Att ha det gott.

Livet

Jomenvisst. Där sitter jag och fläker ut mig på en klippa med en smoothie i näven som värsta rivierakärringen. Och nej – jag röker inte. Attans, jag vet, det vore ju sjukt otippat. Nej, jag försöker mig bara på en slängkyss för att förstärka rivierakärring-looken och då ser det ut som om jag krälat upp på en sten och nu sitter där och smygblossar.

Men iallafall.

Det är varmt, riktigt varmt, särskilt om man kommer i lä för vinden och jag njuter i fulla drag. Hur kan man inte? Hav, klippor, Bullerbynhus och mängder av mat kan inte va annat än strålande för humöret. Och jisses vad många frågor jag får om Tjärö! Men jag vet ju faktiskt ingenting, visste inte ens att det här stället fanns förrän vi klev av båten igår. Men jag hittade en sida här där nog allt går att läsa. Hoppas det hjälper.

Nu – lunch!
Nom nom nom.

Att säga godmorgon.

Livet




Vaknar upp till en torsdag med precis lika mycket sol som igår; havet ligger blankt och kameran är redo, och solskyddet är på för frukost på en brygga och precis överallt doftar det ridlägersmorgon – ni vet; å det där sättet det doftade tidiga mornar när man gick i pikétröja och ridbyxor genom daggtungt gräs för att hämta sin ponny från hagen.

Tjärö, alltså. Just saying.

Att ha försommaridyll.

Livet

Ja, så var man alltså på Tjärö – ditkörd med båt av en sockervaddshårad kapten i bara skjortärmen, och här är fantastiskt. Som ett Astrid Lindgrenlandskap i miniatyr, fullt av vindlande gångar, sneda gatlyktor och små röda bodar.

Varje bild tar en mindre evighet att ladda upp så inläggen blir kanske inte så frekventa, men det gör inget. Jag har fullt upp med att sitta i gräset med Silkesapan och titta på havet och äta Oreos. Det är inte så jobbigt det, heller.

Och så tar vi promenader på de små grusvägarna och pratar med mamma som ringer för att berätta att hon köpt olivträd och undrar om de kanske borde planteras om.

Och Silkesapan?


Jodå. Han ger tummen upp, han också. Framförallt för tapeterna som uppenbarligen var det tjusigaste han har sett på länge.

Och nu väntar grill, kvällssol och doften av tång.

Att vara på väg mot skärgården.

Livet


.kavaj/H&M, byxor Jfour/Le Make, topp med spets/principessa, armband/Nelly

Sådärja, då sitter vi alla inklämda i bilen på väg mot Blekinge skärgård. Som vanligt är packningen en parodi – jag sitter med ena armen i en liggvagnsdel och den andra inkilad i dörren och försöker skriva. Just nu skulle den där Lars-Volvon sitta väldigt fint.

Vädret ska bli underbart och detta är min första vistelse i den skärgården så jag är pepp som tusan, såklart, och har packat fancy femtiotalsbaddräkt och matchande solglasögon så att jag kan se riktigt jäkla svår ut. Och Silkesapan ska få både solhatt och solskyddsfaktor 100, för om det är något han inte har fått av sin mamma så är det pigment. Ja, ni ser ju på bilden.

Så, mot skärgården!
Ses snart igen.