Där gå två stycken svartklädda och älskade; Nicole och Nelly, genom regnblöta gator i Ystad.
Nelly satte sig nämligen och körde in för att hälsa på oss och då spelar det ingen roll att man nästan blåser bort – då träffas man och går på ovan nämnda gator och letar upp ett ställe att äta på, för den här tiden på året vill man inte vara utomhus mer än nödvändigt.
Det SPÖregnade denna dagen och var storm i vanlig ordning så min kamera ballade ur lite, ni får ursäkta den aningen skakiga kvalitén på en del av bilderna.
Nelly tvärnitade vid Kid Ystad såklart, eftersom hon har blivit en Facebook- och Mini Rodini-mamma. Vad menar jag med detta? Ett; hon är galen i Mini Rodini på en nivå som är snudd på ohälsosam (hon vet exakt vilket print som är till vilken kollektion, när saker släpps och var man kan hitta ett visst plagg som bara såldes en måndag i april för sex år sen typ) och två; hon har blivit en sån som går med i ungefär 100 grupper på Facebook. Tror några hon nämnde var växtgäris, nåt med nåt badrumsskåp, en Mini Rodini-grupp såklart och mycket mer. Hon har stenkoll, och jag och Nicole som är så trötta och asociala just nu att vi knappt orkar med oss själva ens bara skrattar åt henne och undrar om det finns någon grupp på Facebook hon i n t e är med i? Tveksamt säger Nelly. Men hon gillar det.
Vi hamnade på Thai Corner i Ystad!
Enligt mig finns det inte så många ställen inne i själva Ystad att äta på; det är Sushinu som ni vet har en helt fantastisk sushi, det är Marinan när den är öppen på sommaren, det är Pinchos om man går med barnen och det är Thai Corner. Thats it, mer eller mindre? Om vi pratar renodlad restaurang alltså, inte fik. Så dit gick vi för inga barn var med och Nicole äter inte sushi och alla kunde tänka sig lite värmande, kryddig mat efter ösregnet.
Hallå ja!
Så där satt vi och torkade upp efter vädret och lyssnade på ännu mer vansinniga saker från Nelly; hon har tydligen även börjat kolla på ASMR-videos på Youtube också och beskrev för Nicole och mig (vi var mycket chockade) hur fantastiskt det var att se särskilt en tjej som viskar och kör rollspel och låtsas vara till exempel en läkare som viskar oj oj du ser ut som du har bränt dig i solen ja… nu ska jag smörja in dig lite försiktigt med Aloe Vera här förstår du och sen alltså låtsas smörja in personen som tittar på henne genom skärmen med kräm, eller som säger nu ska vi göra en ögonfransförlängning på dig och visar upp en plansch med olika stilar att välja på och sen kör loss, alltid viskande, med att låtsas fästa ögonfransar på dig. Vi fattade ingenting?
Alltså… sa jag och lutade mig tillbaka i misstro. Jag kan förstå hela den här tröstande, lugnande grejen? Alltså att nån pratar med dig och säger ”åh vad du har varit duktig på jobbet idag, nu är du så trött, sätt dig ner här med mig och vila lite, du är så underbar” eller sådär?
Ja! höll Nicole med. DET kan jag också fatta! Men det andra?
Det är GRYMT! gastade Nelly. Jag blir alldeles avslappnad och fin.
Jamen hon GÖR ju inget med dig? Det är ju inte som att du får en ansiktsbehandling på riktigt?! Jag förstår som sagt hela tröstande grejen med att sen gå all in och låtsas att någon på andra sidan skärmen fäster lösogonfransar på dig eller kliar dig i håret och så händer inte ett skit?
Jag hade känt mig lurad! fyllde Nicole i.
Och så höll det på. Tydligen är detta en jättestor grej som många går igång på? Alltså inte bara själva asmr-grejen utan just rollspelsbiten där en person på andra sidan skärmen i en video drar på sig svarta latexhandskar och låtsas sminka dig på skärmen genom att peta med borsten i kameralinsen eller smörja in dig med Aloe Vera genom att kladda runt med fingrarna på skärmen, och jag fattar ingenting? Jag är för gammal känner jag. Måste genast utforska detta.
Ja. Det är tydligen sånt som gäller nu för tiden.
