Att ha sista lediga dagen.

Livet

Ja, idag är ju sista officiella dagen på min semester och imorgon börjar jag igen med en vansinnigt tidig flygtur till Stockholm och två möten. Men det gör inget. Jag har en del att ta tag i, lite lösa trådar som ska fixas och en sommarfest att styra upp så jag ser bara fram emot att få sätta igång igen. Mammaledigheten blir det längsta jag har varit borta från att gå till ett jobb sen… hm… 1996. När jag började arbeta. Sen dess är nog den längsta ledigheten en sammanhängande semester på fyra veckor vilket jag hade nånstans runt 2005 om jag inte minns fel. Så det ska bli spännande att se hur lång tid det tar att landa i att nej nu jobbar du inte, tänk inte på detta och detta när jag går på mammaledighet. Jag tippar minst två månader. Men vi får se.

Idag ska vi iallafall handla ett badkar och försöka beställa barnrumstapeter. Jag råkade visst köpa en barnsäng igår också när jag ändå var igång och då är det liksom lika bra att fortsätta med rummet för nu kliar det så mycket i fingrarna på mig att jag helt enkelt inte kan låta bli. Men först blir det fil med färska jordgubbar, en halvtimmes mornande i soffan och kli på ryggen av världens finaste man.

Att ge sig till känna.

Silkesapan

Nu får ni ursäkta nakenchocken men jag upptäckte en märklig sak på Kreta. Ju mer färgen smög sig på desto tydligare blev det på min mage – jag har fått en helt annan färg där Leo ligger än vad jag har på resten av kroppen. Jag vet inte om ni kan se det så bra på bilden, men ungefär en och en halv centimeter ovanför naveln går en linje som tydligt delat av magen i två delar; en mörkare underdel och en ljusare överdel. Precis som om det är livmodern som markerar att här finns jag.

Märkligt. Har ni sett det innan?

Att komma hem med presenter.

Livet

Vi åkte in och gjorde lite preggoshopping på förmiddagen, köpte lite babyfiltar och bodys och en bilbarnstol, och passade på att springa inom djuraffären. Finns det något som våra hundar förväntar sig så är det att man har med sig något tillbaka om man har lämnat dom kvar hemma när man åkt iväg. Så idag blev det specialschampoo till Sigges lite kliande pensionärspäls (inte så uppskattat, men desto mer nödvändigt), en matskål på ben till Tooka (så hon slipper sno Sigges), varsitt ben och – sist men inte minst – en dragkampsmojäng i lagom längd för två vinthundar i taget att bli galna över. Och med ens var det party i trädgården.

Så nu har de sprungit och kastat och dragit och jagat tills de tillslut gett upp i en hög av flåsande tungor och halvslutna ögon. Ibland önskar jag att man var lika lättroad.

Att vakna långsamt.

Livet

Idag har vi vinthunstempo. Vi vaknar av tassar som sträcker på sig, gäspningar och en kall nos mot halsen och sen ligger vi kvar och mornar oss och somnar om i korta stunder tills hungern tar över och det blir dags att gå upp.

Rostat bröd, vällagrad Grevé och oBoy. Hela näringskedjan i ett.

Rekommenderade inlägg

Att byta plats.

Lutande Huset

Ni vet hur det är. Man går där och tittar och funderar och så får man för sig att man nog måste göra en förändring. Flytta om lite. Så det blåa skåpet åkte upp i det som ska bli barnrum där det faktiskt passar mycket bättre, och det vita favoritskåpet (som stod i barnrummet innan) åkte ner. Så det blev såhär nere i hallen istället. Nu ska jag bara pynta upp skåpet lite också när jag hittar saker som förälskar sig bra ovanpå.

Hur det blåa blev uppe i barnrummet får ni hålla er till tåls med ett tag. Jag måste tapetsera och fixa lite innan; just nu är det bara ett vitt rum med bjälkar, en fåtölj och det blåa skåpet. Men det är en bra början iallafall, och inne i mitt huvud ser det ut att bli hur tjusigt som helst när det blir klart.