Att inte vilja gå in.

Herregud vad vi har varit utomhus den här helgen!

Snön har ju vräkt ner, det var först igår det slutade egentligen, så vi har spenderat dag och kväll ute mer eller mindre. Som när de här bilderna togs; då var det skymning och alldeles blått kvällsljus och flingorna föll mjukt ute i trädgården. Det är ju så mycket enklare att aktivera sig när det är snö tycker jag, om man nu jämför med slabbigt regnrusk som gör allt till lera.

Det har varit en ganska så konstig helg också med allt möjligt som skett;

Leo som fick dunderfeber som höll i sig bara ett dygn, jag fick ännu en såndär ”attack” och fick det konstaterat att det var medicinen (tydligen samlar jag på mig alla dess biverkningar och får det utsläppt i kroppen på en och samma gång under en dag och blir liksom förgiftad och kräks, däckar, snubblar runt och allt annat otäckt) så den kommer jag trappa av på från och med på momangen för sådär kan man ju inte ha det, sen fick Noah feber men värre än Leos för den håller i sig ännu, och till och med mannen fick feber och bäddade ner sig på söndagen under täcket och försökte sova bort det värsta.

Så det går liksom runt här hemma kan man säga;

bara jag som klarat mig från febern hittills (peppar peppar) annars har alla varit sjuka, och där emellan så har vi alltså varit ute. Idag är alla friska utom Noah som ännu har feber och ont i halsen, så vi tar väl lite vab till och försöker få ett och annat gjort där emellan. Som att sticka till exempel! Jag har nu stickat en faslig massa mössor och känner mig redo att avancera till strumpor. Jag försökte mig på en tröja till Noah också men den liknade mest en livmoder efter flera timmars sävligt stickande så jag gav upp just det projektet och hoppas att strumpor ska vara mer lätthanterligt. Vi får väl se.

Men ja, lite så har alltså vi det.

Ny vecka, nya tag tycker jag.