Att ha Tivoliat!

Utflykt!

Och där är vi; jag och pojkarna. Ser ni hur de nästan växt ikapp?!

Nu är ju inte jag så himla mycket att växa ikapp kanske med mina 163 cm, men ändå? Leo är ju som sagt bara en skostorlek från mig och når mig till hakan – han har fått den manliga Lindquistgenen med långa karlar, det är tydligt. Noah kommer nog bli som mig och sin pappa lite kortare; kanske runt 170 när han är klar? Noah har börjat mörkna lite, lite i håret också men han har sin pappas pigment medan Leo har mitt, så Noah är den man får skydda ordentligt från solen eftersom han sällan blir brun utan blir mer rödlätt och svagt gyllene. Leo blir som en pepparkaka trots allt solskydd.

Två bröder som är så lika men så olika på samma gång.

Det bästa jag gjort, de där två.

Vi åkte som sagt till Köpenhamn för påsklovs-Tivoli!

Det var vi inte ensamma om kan jag säga, helvete vad folk, men våren var med oss och man kunde ha tunn jacka utan att frysa det minsta och efter att ha åkt Milky Way tappade jag rösten och behövde ta igen mig med lite churros. Det är ju typ det roligaste man kan göra med sina barn; Tivoli? Jag njuter precis lika mycket som vuxen; jag tycker om att åka karuseller om de inte snurrar, man kan äta riktigt bra mat, miljön är som en filmkuliss och överallt finns söta små bodar att köpa sötsaker ur och deras trädgård är ju fantastisk. Så om ni nu mot förmodan inte varit där ännu – ÅK DIT! Är du utan barn har de ju dessutom konserter och grejer där man kan sitta på gräsmatta och dricka vin ur plastglas och känna sig som tonåring igen.

(Leo påpekade ju dock att jag ”klär dig som en tonåring, mamma!” vilket efter lite mer utfrågning visade sig vara positivt för jag ”trendar” tydligen när jag har 20-års-jacka och keps, good to know).

Anade att det skulle vara en hel del folk på Tivoli så tog inte kameran med mig, så ni får leva med mobilbilder. Systemkameran är ju en jäkla pjäs att släpa runt.

Inget Tivoli utan sockervadd som sen kan fastna i hela fejset och knappt gå att få av ens på kvällen.

Och heller inget Köpenhamnsbesök utan att ta med sig en låda Dunkin Donuts hem!

Jag fattar inte alls grejen med munkar men resten av familjen gör det, så munkar it is.

Nu är påsklovet slut dock och jobbet startar upp igen, men vad gör det när våren gjort ett återbesök och man om någon vecka har födelsedagsfirande (Noahs), Barcelonatripp och Greklandsresa att se fram emot?

Inte ett enda dugg, faktiskt.