Att ha semmeltajm!

Jo, en viss Noah är ju sjuk och har varit hemma hela veckan och vad gör man då?

Man bakar semlor!

Från grunden till och med, vilket är första gången i hela mitt liv – oftast brukar jag fuska med att köpa bullarna klara och sen bara addera grädde och vaniljkräm (är ju allergisk så kan tyvärr inte ha mandelmassa i mina, men vaniljkräm går precis lika fint kan jag lova). Och Noah som är mycket fascinerad av köksmaskiner övervakade degknådandet oavbrutet med stort intresse.

Deg redo att formas till bullar!

Alltså det där med bakbord är ju världens bästa grej? Som jag hållit på innan när barnen ville baka med att försöka tejpa bakplåtspapper på bordet; låter man två barn gå loss med en deg rakt på matbordet har jag kletig deg i varenda springa sen och så kan man ju inte ha det. Visserligen kan man väl lägga en vaxduk eller något, men ett bakbord känns mer rustikt. Helt klart en finemang uppfinning; det står mot väggen när det inte används och lyfts sen bara upp när det är dags och en hel skolklass kan knåda deg utan några som helst deg-i-springor-problem.

Man får rengöra vispen efter vispgräddevispandet, så är det med det. Typ bästa grejen med att baka tycker killarna; att få ta hand om ”disken” efter.

Och titta!

En livs nybakad, egenhändigt tillverkad semla!

Fortfarande helt förbluffad över att jag lyckades ed det där.

Sen är det bara att hugga in!

Så ja; baka semlor är en bra idé och har ni inte testat att baka från grunden nån gång så gör det! Lyckades jag så lyckas bannemig du också. Brödet blev helt fantastiskt mjukt och saftigt och inte sådär halvtorrt som de man köper, och så kan man ju fylla sin semla med precis vad man vill.

Men nu ska vi ta torsdag med sjukdag nummer 100 typ, och med en krypande känsla av att Noahs snusk flyttats över inte bara till mig utan även resten av familjen – alla har vi kittlandet i halsen, den begynnande snorigheten och den ruggiga känslan i kroppen som kräver extra varma tröjor. Inga problem med att klura ut vem som är patient zero till den här barnpesten iallafall, och såklart blir man smittad när en tvåochetthalvtåring nyser på en 70 gånger på en dag utan att ens försöka hålla ens en uns av en hand för näsan. Ni vet.

Men ja, torsdag. Vi gör’t.