emma7 Comments

Att snart vara omväxt.

Livet

 

Alltså.

Hur gick detta till?

Hur fick jag, som aldrig ens skulle ha några barn, två stycken pojkar som snart kommer ha växt om mig och som är så lika men så olika på samma gång? Noah. teflonbarnet som inget berör, han som är glad mest hela tiden, inte ryggar för något och som tar livet så självklart och öppet. Leo, som på något märkligt vis lyckas vara en ledare och en introvert på samma gång, han som funderar så mycket och suger in energier som en svamp precis som jag gjorde som barn, och som kan försjunka i något experiment eller något pilligt bygge i timmar. Och tillsammans är de världens bästa team; den mjuka Leo och den oberörda Noah; en storebror som alltid håller sin minsta i handen och lyfter honom när han vill se något för högt upp och som har en ängels tålamod. Och det bästa? Att de säger jag älskar dig till varann, spontant, minst en gång om dagen. Då känns det ändå som om oavsett hur man än kan ha skruvat till de där två så har man iallafall gjort någonting rätt, för bröder som säger jag älskar dig till varann måste på något vis ha en bra grund för att växa upp till att bli bra män.

Som Märta Tikkanen skriver så outhärdligt vackert i Arnaia:

Ingen känner mig som Telemakhos, kommer
inom dörren, ser på mig
– är du lessen?

Gräver fram min bil ur snön, tvättar
den åt mej utan att jag ber om det.

Män som har stått sina mödrar nära
älskar kvinnor, älskas av kvinnor
och förstår dem

kanske?

emma8 Comments

Att ha vår i en butik.

Livet

 

Vill man kliva ut ur den plusgradiga vintern och rakt in i våren så är det bara att kliva in hos Blomsterpigan och så är det kirrat. Det gjorde jag häromdagen när jag behövde en bukett till ett fotojobb och i vanlig ordning blev jag alldeles lugn och mysig så fort jag kom innanför dörrarna; det är ju som en liten värld i sig själv där inne.

De flesta blomsterbutiker är ju en värld i sig själv och det är hela grejen tycker jag? När man går i dessa gröna rum och känner alla dofter och tittar på alla dessa blommor som nästan är som lösgodis; man vill plocka ihop alla och alldeles för många.

 

 

Som en sagoskog nästan?

Tänk om ens vardagsrum kunde se ut så? Inte med färska blommor 24/7 såklart, det skulle ju inte vara varken ekonomiskt eller miljövänligt, men själva k ä n s l a n? De har en gigantisk grön växt uppe vid taket vars grenar hittat sina egna vägar genom åren och varje gång jag är där sneglar jag avundsjukt på den och undrar om man kanske skulle be att få köpa den och hoppas att den skulle trivas hemma? Men det skulle den säkert inte göra. Den har redan sitt hem där, och har gjort sig hemmastadd.

 

 

Min bukett börjar ta form där borta! Hur fin?

 

 

Och den här karamellen kom jag ut med, nästan andäktigt.

Tänk att blommor kan sättas ihop och bli så vackert?! Och så olika, beroende på vad man tycker om – man kan få det spretigt och vilt eller mjukt och runt, färgglatt eller dovt, stramt eller böljande. Skulle gärna ta en blomsterbindarkurs sådär på sidan av, så att jag kunde lära mig tekniken i spretigheten, och för att få vara kreativ i att sätta ihop det jag har i huvudet. Vore fint.

Men ja; jag fick vår där i tjugo minuter!

Och med det här inlägget hoppas jag att du fick vår, du också.

emma4 Comments

Att ta disiga promenader.

Livet

 

Det må vara tråkigt väder när det bara är disigt och grått och blött – men det är fantastiskt fotoväder. Inte lika fantastiskt som låg sol i snölandskap kanske, eller den gyllene timmen på sommaren, men likväl fantastiskt. Så dagar med just det där disiga, gråa ljuset är det alltid fint att ha kameran med sig ut så man kan föreviga saker utan att behöva kämpa allt för hårt med inställningarna.

 

 

Det är något speciellt med gamla båtar, inte sant?

Varje gång jag är i en hamn dock så får jag Västkustlängtan och vill sätta mig i bilen och köra till pappa för kramar, skaldjurssoppa, krabbfiske och seriemaraton. Det är ju bara så jäkla lång bit att köra! Så tyvärr inget man bara spontangör sådär en söndag, hur mycket man än skulle vilja.

 

 

Vid den gamla fyren kan man slå sig ner med sin chai, titta ut över hamnen och förfasa sig lite över att gigantiska färjor backar in – jag är inte avundsjuk på de som måste hantera båtar i den storleken. Får ångest bara jag tänker på det. Tänk att navigera in en freakin Finlandsfärja i ett relativt litet gapp? Huh. Jag som inte ens kör in i parkeringshus med en bil.

