Nu ska jag försöka samla i hop den senaste tidens vanligaste frågor. Jag hoppas att jag inte har missat någon!

Vad hade du för motivering i Ranelid-tävlingen?
Jag skulle ju såklart ha sparat den, men man skrev liksom bara rakt in i ett formulär så det tänkte jag inte på. Typiskt. Jag minns den inte ordagrant men det var något med att jag nyss fött barn och skulle kunna koppla av en dag, fullt och fast övertygad om att Björn skulle fixa biffen (och att jag inte skulle göra så mycket vettigt med min lediga tid, mest amma och hormongråta till Pet Detectives).

Var får man tag i fårfällar?
Jag köper mina här, mest för att Shepherd har strikta regler om djurens välmående där de köper skinnet ifrån och det är viktigt för mig. Där finns dessutom fällarna i två längder och håller vettiga priser (för att vara fällar).

Du är så rolig! Vad läser du själv för humorbloggar?
Ha ha, tack. Jag vet inte om de räknas som rena humorbloggar men jag tycker att Annika och Yllet är fantastiskt roliga.

Hur funkar er barnvagn (Emmaljunga Nitro City) på landet?
Jag tycker att den fungerar hur bra som helst! Nu kör jag ju inte off road och brassar ut på åkrarna, men jag kör både på grusväg och landsväg och har inte märkt några problem ännu. Jag älskar att ha 4 rörliga hjul eftersom jag tycker att de vagnarna med fasta hjul är så tunga att vända, men det där är nog en rent personlig smaksak. Och visst, kör man i mittenfåran på grusvägen blir det lite slirigt men det kan man ju låta bli.

Hur gör du för att tappa dina graviditetskilon?
Inte ett skit Värsta svaret, jag vet, men man ska tänka på att jag gick upp över 25 kilo under graviditeten och att jag bara är 163 cm lång – det var otroligt mycket vätska jag samlade på mig och det försvinner ju ganska lätt av sig själv. Nu, efter fyra veckor, har jag tappat runt 17 kilo tror jag och har runt 8 kvar till min inskrivningsvikt och nu har nedgången minskat så att jag ligger på runt ett och ett halvt till två kilo i veckan. Det kommer ju att bromsas mer och mer när det inte längre är vätska utan fett som ska bort. Men jag har inte en tanke på att banta. Herregud, kroppen måste få landa i några månader först innan jag ens funderar på att börja röra på mig. Så får jag helt enkelt vara lite chunky under tiden. Vad spelar det för roll, liksom. Jag har ju nyss fött barn. Jag tycker att man måste vara lite snäll mot sig själv och låta kroppen vila efter all påfrestning och jag förstår inte den där hetsen att man ska se ut som man gjorde innan, fast precis efter förlossningen. Det har ju tagit nio månader att tjocka till sig, det borde få ta minst lika lång tid att ställa tillbaka sig. Och om jag aldrig blir lika tight som innan – gör det nåt? Egentligen? Nä. Jag är ganska fin ändå tycker jag. Det får ta den tid det tar. Oavsett så är allt bättre än Körberg-looken.

Har du samma klädstil nu som innan graviditeten?
Nej de kan jag inte påstå. Jag tror att mycket handlar om att man måste jobba med vad man har och eftersom min kropp under graviditeten var helt annorlunda än den innan så skulle jag aldrig kunna klä mig i samma typ av kläder om jag inte ville se riktigt, riktigt mätt ut. Dessutom krävde mitt jobb kanske lite striktare stil än vad jag kunde ha på slutet samt när jag är mammaledig. Så att jag tror absolut att ni kan få se lite andra stilar på mig ju mindre jag blir.

Vad heter Leo mer än Leo?
Leo Elias Anders. Anders heter alla män i min släkt så det fick vara med.

Var kan man hitta dina texter hos Nöjesnytt?
Ha ha ska jag ens avslöja det här? Nåja. Ni som har läst det här gamla inlägget hittar det säkert. Mycket nöje! Och maila gärna en fråga om ni har någon så kan Nurse fixa det 😉

Har du några bra fototips?
Öva öva öva. Och för guds skull slopa blixten.

