Hej The Lodge!
Typ ett av de finaste hotellen man kan hitta häromkring om ni frågar mig, och där fick jag spendera några timmar går med Amanda för att fota kläder. Och vi hade något så ovanligt som sol! Bara det gav ju livsandarna lite bränsle och fick själen att komma ihåg att det finns en vår, även om den inte ska komma riktigt ännu.
The Lodge ligger högst upp på en stor ås, och backen dit är inte nådig. Men när man väl har överlevt den så är man i himmelriket kan man säga; iallafall om man älskar amerikanska verandor, genomtänkta detaljer och god mat.
Det gick ju inte att luras att det var vår, inte. Snön på marken gjorde sitt. Men hur fint med bänken, granen och den lilla vägvisaren? En sån liknande vägvisare tänkte jag sätta i Drömmen första sommaren men så blev det aldrig av. Borde kanske ta tag i det i år?
Inne i matsalen var det inbjudande …
Och det var tur, för vi startade morgonen med en fika bestående av bland annat alldeles varma ostscones, amerikanska pannkakor, smoothie och ost.
Sen fotograferade vi i ungefär tre timmar – schwoop sa det bara. Effektivt och bra.
Sen blev vi bjudna på lunch, tusen tack!
En soppa till förrätt och en himmelsk tallrik med shiitake, rotfrukter och annat på som ”huvudrätt”. Kan dö lite för deras mat (och deras tryffelsmör!!! fanns dock inte igår, kanske bara är en julgrej) så att få finlunch efter arbete var fantastiskt. Och så fick jag ju se Amanda igen! Tänk att jag har fått luncha med två fantastiska kvinnor på två dagar, det är inte fy skam. Ibland känner jag mig så rik att det inte är klokt; jag har verkligen turen att ha så himla bra människor i mitt liv.
Ja och sen körde jag hem igen, och bilderna har jag inte ens sett själv ännu så de får ni också vänta på ett litet tag.
Men en bra tisdag, det var det.