Såhär kan det se ut en vanlig morgon i Drömmen.
Matta huller om buller, hundar vilandes i soffan, min dator med sladd framme och redo för jobb, morgonsolen som kommer in och ger nästan vattenreflexer på bordet när det silas genom fönstret; som om de gamla rutorna var en pool för ljuset att studsa i.
Typ den bästa vy jag vet? Älskar att komma ner från trappan, den förste att vakna, och få ta morgon här ostört ett litet tag innan resten av familjen ramlar ner och dagen kan börja på riktigt.
Det är ju ett virrvarr här men det är just det jag tycker om; ingenting är stelt eller ordnat, allt lever och används och är inte ömtåligt. Att ha ett ömtåligt hem med tre hundar och två barn går ju liksom inte om man inte vill bli koko så jag trivs just såhär. Inbott. Hemtrevligt, för oss.
På tal om morgonsol; visst är det något särskilt med såna höstdagar ändå? Visst kan man inte sätta sig på stranden och värma sig i strålarna, men skogen är helt magiskt en vacker höstdag och än så länge behövs inte ens en jacka om bara tröjan är varm nog. Jag kämpade emot hösten så länge det här året, ville inte ta i den, men nu när den kommer känns det ändå helt okej. Den har ju sina stunder som sagt, och särskilt här. Så jag ska försöka spendera så mycket tid jag kan här, bli vän med hösten och komma ihåg att allt det där somriga vi lämnat bakom oss kommer igen även om det känns avlägset.
Årstider – det är ju inte alla som har det.
Och jag är ändå tacksam att vi är några av de som får uppleva dessa skiftningar.
Det där är så långt från morgonstök som man kan komma i vårt hem. Och då har vi bara en hund. Ser konstant ut som en öppen förskola med hundleksaker, tuggben, bollar you name it utspritt på mattan. Det enda man gör är att plocka….och plocka…..och plocka….
Jag älskar ditt vardagsrum. Jag tycker att sterila rum är helt opersonliga. Precis som du lever så är min livsfilosofi. Något kaotiskt i allt, det är precis vad jag vill bli. Till Höst. Melankoli sprider sig. Varje rum får sitt eget ansikte under varje säsong. Vi lämnar sommaren och vi hålla minnen fast i våra själar . ❤️🙏 Tack för härlig inlägg Emma, älskar. 🙌
Hej Emma!
Håller med om att årstider är underbart. Har flyttat från Skåne till Höglandet och njuter gränslöst av hösten här (trots att jag aldrig trodde jag skulle kunna trivas någon annanstans än i Skåne). Men du har verkligen INTE stökigt. Jag har blivit matte till EN hund och hon stökar till mkt mer…. Trots att hon är 7 år är hon vild och fäller dessutom enorma mängder året om.
Jag vill passa på att skriva vilken tröst du och Nicole har varit för mig under många år. Nu har jag äntligen börjat leva det liv jag längtat efter i 25 år och hittat en egen skäggig ”gubbe”.
( Mitt enda krav var att min blivande INTE fick ha skägg, nu vill jag inte ha något annat, haha)
Jag har skog och sjö i närheten. Har fiskat och plockat svamp för första gången i mitt liv och kan inte tänka mig ett liv utan det….Jag har kroniska smärtor sen över 30 år och blivit isolerad p g a det men nu har jag hittat någon som gillar mig trots min sjukdom. Jag hade gett upp tanken på ett lyckligt liv men förra sommaren vände det. Så till alla er som är ensamma och sjuka vill jag skriva att det alltid finns hopp. Livet kan bli bättre även om man inte förstår hur.
Det jag saknar mest nu är en ”besläktad själ”, som Anne på Grönkulla skulle ha sagt, som delar mina intressen och som bor i norra Småland. Kanske det finns någon som följer dig Emma och som har plats för en person till i sitt liv. Jag är också en sådan som vill ha få men nära vänner och det är förbaskat svårt att skaffa vänner som vuxen.
Stor kram till både dig och Nicole
Men fina du! ❤️ Hoppas nån här skriver!
Tyvärr Nina så bor jag en bra bit bort. Lite utanför Gbg, norrut. Har också kronisk värk sedan ett antal år tillbaka. Har alltid haft hund och det är väldigt bra för själen. Och man träffar då också andra med hund. Då kan det bli en liten pratstund.
Emma, inte tycker jag att det ser så jäkla ostädat ut. Bara mysigt! Nu har ungarna flyttat en efter en och så nu ser det helt ok ut. Fast med hund blir det ju alltid hår och sand överallt. Älskar dit hem för det är på ”riktigt”!!! Hösten tycker jag är rätt härlig, ett lugn lägger sig. Man tänder ljus och sätter sig under pläden. För att inte prata om alla härliga färger! Kram!!!