Hur får du det vita så vitt i dina bilder?
Släck lampan! Elektriskt ljus är gult och kommer att göra dina bilder gula.

Läser du alla kommentarer?
Självklart! Och jag läser hos alla som kommenterar, också. Tyvärr hinner jag inte kommentera själv lika mycket längre eftersom jag har en väldigt matglad pojke, men läser det gör jag.

Hur får man en såndär ”gilla bloggen på fejan”-sak på sin blogg?
Usch jag är så dålig på att förklara sånt här. Det är lite knivigt men jag följde den här guiden och den är väldigt pedagogisk så kolla där.

Häpp. Det var nog allt. Jag är ledsen om jag missat nån fråga. När ni ställer dom svarar jag alltid i kommentarsfältet men ibland glömmer jag bort det i min luddighet och det är absolut inte meningen. Ställ den då igen! Eller kolla i ”frågor och svar” uppe i menyn – där finns svar på det mesta.

Hm. Ser att annonseringen verkar ha kommit igång på sidan. Bara för att vara tydlig så ni vet; banners som ligger till höger är såna jag själva lagt dit eftersom det är sidor jag gillar och vill dela med mig av. Det andra är rena annonser (sånt som tailsweep lägger in) – det är alltså inte nödvändigtvis sånt jag själv rekommenderar. Hoppas att det inte ska störa för mycket.

Fördelen med att ha familjemedlemmar som fyller år är att man alltid har frukosten fixad dagen efter. Snuskigt? Javisst. Men jag har inga problem med att trycka té och prinsesstårta klockan åtta morgonen. Inte flickorna heller.

Idag har mannen eftermiddagen ledig så vi ska passa på att besöka Böddi och fixa kakaduafrisyren – jag har ännu inte börjat tappa en massa hår som jag hört att man ska göra, men jag ser ut som ett burdjur efter de senaste månadernas hormonpåverkan och längtar efter att få bli av med det slitna så att det blir mer lätthanterligt.

Men först; prinsesstårta, silkesapamys och Nyhetsmorgon. Bra start på en onsdag.

Bild: Sveriges Radio

Alltså, tjejer. Det här är så jäkla roligt.

För någon vecka sen mailade Nelly och skrev sååå cooolt! och bifogade en länk till Kobbs hemsida där det pågick en tävling. Man skulle motivera till varför man ville lämna bort sitt digitala liv för en dag och vinsten var ingen mindre än Björn Ranelid.

Ja, alltså, inte själva Björn Ranelid då. Men hans ord. Fem personer fick nämligen under en dag sina statusuppdateringar skötta av Björn.

Jag och Nelly älskar Björn. Han är ju liksom inte riktigt klok (och det menar jag på de bästa av sätt). Jag har varit lite betuttad i honom sen den här fantastiska intervjun som varje gång jag läser den får mig att skratta så jag tjuter. Hursomhelst.

Jag skrev ihop en motivering och drog iväg den.

Och idag ringer bannemig en kvinna och säger grattis och berättar att jag vunnit Ranelid en dag. Förstår ni?! Jag håller på att skratta ihjäl mig här hemma. På måndag tar Björn över mitt digitala liv och ska alltså flumma ohejdat på min feja. Jag hade ju hoppats att jag skulle få honom att blogga en hel dag men vinsten innefattade tyvärr bara facebook och twitter, och tyvärr får jag inte klappa på honom heller (han kommer inte hit och sörplar kaffe och skriver uppdateringarna här) – men ändå!

Och det här vill jag ju såklart att ni ska få uppleva så nu ska vi försöka lösa så att det är bloggens facebooksida han tar över och inte min privata. Det kan ju ge den sidan en helt ny dimension, så att säga. Jag kan ju bara tänka mig vilka episka rader han kommer bjuda på. Och twitter får jag väl skaffa i att vara någons frus namn tills dess.

Allt för Ranelid. Och för er förståss.

Jisses.

Ps. Ett tips om ni vill fynda kläder; Tindy har startat världens bloppis igen. Jag har redan hunnit ”oooo tjejmatte!”- handla två saker jag inte alls behöver egentligen. Heja mig.

Idag fyller han år. Scout Valiant. