Att ha kanske tre, fyra månader kvar.

Vad är det kvar? Tre, fyra månader?

Tills värmen hälsar på, gruset knastrar under fötterna och odlingarna börjat skjuta upp i rabatterna. Det klarar vi, inte sant? För tre månader sen var det november och det känns ju ganska nyss, så om lika mycket ganska nyss kan vi kalla det vår och gå in i en slags andra andning. Det blir fint.

Och så har det mirakulöst blivit fredag igen, jag lyssnar på robotdammsugarens kämpande och snart kommer Marcus (min kameraman jag hade på Timjan, Tupp och Tårta) hit för att ha lite spåningsmöte för att se om vi kan göra något kul tillsammans framöver – jag tyckte ju så himla mycket om honom och kände mig 100% avslappnad hela tiden, så har jag chansen att arbeta med honom igen tar jag den gärna. Och så ska jag försöka planera helg lite; ta hem pojkarna och se vad de vill hitta på i Ystad en lördag söndag när det ligger ett tunt lager snö på marken och temperaturen krupit ner en bit under strecket och när möjligheterna är lite mer begränsade än de kanske skulle varit om det antingen var mycket snö eller alldeles fantastiskt sommarvarmt. Och så ska jag boka en lägenhet i Köpenhamn! För jag och tjejerna har bestämt att vi ska ta en liten helg tillsammans där, laga mat och dricka vin och bara vara tillsammans någon dag. Som en semester, fast nära.

Ha en fin fredag, vänner!

Jag är så glad att ni finns.