Att fortsätta vandringen i Lyon.

Lyon, ja.

Vi har ju fått nästan vår och solen är gyllene – det enda som skvallrar om vinter är alla blåa skuggor och att luften är kylig om man inte går i fullt solsken. Men visst får man en känsla av Prag? Ett Prag där alla pratar franska och bär runt på baguetter och där de ler mot en i butikerna och fortsätter att prata på franska trots att de vet att man inte förstår ett dugg. Det är ju det roligaste tycker jag; har sagt det innan – den där vänliga förvirringen och målmedvetenheten hos franskarna som gör att de bara ler när man förklarar att man inte förstår och sen fortsätter att prata, om än möjligtvis lite långsammare, och man själv kommer på sig själv med att försöka ge engelska ord en fransk accent, som om det skulle hjälpa.

Och man gör ju sig förstådd ändå, med gester och teckenspråk, och kommer ut med det man ska.

(Roligaste historien om det där har jag från när jag var på La Fayette och hade en säljare med mig i 35 minuter för att hitta en rubiks kub till Leo; inte ett ord engelska yppades och ingen av oss förstod någonting – men vi skrattade hejdlöst hela tiden och 35 minuter senare hade jag min rubiks kub lämplig för sjuåringar).

Vi tar brunch med en fransk vän i närheten av fontänen; äter amerikanska pannkakor med bacon vi pillar bort, dricker en margarita bara för att och pustar ut ett litet tag innan det bär av ut på stan igen. Den gröna fasaden ni ser bredvid statyn på understa bilden måste ha tillhört någon form av dagis, för man hörde barnskratt oavbrutet på det torget och vad de än gjorde där inne så var det fasligt kul.

Och så har vi upplevt Lyon!

En stad som var första gången för mig, men inte sista – ett ställe jag vill tillbaka till för att kunna känna in den på riktigt, hitta mig ett område som är ”mitt” och sen, när Nellys bebis blivit tillräckligt gammal, kunna hyra en lägenhet till mig och henne och Jenny – och spendera en helg där med att fotografera, äta ost och testa restauranger som ligger på backar så branta att man får lite blodsmak i munnen när man ska gå upp.

Bra plan, tänker jag? Och ännu ett ställe att hålla i hjärtat.