där pommesen alltså! Vi beställde varsin tryffelmayo och varsin chili-aioli. Ska ni ha chili-aioli istället för tryffelmayo då? undrade servitören och vi skrek nej! unisont.

Herregud. Aldrig istället för. Alltid plus.

Sen var det spa!

Jag och Nicole ser luriga ut …

… och förälskade …

… och som det brukar va.

Sen förflyttade vi oss en trappa upp för att ligga på dagbäddar och titta ut över det svarta ingenting utanför fönsteran (men där havet är när det är ljust) och avhandla precis allt vi kunde komma på.

Nelly tog med sig hela burken choklad när hon var och hämtade te.

Ändå rimligt.

Mest var det nog såhär tror jag. Mina älskade kvinnor.

Sen blev jag hemkörd och hade fått ett alldeles fantastiskt fint födelsedagsfirande av två som får mig att skratta tills jag gråter. Hur mycket mer kan man be om i livet egentligen?

Inte mycket, känner jag.