 

 

Så kan det se ut om man tar en dimmig hamnpromenad, får Västkustlängtan och oroar sig över stackars backande färjemänniskor.

Kul att ni kunde följa med.

I annonssamarbete med DOKTOR.SE

emmaNo Comments

Att ta bort lite stress.

Annons

 

Där sitter jag på stranden i Varberg efter en dag av filmande den där extremt varma våren då jag stod i ett växthus och knåpade ihop pyssel för tv under två veckor. Något av det roligaste jag gjort, alla kategorier, men vad ni nog inte vet är att ungefär 7 dagar innan vi skulle börja spela in hade jag en minst sagt stressig situation då jag hade lyckats göra något med mitt ansikte (för mycket syra, ni vet) och hade fått en reaktion så hela huden i ansiktet var hettande, knottrig och såg ärligt talat inte klok ut. S J U dagar innan jag skulle spela in ett tv-program för allra första gången. Herregud alltså. Min hud var så reaktiv att jag inte kunde lägga på någonting och en vecka senare skulle jag vara tvungen att ha smink och se hyfsat fräsch ut, så stressen var minst sagt påtaglig. Dessutom hade vi vid den tiden ingen hudläkare i Ystad och den tidigaste tiden jag kunde få på en vårdcentral var fem veckor fram och vid det laget hade det ju inte varit till så mycket hjälp och det enda jag ville veta var vad i helsike ska jag smörja in mig med för att det här ska hinna lugna sig och vad bör jag absolut inte göra?!

Då var Doktor.se en räddare i nöden.

 

 

Efter ett videosamtal där jag ingående filmade min hud för den lugnande läkaren visste jag exakt vad jag borde skaffa på Apoteket och vad jag inte borde använda, och en vecka senare var min hud inte återställd (det tog som sagt två år) men den var iallafall lugnad nog för att jag skulle kunna lägga på smink och känna mig bekväm med att ha en stor kamera riktad mot mig. Jag har ingen aning om hur jag skulle löst det utan deras hjälp, jag hade ingen möjlighet att vänta tills efter inspelningarna och jag behövde råd fort och bara det faktum att de kunde lyfta stressen av mig underlättade de där sista dagarna något enormt. Så himla tacksam.

Och det är just det jag tycker är så bra med apparna och dessa möjligheter som finns nu för tiden. Jag kan få en terapeut som har den inriktning jag behöver utan att åka en timme enkel resa, jag kan få enklare receptförnyelser på sådant som ändå bara skulle ta upp tid och i de allra flesta fall är det ju mest lugnande besked man behöver och råd till egenhjälp utan att jag behöver ta ledigt från jobbet, spendera tid i telefonköer eller passa in mig själv och mitt livspussel efter någonting statiskt. De gånger det inte finns någon möjlighet för mig att hinna eller kunna rent geografiskt ta mig nånstans är Doktor.se en hjälp jag är så tacksam över, mycket för att stress och pusslande lyfts av från mig. De har öppet dygnet runt alla dagar i veckan och finns tillgängliga oavsett var jag är.

Appen laddar man ner HÄR. Och nu ska jag i n t e fräta bort min hud nåt mer, det har jag iallafall lärt mig.

 

I reklamsamarbete med DOKTOR.SE

 

 

emma9 Comments

Att äta Malmös bästa pasta.

Livet

 

Okej, nu leker vi med tanken igen att ni är på besök i Malmö och har noll aning om vart ni ska gå att äta – men ni är inte sugna på skaldjur (Johan P) och inte på Indiskt (den indiska på Lilla Torg eller för guds skull Delhi vid Möllan, den är fantastisk – insidan är lite trist men m a t e n slår allt) – då borde ni gå till Epicuré.

Framförallt om ni är sugna på riktigt, riktigt bra och tröstande pasta.

 

 

Kanske inte den sexigaste lokalen ni sett men tro mig; maten är underbar. Jag äter alltid en och samma rätt; deras Papardelle Al Funghi som dryper av tryffelsmör och är som himmelriket i munnen. Tryffel, smör, svamp, pasta, salt, ost – man blir lite tokig av alla smaker.

 

 

Under tiden man väntar på sin tryffel-skapelse kan man slå sig ner med ett glas cava. Det går fint.

 

 

Och sen kan man njuta högaktningsfullt, doppa bröd i överbliven tryffelsmörssås och vara så belåten att man vill spinna som en katt, innan man betalar och ger sig ut i Malmö igen för vilket upptåg man nu än hade tänkt sig.

Drink på MJ:s och sen pasta på Epicuré, alltså!

Testa! Ni kommer gilla.