Tänk!
Igår var det skolavslutning, äntligen!
Och nu har pojkarna påbörjat sitt sommarlov, och idag ska det firas med en tur till nånstans man kan bada för det känns som en väldigt bra grej som första sommarlovsdags-aktivitet. Jag har dom bara två sommarlovsdagar nu, men sen om en vecka är de ju mina en hel vecka igen och då jefflar ska det varas ledigt i Drömmen. Jag åker ju som sagt upp redan nu på tisdag efter jag varit hos frisören (blir egentligen lite sent, men hey – jag m å s t e fixa håret innan jag bosätter mig i skogen i två månader) så jag får några dagar där utan pojkar innan de kommer och sätter liv i huset.
Det jag älskar mest med Drömmen är kanske svårt att förstå, men det är framförallt tre saker:
– det ena är att inte se en enda människa under så många veckor (att få vara eremit). Jag tycker att det är så fantastiskt skönt! Ingen som förväntar sig något av mig, ingen som vill eller behöver något, ingen jag har ansvar för eller ska ge något till. Jag får vara helt bara jag, och barnen såklart de veckor de är där och de behöver såklart saker av mig men det är något annat på något vis, men jag har alltid en sådan lättnad i att ”nu checkar jag ut och behöver inte ens ha dåligt samvete för ingen är ens i närheten”. Låter knäppt kanske. Skitsamma, så är jag.
– Det andra hör ihop med det första lite, men det är att jag är så befriande sunkig där ute. Blåmärken överallt, jord överallt, badar i sjön så ofta att duschen inte alls går lika varm som den gör hemma, mjuka kläder, noll tanke på hur jag ser ut egentligen – ofta till den grad att när jag väl ska in till civilisationen så står jag rådvill och drar i kläderna i garderoben eftersom garderoben jag har där inte alls är byggd av plagg för att visats bland folk utan plagg för att vara själv i en skog. Träningstight, shorts, luftiga klänningar, collegetröjor, pyjamasar. Mest går jag runt och gräver i rabatten iklädd bh och hängslebyxor, för det är skönast så. Och ska jag ner till sjön är det klänning eller badkläder och shorts eller linnebyxor och rymliga linneskjortor. En mer lantlig stil, antar jag.
– Och så det sista; att använda kroppen massor! Åh, detta är så underskattat! Jag lyfter ju och gräver och bär och målar och sopar och krattar och rensar ogräs och skjuter gräsklippare och bär jord och skrapar färg nästan non stop under tiden där – för att jag ÄLSKAR det. Hela kroppen skriker på kvällen (jag har ju en så trasig rygg att jag egentligen inte alls är gjord för sånt) men trots det njuter jag, och varje dag försöker jag hitta något sådant att göra. Tänkte på det nu sist jag kom hem igen efter några dagar i Drömmen, jag stod där i vardagsrummet och stirrade mig omkring och tänkte ska jag inte göra NÅGONTING nu? och då blev det tydligt hur mycket jag gjort när jag var där. Det är avkoppling för mig, jag får ut stressen genom att kroppen rör sig, jag blir grundad och mig själv. Fantastiskt är det, ont eller ej.
Ja, därför älskar jag Drömmen, och av hundra anledningar till såklart.
Men dessa tre saker; det är nog det som toppar allt annat.
Känner igen mig i det första. Jag har också ett otroligt behov av att känna att ”ingen behöver mig” och ingen kan ställa krav. Vissa människor verkar samla energi av att ha så många människor som möjligt runt omkring sig men jag är tvärtom. Lugn, ro och inga krav är absolut avkoppling för mig. Hoppas du får en underbar sommar i drömmen, gillar verkligen din inredning och ditt ”piff” där.
Vi lever i ett samhälle som ständigt förändras. Du är ständigt utsatt för förväntningar. Permanent tryck att utföra på jobbet för att tillfredsställa alla.
Yes känner mig bara i det första också . Att leva som en eremit är det vackraste som finns. ❤️ Absolut min sak också 👌🤩
Jag förstår dina tre saker så gott. Håll fast vid din dröm och njut av lugna dagar <3
Älskar ditt kakel! Så otroligt fint! Jag tänker att jag ska samla på mig en massa udda kakel från loppisar till min tvättstuga.
Och att leva som eremit ett tag låter väldigt skönt!!
Känner precis som du när jag är i vår sommarstuga.
Älskar det kravlösa, skitiga och att bara vara. Finns ingen annan stans där axlarna sjunker 1 dm, andningen blir så lugn och jag sover så gott (fast sängen är bättre hemma).
Skogspromenader, svamp och bärplockning så det räcker för resten av året, det är banne mig livslyx 🙂
Önskar dig en helt underbar sommar i din dröm.
Haha, du gillar att vara sunkig och ofixad? Ändå är alla dina bilder extremt fixade, piffade och posande ? Blir så konstigt. Vem tar bilderna egentligen, när du är själv? Ställer du upp stativ?
Jag tror alla förstår 2022 att sociala medier och riktiga livet är två olika saker 🙂 När jag tar bilder där jag är med är dessa oftast tagna samma dag men olika miljöer så de kan portioneras ut sen. Vad jag gör resten av tiden, inte på bild, är just det jag skriver. Vem orkar fixa sig varje dag för bilder? Inte jag iaf.
Bilder tas antingen av stativ eller av någon i närheten eller barnen eller någon ni inte vet vem det är så namn är orelevant 🙂
Tack för ditt svar men jag köper det inte riktigt. Jag följer en del mycket större influensers än vad du är, t ex Isabella Löwengrip och Hannah Graf. Deras bloggar är verkligen levande, med naturliga bilder tagna i deras vardagar. Det känns faktiskt som deras sociala medier innehåller en hel del av det riktiga livet. De är inte alls tillrättalagda, posande och fixade. Jag gillar det! Även bloggar som Starwoman och Ljuva Magnolia har naturliga bilder, kanske posar de ibland, men är inte i närheten av dig! Inte ens HoP har bilder som dina. Du skriver vem orkar fixa sig för bilder varje dag? Isabella och Hannah verkar inte bry sig om det, de låter bilderna vara naturliga. Tycker bara dina bilder är lite extrema på det viset, du bara måste vara så snygg du bara kan för att vara med på bild, gärna lite lätt utmanande, i trosor t ex? Jaja, det är din blogg och jag behöver inte läsa den. Och det är ytterst sällan jag gör det.
Alltså – vad gör du ens här? När jag tydligen upprör dig så otroligt? Jag kan inte för mitt liv begripa varför man väljer att spendera energi på saker man inte mår bra av, när det finns alternativ man faktiskt tycker om (som Starwoman och Ljuva Magnolia). Och är trosor utmanande ja då vetefan. Jag är 42 år gammal, jag är okej med trosor och jag är okej med att vara utmanade också om det skulle vara så. Men inte tusan skulle jag ta min lediga tid och frivilligt gå in någonstans jag inte trivs och känna mig upprörd över utmanande bilder, namnet på bloggen (som du klagade på sist), fixad styling och hur andra sköter sina sociala medier på annat sätt. Jag förstår det bara inte.
Är ju helt skilda människor och bloggar, det här för mig en konstnärlig med tanke och känsla bakom, jag skulle kunna ha varje foto som tavla.
Varför jämföra? Alla får plats.
Och kanske du ska blockera denna sida om den gör dig upprörd? För du verkar inte lyckas hålla dig härifrån. Så gör dig själv, och Emma,en tjänst och sluta häng här.
❤️