Vi har trotsat vädret idag och begett oss ner till stranden med gummistövlar och paraplyer och fullt med godsaker i väskan. Där satt vi sen i någon timme och tittade på måsarna och pratade om livet och åt vattenmelon och prosciutto och ost medan vågorna rullade in. Såna här dagar älskar jag att bo nära havet. Det finns inte mycket vackrare än hav mot grå himmel, långa bryggor och sand som fastnar långt upp på benen när man går i den.

 

stickad myströja/du&jag, shorts/Boss Orange (topp tre av mina reafynd, så jäkla sköna!), gummistövlar/viking (gamla), stråväska/tine k

Och nu är vi tillbaka och har börjat riva den gamla sänggaveln i sovrummet – nu är det dags att börja bygga på himmelsängen och jag är så pepp att jag knappt kan sitta still. Den nya kommer att bli ruffig och ljus och ta upp i princip hela rummet och jag vill att den ska vara färdig nu nu nu så jag kan bädda vackert och säga oooo och klappa händerna av glädje. Men det tar ju sin lilla tid. Nu har vi iallafall börjat.

Så det gör jag idag. Bygger sänggavel, lyssnar på Cornelis och borstar bort sand från vaderna.

(Och just det! Ni är många som addar mig på facebook på min ”privata” facebooksida, och jag låter inte bli att acceptera för att vara snorkig på nåt sätt – det är bara det att jag måste ha ett ställe där jag kan skriva stuff och gå ut med saker som händer, innan jag vill eller kan gå ut med dom på bloggen. Därför försöker jag hålla bara såna som känner mig ”utanför” bloggen på den. Däremot får ni jätte-jättegärna följa bloggens facebooksida, såklart. Den finns här).

 

Det är något alldeles speciellt med känslan av semester, det är det. Trots att regnet hänger tungt utanför och himlen är grå och man inte har något särskilt alls planerat så känns det i varje lite del av kroppen att man är ledig nu, att man har tid. Och det finns inget som slår det.

Igår grillade vi hummer (testa att grilla såna frysta från ICA, funkar finfint det med) och satt nästan helt tysta och njöt av all denna tid som bredde ut sig framför oss och suckade av välbehag och mumlade semester med blicken i fjärran. Idag ska vi göra mest ingenting alls, som att mysa med busen, åka och handla mat, hämta en bil vi ska få låna över sommaren, klippa gräset och säga semester! till varann när andan faller på (vilket är ganska ofta).

Så ja, här har semestern startat och det känns i varje del av kroppen och jag?

Jag älskar’t.

 

 

Nu börjar det. Fem veckors sand och hav och salt och solnedgångar och mat och rosévin och konserter och salsadansande och skratt och tillsammanstid och bara fötter. Skaldjur, klippor, åkrar, jordgubbar, klänningar, bryggor, gummistövlar och solbrun hud.

Härmed förklarar jag semestern påbörjad och sommaren startad.

Oh yes.

Jag är för svag. Det är bara att konstatera. Ju tyngre busen blir desto tydligare blir det att jag fattas styrka, och att jag verkligen verkligen behöver bygga upp den om jag ska orka släpa runt på honom utan att få ryggskott varannan månad. Jag har tyvärr ärvt en vansinnigt dålig rygg av min älskade pappa och har nu ruskigt slitna diskar vilket gör att minsta lilla felrörelse kan få mig att tvingas gå som en långvårdenpatient i tio dagar innan allt hittar tillbaka till där det ska sitta. Och det går ju inte. Inte när man bara är trettio (ett *host*).

Så jag har börjat försöka hitta tillbaka till styrkan i två veckor nu och jag har fått många mail och frågor om min pilates och vad jag gör och sådär. So here it goes: jag kör Mari Winsor som pilatesrutin typ varannan dag, och den är super för att bygga bålstyrka. Finns mängder av dvd:er att köpa, men ett riktigt bra program kan man följa gratis här. Min kropp svarar sjukt fort på pilates, kanske är det så för er också? Det är nåt med att använda den egna kroppsvikten som jag gillar, och att kunna utmana sig.

Sen har jag införskaffat två trekiloshantlar som jag vevar loss med här hemma. När jag sitter på golvet och tittar på när busen kastar dvd:er över vardagsrummet kan jag likaväl göra lite nytta liksom. Och om jag känner mig riktigt i gasen (väldigt sällan) så spänner jag fast tiokilos-busen i babybjörnen och kör benböj och utfall. Fi fan kan jag säga. Det känns. Men det är säkert jättebra för nåt. Sätesmuskler och så.

Så det är vad jag gör. Och på två veckor har jag redan känt resultat, jag kan lyfta honom i och ur spjälsängen till exempel utan att det strålar ner i låren och jag är inte lika sned i bäckenet som annars. Så ja. Några veckor till, sen jävlar är jag i Gladiatorform.

(ha ha ha).

Nä. Men lite starkare iallafall. Och mindre begränsad.

(och ps – tack för alla fina kommentarer om pilotavsnittet. ni är bäst).