Att tipsa om 9 skribenter som får hjärtat att fladdra (Det Stora Inlägget Om Poeter Att Hålla Ett Öga På).

Som ni vet är jag en poesiälskare av rang – jag har skrivit extremt mycket själv (prosalyrik) innan jag började blogga och fick utlopp för ord på annat sätt, och just poesi har varit något som följt mig så länge jag kan minnas. Någon som kan skriva världen, kärleken, livet i kortare rader är det bästa jag vet, och då och då tipsar jag om poeter jag själv gillar och får då ofta kommentarer om att det är poesi som är mer ”lätthanterlig” än mycket annat. Så för er som älskar poesi, eller för er som tror att ni inte alls älskar poesi, kommer här Det Stora Inlägget Om Poeter Att Hålla Ett Öga På. Såna jag själv läser allt jag kan av och håller nära hjärtat.

Kanske kan ni hitta något att tycka om?

Först; Kerstin Thorvall. Såklart. Min husgud. Herregud vad jag älskar Kerstin Thorvall; både som människa och som skribent (det hänger ju ihop det där på nåt vis; man kan inte skriva utan att ge lite av sig själv).

Jag hade kunnat plocka 100 sidor Thorvall för det är så svårt att välja, men här kommer några favoriter:

Älskar hur hon använder ord utan att krångla till det. Och den sista meningen; ”Astrid ser ut som julafton i ansiktet” är så genial att jag blir alldeles grön av avund. Jag förstår precis hur Astrid ser ut.

Då går vi vidare till husgud nummer två; Märta Tikkanen!

Jag har ju skrivit om Märta ganska ofta innan också och tipsat om mina två absoluta favoritböcker; Arnaia kastad i havet och Århundradets Kärlekssaga.

Den sista där har varit mina tre absoluta favoritrader i livet sen jag var i tidiga tjugoårsåldern. Helt fantastiskt briljant formulerat.

Så blandar vi in lite engelska också! Det finns ju fantastiska ”Instagram-poeter” och skribenter som tack och lov börjat få ganska mycket cred senaste åren. Först upp; Nayyirah Waheed:

Nayyirah gör de mest tröstande, vackra små texter som finns. Perfekt att dyka ner i när man bara vill förlora sig själv en stund, eller finna styrka i något.

En liknande poet är Rupi Kaur:

Det här är bannemig något av det bästa som skrivits? Just om hur en del tror att man kan vara nånstans där de bara färdas igenom, som ett slags nöje. De sista två raderna ligger väldigt högt på min ”om jag nån gång skulle tatuera mig”-lista för övrigt.

Så självklart. Vi är inte hur vi ser ut, och bör inte behandlas så heller.

Ja. Ni fattar nog.

Nästa poet är UA Fanthorpe; och detta är nog en av de vackraste texter om äktenskap som jag vet:

Ja?
Då går vi vidare till Sierra DeMulder som också är HELT FANTASTISK!

Om ni gillar Sierra kommer ni garanterat älska Meghan Falley:

Och jag kan ju inte nämna Rupi eller Nayyirah utan att ha med Warsan Shire, såklart. Hon fick ett enormt genombrott efter att Beyonce använde hennes texter till Lemonade om ni minns? Tipsat om henne många gånger innan:

Det finns alldeles för många otroligt bra Warsan Shire-texter att dela, så det får bli den här helt enkelt.

Jones Howell får avsluta denna gigantiska lista, eftersom Jones texter är dynamit och helt fantastiska.

Tänk va; lite kultur såhär en torsdag? Inte illa. Hoppas verkligen någon text satte sig i magen på er och att ni kanske kan upptäcka någon ny skribent att tycka om. Och vill ni läsa en av mina egna gamla texter, från typ 2006? Gud, 12 år sedan alltså. Det kan man bjuda på.

Då kommer den här:

Det kommer säkert fler somrar men du vet fortfarande inte vem jag är

Då;
när jag var ensam för första gången på länge
var jag kanske den
du än idag tror att jag är –
jag flyttade till en för liten lägenhet
och yr av frihet målande jag hallen lila
och spikade upp tavlor i jämna mönster

det var den våren
jag träffade Fröken Sorglös
och lärde mig leva igen –
hon var ett virrvarr av rött hår och mentoltabletter
och med henne bubblade skrattet inuti
och min lila hall var välkomnande och bara min

sommaren som följde
levde vi på uncle bens och pina colada –
på dagarna låg vi på stranden i skydd bakom solglasögon
jag var solbränd till oigenkännlighet
och hon var nyvaxad persikohud blandat med skrattrynkor

Fröken Sorglös var svag för ensamma pappor
hon förklarade att det fanns något desperat hos dom som hon jagade
att de var som engelsk kola;
värmde man bara upp dom ett tag
blev de snart tuggvänliga och mjuka mot gommen
jag visste inte riktigt vad jag var svag för
ensamma män
upptagna män
men framförallt män som saknade något
och som trodde att det något var jag

när hettan trängt in i varje del av oss
tog vi hennes bil tillbaka;
det var en röd cabriolet med trasig sufflett
men i den kände vi oss oövervinnliga
och vi tog flera varv i rondellen
de eftermiddagar solen
bjöd på barbröstade byggarbetare i mitten

Fröken Sorglös bodde nära mig
omringad av chokladfärgade väggar och mjuk frotté
i hennes vardagsrum gjorde vi yoga på blåa mattor
och färgade varandras hår
allt medan persiennerna gav svalka
och solnedgången varslade om nattliv

vi låg skavfötters i hennes soffa iklädda herrkalsonger
med våra pina coladas tryggt vilande på magen
båda hade armen hängande över ryggstödet
båda rökte för mycket
och vi turades om att sparka till bordsfläkten
när den med en suck gav upp att svalka oss

när ljuset i lägenheten blivit lilarött
och en öppen balkongdörr gav mer lindring än hetta
förvandlade vi salttrasslat hår till flirtande slingor
och ömmande hud till sammet;
Fröken Sorglös var metallicskimrande arrogans
jag var sotad syndighet och något annat
sen tog vi en taxi för att möta staden

(det slog mig aldrig
att allt var klicheer och omöjligheter
jag visste inte ens
ett det fanns ett ord för såna som mig – )

på den tiden
var Staden vår stad
vi var självutnämnda gudinnor och systrar
vi tog över uteserveringar
och fyllde våra huvuden med kittlande skratt
fuktade läpparna med is och tillfälliga förbindelser
men tog alltid en taxi hem tillsammans när det ljusnat;
ivrigt viskskvallrande om nattens händelser
låg vi vända mot varann i hennes säng
ibland tröstande
ibland fnissande –

fråga mig inte
hur länge vi hade kunnat ha det så men
sommaren tog slut

resten vet du