Att ha haft det så vansinnigt roligt!

Innehåller reklamlänk för ASOS genom Apprl

Igår tog jag och den här donnan (Banditen) tåget in till Malmö!

Tjejerna tyckte ju att födelsedagsfirande med alla samlade var på sin plats och det kan man ju hålla med om. Särskilt när ”alla” är livets bästa gäng och man vet att man kommer skratta så tårarna faller om bara en liten stund, och dessutom är det ju alltid trevligt att bli uppvaktad.

Och hur snygg var inte Banditen?! Det är hon i och för sig alltid, men ändå.

Jag såg ut såhär!

Hade plattat håret för första gången någonsin? Jag är ju annars mer för Rönja Rövardotterstuket – men tyckte att plattat hår var en bra grej till klänningen så så fick det bli. Man måste förändra lite ibland.

(Klänningen är från ASOS och finns HÄR <- reklamlänk via apprl)

Här möttes vi! På Johan P!

Så himla fint ordnat. Alla var tjusiga och hade stora leenden och kastade sig in i konversation på en gång. Det var Svåra Lena, Mathilda, Iris, Gela, Banditen och jag.

Vi skulle äta deras julbord vilket nog egentligen inte startat på riktigt ännu, men som vi fick beställa ändå. För. Det. Är. Världens. Bästa. Julbord! Vem vill inte starta med sill efter eget recept för att sen följa upp det med skaldjur på isade fat, stiltonost och gröt? Det ville vi, iallafall.

Och ungefär lagom till sillen kom de första skratt-tårarna. Gud vad jag älskar dessa människor! Inte bara för att vi kan skratta så mycket; utan för att anledningen att vi kan skratta så mycket är att det finns utrymme för precis allt utöver det. Sorg, ledsamhet, händelser, funderingar, tvivel, råd och framförallt acceptans. Jag vet att oavsett vad någon av oss säger så bemöts det med inget annat än acceptans. Och det är nog det finaste man kan känna tror jag?

Vi såg tydligen ut som typerna som gillade vin; så vi fick en liten guidad tur i vinkällaren! Och vi är ju typerna som gillar vin (och champagne för all del) och i den källaren finns fler sorters champagne än man kan tänka sig. Det är så roligt att lyssna på någon som är passionerad och har en historia bakom nästan varje flaska.

Fast mest oooooooh! fick nog den här lilla saken som lyste upp i mörkret. Hur vacker?! Snacka om partytrick.

Sen hade ”huvudrätten” kommit när vi var tillbaka vid bordet och den vet man ju sen innan att den inte går av för hackor. Skaldjur alltså, kan vara det absolut godaste som finns? Om jag var tvungen att bara äta en sak resten av mitt liv måste jag nog säga skaldjur (väldigt tätt följt av pasta; båda går ju att variera i oändlighet).

Vi njöt, må ni tro.

Och så satt vi där vid fönstret på Johan P och åt osten och desserten och pratade tills de försynt fick komma fram och säga att de snart skulle stänga, och då gav vi motvilligt upp och begav oss ut i det totalt becksvarta Malmö för att skiljas åt för den här gången. På väg över Lilla Torg konstaterade vi hur annorlunda det är på vintern vs sommaren; på sommaren lever torget men nu är det öppet och stilla med bara en smal remsa uteservering längs kanterna.

Och så kramades vi hejdå, Banditen och jag tog tåget hem igen och snipp snapp snut så var den kvällen slut!

Men den ligger kvar i hjärtat, länge.