Nyss sladdade Palmpersson i egen hög person in på gårdsplanen och dumpade av mina träd (det kallar jag entreprenör; köra ut sina leveranser själv) och lovade att åka tillbaka och inventera efter mer. Jag har nämligen utnämnt honom till min växtpimp nu och tyckte att det var en lysande idé att han skulle kolla efter lite kryddväxter också, sånt på stam ni vet, och annat som man betalat överpriser för. Han suckade lite trött men lovade att försöka.

Så vi har det fint. Träden är här, mannen bygger ett skydd till värmepumpen, Silkesapan låter som en Ferrari och jag är åter i framstupa sidoläge.

Oh yes.

Skor/H&M, Klocka Triwa/Creative Lounge, Örhängen/Gina Tricot, Nagellack deborah lippmann/TINTIN, klänning Jaclyn Dress/Provrummet, sjal H&M

Eftersom ryggskottet hindrar mig från att flänga runt med kameran sysselsätter jag mig med att göra inspirationscollage som det ovan istället och sätta in i mina olika mappar. Jag har moodboards och visionboards och justbecauseitsbeautiful-boards som jag återkommer till då och då för att hämta inspiration eller för att se om jag fortfarande är på rätt väg i ett inredningsprojekt eller för att lättare visualisera vad tusan det är jag egentligen vill. För mig är det en enorm hjälp, det där. I mycket.

Tack och lov är mannen hemma idag och har Vård Av Sladdrig Fru så att jag kan skippa bärandet och mest ligga i framstupa sidoläge och äta choklad. Och när man har ryggskott sover man heller inte särskilt mycket, så jag har mest spenderat natten med att ligga inkilad i mannens famn (jag älskar fortfarande det där, att ligga i famnen, och ligger stilla stilla trots att jag blir alldeles svettig i nacken och ena benet somnar) och fundera på vad jag ska stoppa i en snygg-låda och skicka till den här tjejen, på om en marockansk fontän är en lika bra idé i praktiken som i teorin och huruvida mitt ryggskott tänker ge med sig till helgen då jag planerat att fotografera med Tindy för en ny butik inne i stan och ta fancy businessbilder på Fröken Stök.

Så man är lite sliten idag. Men! Det vankas terrassträd.
Det räddar vilken dag som helst.

Sådärja.
Då var mannen hemma och kan lyfta bebis och jag kan istället bre ut mig själv på soffan som en sladdrig sparris och ropa jag döööööör och se lidande ut.

Ordningen återställd.