Att ha en lång fredag.

Bloggeventet 2012, Livet

Mannen har jour idag och jobbar till 22, så jag och Silkesapan får roa oss bäst vi kan här hemma utan honom. Hittills har vi hunnit med bebisdisco, allehanda tupplurer och att elda så mycket i kaminen att vi fått klä av oss och nu sitter lättklädda framför Gordon Ramsey och diskuterar Michelin Guide-stjärnor och viftar med fingrarna. Vi är överens om det mesta, Silkesapan och jag.

Och så har jag börjat rodda lite i min välgörenhetsidé och hoppas ha något klart i nästa vecka. Ni kommer få vara delaktiga i allra högsta grad, och jag tror och hoppas att ni kommer gilla tanken. Vilken organisation det blir har jag inte bestämt ännu – men jag känner att det finns liksom inga ”rätt eller fel” där. Att vurma om det ena är inte bättre än det andra. Huvudsaken är att man vurmar.

Och så blir det en del om eventet på bloggen framöver som ni säkert förstår. Jag lovar, jag ska försöka blanda upp det med annat, men det är ändå oundvikligt att det skrivs en del. Det börjar ju närma sig nu. Om jag är nervös? Ja. Om jag börjar tänka på hur många ni är som faktiskt kommer. Men därför tänker jag inte på det – lägger bara in gasen istället. Mer vinster är på väg in, körschemat börjar hamna på plats och i nästa vecka hoppas jag kunna maila ut programmet till alla er som ska vara med. Förstår att många undrar vad de ska ha på sig, och det där väljer ni helt själv. Jag lär ju ha Walla (no shit) och det kommer finnas tid att byta om innan middagen. Och här finns nu en sida för er som ska dit och som vill hitta resesällskap, snacka outfits och byta gnuggisar. Eller vad ni nu kan tänkas vilja göra.

Knock yourself out.

Pssst. Dags för lite blogg-mobilisering också! Fridas dotter Rakel tävlar om att bli omslagsbaby. Henne kan man stödrösta på här.

Att ha en idé.

Livet

Hörni. Det pratas ju en del om det där med välgörenhet och att man som bloggare borde ge pengar åt höger och vänster, och hittills har jag inte startat nåt nötcremesinlägg eller nån insamling till Rädda Barnen eller varit ute och fångat hemlösa katter med håv.

Varför? Inte för att jag är en iskall, självisk jävel, det kan jag garantera. Utan av den enkla anledningen att när jag gör nånting – då gör jag det ordentligt.

Jag nöjer mig inte med att bara sätta upp ett litet insamlingskonto och hoppas att nån bidrar, och jag sprider inte ut mig till sjutton olika organisationer. Det är inte jag. Ska det va, ska det va ordentligt. Och därför tar jag hellre tiden på mig att klura ut nåt bra, än att bara göra nåt för görandets skull eller för att nån annan säger åt mig att jag minsann borde.

Och efter månader av fnulande tror jag mig ha kommit på vad jag skulle vilja göra. Nu är bara frågan till vem. Det måste vara en organisation jag kan brinna för, en sak jag till 100 procent vill engagera mig i. Och det finns säkerligen hundratals såna, men jag behöver bara en. Och helst vill jag inte att det är nån av de där jättestora som redan har så mycket skjuts av andra. Childhood har Drottning Silvia, Barncancerfonden har sin TV-reklam – de behöver inte mig. Men det finns nån som gör det.

Så kom igen. Ge mig era bästa förslag, så ska jag grotta mig ner i varenda organisation som finns och välja nån och sen jävlar ska vi välgöra arslet av oss, och på ett sätt jag tror att ni kommer tycka om. Ingen bössa, inga hetsiga banners i sidan, ingen tävling med andra. Bara något bra, vettigt och förbaskat kul.

Gärna nån kvinno-organisation (våld i hemmet/utsatta kvinnor) eller nån som hjälper ensamma gamla, stöd till hemlösa etc. Det är väl lite ditåt jag lutar.

Ja?

Bra. Då kör vi.

Att inte bara älska klänningarna.

Ewa i Walla

Nu är det här. Mitt allra första Ewa i Walla-plagg som inte är en kjol eller en klänning. Och den är precis så som jag hade hoppats på att den skulle vara.

Jag har sneglat på den här kappan ett tag och när jag lyckades hitta den till 50% fanns det inte så mycket att fundera på. Hur jag hittade den? Under en av mina vanliga Walla-jakter, där jag dammsuger google efter butiker som inte har webbutik och sen planlöst ringer runt och frågar Har ni Ewa i Walla? Hm? och om jag får ett ja:kande svar helt enkelt frågar Vad har ni för nåt?. Och sen får den stackars expediten stå och rabbla upp vad de har. Det blir ganska spännande samtal kan jag lova. Lite luddiga sådär. Och de tror säkert inte att jag är riktigt klok, men det kan jag bjuda på. (Just den här hittades här och nu har hon lagt ut det hon har kvar av sortimentet på bloggen).

Men iallafall.

Den är sådär perfekt vippig som jag vill ha den och passar utmärkt även till jeans. Den får mig att känna mig som en fransk, tvärhemlig spion i nån slags 40-talsfilm och jag vill mest smyga i mörka kullerstensgränder och röka långa cigaretter när jag har den på mig – men jag har slutat röka för flera år sen och det där med att smyga i mörka gränder passar sig nog inte riktigt längre så jag får väl låta bli. Och med ett brett skärp kan man snöra åt det hela trots att man har efter-graviditets-mage, tre tröjor och en vippig kjol under.

Men den här; den kommer stanna hos mig i många år. Älskar’t.
Nu väntar jag bara på byxorna som varit slut i min storlek överallt men som en underbar läsare vid namn Tina hittat och köpt för min räkning i Gamla Stan-butiken i Stockholm och nu lagt på lådan. Så jädrans snällt.

Bloggvärlden är otrolig. Heja enablers!

Att ha en supertävling.

Livet

För att alla de som inte kan komma på bloggeventet (och även ni som kan, såklart) och för de som inte har en tvåårig tjej (och de som har, såklart) ska ha en chans att få lite mumma, kommer här nu en tävling med Beach House! Det är inte mindre än tre personer som har chansen att vinna den här gången, för i potten ligger tre stycken såna här:

Tre underbara Frill White nattlinnen! En S, en M och en L.

Det enda du behöver göra för att vinna är att svara på följande:

  1. Vad heter Beach House två nattlinnesmodeller?
  2. Vilken är din närmaste Beach House-återförsäljare?

Glöm inte att ange vilken storlek du vill ha om du vinner!

Tävlingen pågår till och med onsdagen den 18 januari klockan 12:00.