Att älska det skyddade.

Det absolut bästa med Drömmen är det skyddade; det ensamma.

Att man vet precis var man ska gå för att inte riskera att möta på en själ, att man kan ta kvällsdopp även om man glömt badkläderna och att man kan vara totalt fri utan att behöva tänka ett dugg på någon annan än oss. Hundarna kan bada i samma lilla vik, man kan torka på bryggan, gå från den lilla sandplätten ut till bryggplatsen iklädd bara skjorta och inte behöva fundera på om det hux flux kommer stå en fågelskådare där och bli förfärad.

Tänk ändå.

Att kunna sitta sådär på en bryggkant med benen dinglande i ljummen kvällssommarvind och ha komplett tystnad och stillhet; bara vassen som väser lite när de rör vid varandra, som om de viskar nästan fast med strävare röster.

Vad som än sker runtomkring i världen, vad som än är upp och ner, så fort jag kommer hit så är allting rätt igen. Behöver bara en timme, en sjö och den där tystnaden så faller allting annat på plats tillslut. Finns inget mer tröstande när det behövs, lugnande när man är stressad eller mottagande när man är glad. Oavsett känsla tas den emot och antingen mjukas till eller sänds tillbaka.

Älskar.