Så visade det sig att påskharen kom och gömde ägg i trädgården trots att vi inte var i Drömmen. Himla tur det! Ett ägg la han i en buske och det andra ägget stagades upp i ett träd, och sen var det bara att ropa till pojkarna att påskharen har varit hääääär! så blev det en jäkla fart.

Noah tvärnitade och sa men då måste jag vara FIN! Som en påskgumma! och vände sen om in tillbaka på rummet för att byta om till vippig spetsklänning, stickad tröja och vinterstövlar. Herregud vad fin han var, ville äta upp honom.

På äggjakt!

Såklart hittade de varandras först, men Leo var snäll nog att låtsas som ingenting (Noah gastade såklart JAG HAR HITTAT DITT LEO! så Leo behövde inte anstränga sig så mycket i letandet) så efter ett visst meltdown över att Leos ägg inte var Noahs samlade han ihop sig och fortsatte bestämt att leta.

Och det gav ju utdelning! Ett ägg fanns ju till Noah också, precis som påskharen utlovat.

Titta pappa, ser du?!

Och så kom det sig alltså att en påskhare hittade hela vägen till Ystad också, trots att han alltid egentligen hänger i Småland, och att två små pojkar fick påskägg i år igen. Så att något är som vanligt trots att så mycket annat inte är det.

Och nu ska vi njuta ledigt hela vägen till tisdag!

Hoppas ni får göra det, ni också.

Var ligger Prosten helst?

I stolen i sovrummet. Särskilt när mörkläggningsgardinerna fortfarande är nerdragna för att inte väcka någon med morgonsol – då är det extra skönt att rulla ihop sig där och slöa lite. Jag upphör aldrig att förvånas över hur vinthundar kan göra det där med lättja till en fullkomlig konstart; de kan spendera 24 timmar ihoprullade eller fullt utsträcka på hemmets mjukaste platser och enbart smacka lite då och då, gäspa eller sakta byta ställning. De har inte bråttom nånstans när de är inomhus.

Utomhus? Då jäklar kan de få racerfart över en äng, rusa förbi stockar eller kasta sig ner i sjövatten. Men inne är de mer eller mindre medvetslösa och hasar bara ut för att få mat, en promenad eller försöka sno middag från köksbordet (Haggis *hrm*).

Och det måste såklart vara ett skönt liv?

Få ta ut sig tills tungan hänger vid knäskålarna när de är ute och sen gå in och fullkomligt gå i dvala, vandra ut på gräsmattan och sola när det är sommar och svalka sig i barnens pool om det blir för mycket. Tvärvägra en promenad vid spöregn och demonstrativt vända vid dörren och dra tillbaka mot sängen för att vänta ut ovädret, vid såna tillfällen har de blåsor som en kamel och tycks inte behöva uträtta några som helst behov tills det blir uppehåll. Jag är lite avis, faktiskt. Skulle kunna tänka mig en sådan tillvaro, jag också.

Och där ligger han alltså, Prosten, allt som oftast.

Utan att ha bråttom någonstans, inte ens lite.