Att undra om det blir nåt sånt här.

Snö.

Allting blir så himla mycket trevligare med snö. Minus kollektivtrafiken då förstås, den blir åt helvete med snö, men allting annat? Ljuset, till exempel. Att dagarna känns yttepytte längre för att det är ljusare, och för att det finns få saker så fotovänligt som snö med en lågt hängande sol. Och så är det roligare att vara ute, både som barn och vuxen, än vad det är att traska ut i spöregn. Det får man väl ändå säga.

Nu blir ju julen i år lite annorlunda eftersom vi inte bor i huset då och förmodligen inte i ett nytt hus heller. Det blir en jul i lägenheten vilket går alldeles utmärkt men jag kommer inte ha riktigt samma yta för en tjock gran som innan. Hög absolut men tjock? Svårare. Jag sitter och sneglar på min Togo-fåtölj och undrar om man kan flytta den en aning och kanske även kaninernas bur så att en gran kan få ta sig plats där de är idag eftersom det är den mest vettiga platsen, men då är frågan var tusan buren tar vägen istället. Jaja. Världsliga ting. Det blir en gran, så mycket vet vi, och jag kommer förmodligen pynta arslet av den i vanlig ordning – så mycket vet vi också. Och jul blir det! Tur är väl det. För det finns få saker jag älskar lika mycket som just den tiden; julklappar, bakande, dofterna, förväntningarna, pyntet och granen. Livets grej är det.

Blir aldrig för stor för jul.

Nu är en fantastisk Smålandshelg avklarad, jag fick mitt fiskande och Drömmen ska få vila till i vår (ni vet att det alltid är lika sentimentalt, varje år) och även om det sticker lite i hjärtat så vet jag ju att Drömmen bara är där och väntar på oss – så i påsk kan den få leva upp igen.

Bitterljuvt, varje år, och vänjer mig aldrig. Men vi kommer tillbaka.

Och innan dess; höst, jul och allt där emellan.