Att vara mest glad över detta:

Det är ju inte KLOKT vad mycket trädgårdsbilder det blir just nu?!

Ursäkta.

Men just nu är jag väldigt inne i trädgård och då blir det så. Det ordnar upp sig sen igen. Men där ser ni iallafall de två saker jag är som allra mest glad över just nu; de blommande klättrande starka rosorna mot Drömmens faluröda vägg, och så att samtliga gurkplantor stormtrivs och skjuter ut gurkor åt höger och vänster från sina plåthinkar. Fyra stycken plantor har jag ju i år och varje dag kan pojkarna plocka en gurka, dela den noggrant mellan sig och sen högtidligt äta den. Rabarberna däremot har inte alls ett kul år – är det samma för er? De tar liksom inte riktigt fart, känns sega och spröda? Förra året var det ju inte klokt vad de svämmade över men i år är det minst sagt mer återhållsamma. Det går bra såklart, men att det kan vara så olika?

Jaha vad annars?

Jo, ska försöka ta mig in till Malmö snart och träffa lite vänner innan jag blir heleremit här ute i skogen – varje sommar blir jag ju mer eller mindre okontaktbar; bosätter mig här och gömmer mig från omvärlden och vill helst inte prata med n å g o n alls och trivs hur bra som helst med det; som om jag tankar kraft ur det på nåt vis. Men så ibland känner jag att det nog vore hälsosamt med lite social (vuxen) kontakt och då är det bara att passa på att rida på den känslan, ta sig tillbaka, sluta upp med såna man älskar, skratta ihjäl sig en dag och sen återvända för att fortsätta med sitt inåtvända, eftertänksamma.

Ja.

Det är väl tur att man inte behöver välja.