Mannen har jour idag och jobbar till 22, så jag och Silkesapan får roa oss bäst vi kan här hemma utan honom. Hittills har vi hunnit med bebisdisco, allehanda tupplurer och att elda så mycket i kaminen att vi fått klä av oss och nu sitter lättklädda framför Gordon Ramsey och diskuterar Michelin Guide-stjärnor och viftar med fingrarna. Vi är överens om det mesta, Silkesapan och jag.
Och så har jag börjat rodda lite i min välgörenhetsidé och hoppas ha något klart i nästa vecka. Ni kommer få vara delaktiga i allra högsta grad, och jag tror och hoppas att ni kommer gilla tanken. Vilken organisation det blir har jag inte bestämt ännu – men jag känner att det finns liksom inga ”rätt eller fel” där. Att vurma om det ena är inte bättre än det andra. Huvudsaken är att man vurmar.
Och så blir det en del om eventet på bloggen framöver som ni säkert förstår. Jag lovar, jag ska försöka blanda upp det med annat, men det är ändå oundvikligt att det skrivs en del. Det börjar ju närma sig nu. Om jag är nervös? Ja. Om jag börjar tänka på hur många ni är som faktiskt kommer. Men därför tänker jag inte på det – lägger bara in gasen istället. Mer vinster är på väg in, körschemat börjar hamna på plats och i nästa vecka hoppas jag kunna maila ut programmet till alla er som ska vara med. Förstår att många undrar vad de ska ha på sig, och det där väljer ni helt själv. Jag lär ju ha Walla (no shit) och det kommer finnas tid att byta om innan middagen. Och här finns nu en sida för er som ska dit och som vill hitta resesällskap, snacka outfits och byta gnuggisar. Eller vad ni nu kan tänkas vilja göra.
Knock yourself out.
Pssst. Dags för lite blogg-mobilisering också! Fridas dotter Rakel tävlar om att bli omslagsbaby. Henne kan man stödrösta på här.