Fann ”listan om mig” cirkulerande ute på nätet så den tänkte jag att vi kickar igång denna lördag med!
Är ni redo?
Hur gammal är du?
40! Fast jag säger 41, ibland 42 till och med. När jag säger 42 är det för att jag har glömt hur gammal jag är, vilket kanske är lite oroväckande? Men annars har jag alltid, alltid ”lagt på” ett år när nån frågar hur gammal jag är; som om jag tänker att jag är inne på det andra året på något vis, så snart jag haft födelsedag. Så när jag var 26 sa jag att jag var 27, när jag var 39 var jag 40 och nu säger jag alltså 41. Men jag är, rent tekniskt, 40.
Hur gammal känner du dig?
Jättesvårt att säga? Ibland känner jag mig som 40, eller ja – mest hela tiden tror jag. Ibland som 28 kanske. Mest för att det känns som om det var inte SÅ längesen jag var 28 – men sen när man sätter det i årtal får man lite svindel.
Vart bor du?
I en gammal lanthandel utanför Ystad. Ja det vet ni ju alla vid det här laget.
Vad har du gjort idag?
Jag har vaknat, öppnat en Nocco, startat datorn för att se vad som skett sen igår på jobbet, tagit en dusch och dammsugit. Det jag hunnit med hittills.
Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Sommar! Om det är en riktig sommar. Sen höst. Sen vinter. Sist vår, våren är bara meningslös och en lång frustrerad väntan på värme.
Är du beroende av något?
Mycket saker. Har en helt sjuk beroendepersonlighet, så måste alltid vara uppmärksam på det. Men är beroende av energidryck, av rutiner, av jobbet, av serum, av kollagen, av mycket. Men tror det mesta faktiskt hamnar i att jag är beroende av just rutiner; allt jag gör i en viss ordning varje dag är jag beroende av.
Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
På Domes of Elounda! Herreguuuud vad skönt med en grekisk strand, en egen pool att plaska i, nypressade juicer och solkyssta ungar. Eller i Drömmen såklart.
Vad är du på för humör just nu?
På ett bra humör! Har dock ont i vänstra axeln, jag får det ibland, tror det är nackens diskbråck som spökar i kombination med att jag går och drar upp axlarna. Är en sån person som konstant har ganska mycket inre stress utan att vara medveten om det (märker det först när axlarna protesterar eller när det kommer ett oväntat, högt ljud och jag i princip sitter i taket med vilt bultande hjärta). Men eftersom jag inte märker det förutom vid de tillfällena så är det liksom ett normaltillstånd? Ett personlighetsdrag kanske.
Vilket är ditt favoritgodis?
Svartröda runda peacemärken! Och de där bilarna med en del vanligt ”gummigodis” på.
Vilken är din favoritaffär?
Zara, om man måste välja?
Är du en morgon- eller kvällsmänniska?
Morgonmänniska antar jag. Fast egentligen inget av det? Men jo; morgonmänniska. Uppe vid 05, men totalt värdelös efter klockan 15. Somnar alltid 21.
Har du blivit sydd någon gång?
Ja, under mitt kejsarsnitt och efter förlossningen med Leo. Och jag antar att jag blivit sydd inne i halsen också när de plockade mina mandlar nån gång i början av nittiotalet? Och så på ryggen när de tog leverfläckar när jag var runt 10 kanske. Riktigt fula ärr där efter det, herregud. Då var det inget finlir.
Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Varje dag känns det som? På jobbet gör alltid någon något som för mig är speciellt, och hemma blir jag också ganska bortskämd just nu med pojkplockade buketter <3
Är du blyg?
Absolut inte. Däremot är jag extremt selektiv med var jag lägger min energi. Jag totalvägrar att umgås med människor för att det ”förväntas av mig”. Om ni tänker er parmiddagar och mammagrupper till exempel? Gör det bara inte. Jag väljer min inre cirkel med omsorg och har inte ork för att sitta och vara kallpratig och ytlig med människor jag aldrig skulle välja att umgås med annars, bara för att man råkar vara ett par eller för att man råkar ha genomgått en förlossning och därför automatiskt ska samlas i grupp och ”dela erfarenheter”. Vissa människor har oändligt med umgängeskapital, men jag ser min ”andra personer -energi” som ett litermått ungefär; jag har en liter att fördela. 6 dl går till barnen och mannen (familjen), ca 3 dl behöver jag till att hålla mig själv hyfsat välmående och sen har jag 1-2 dl kvar – därav skulle jag aldrig klara av ett stort umgänge.
Vad heter du i andranamn?
Johanna! Så med Emma Johanna har jag en fest under fruntimmersveckan 🙂
Har du något smeknamn?
Inga egentliga? Mer än mamma, älskling, supreme leader (på skoj, av personalen haha), hjärtat och sånt där fint som man blir kallad av de som är nära.
Och det var det!
Känner ni igen er? Nåt vi prickar lika?
Känner så igen mig när det kommer till att märka av den inre stressen först när axlarna är stenhårda. Tror, som du säger, att det säkert är ett personlighetsdrag.. Hursomhelst ett normaltillstånd för mig också 😅
Superfin beskrivning, jätteintressant inlägg. Jag älskade att läsa 🙌 ❤️
Tusen Tack för en superflot virtuell vänskap. Hoppas att Corona snart är över och jag kan ge dig porträttmålningen. Jag glömde det inte🙂
Så befriande beskrivning av det här med begränsat behov av kallprat! Desto äldre jag blir desto mer ovillig är jag inför att umgås med personer som jag själv ej vill. Det där med att kallprata bara för att, eller upprätthålla kontakten för att man varit vänner för längesen, ser jag inte längre någon anledning till. Befriande, men samtidigt känner jag mig lite kall🙄 Dock innebär det ju att de jag verkligen umgås med får desto mer av mig!
Tänker lika, väldigt få riktigt nära vänner, som man kan prata med om allt.
Jag ser det som att jag är sann mot mig själv. Det har oxå kommit med åldern att inse det. Skönt.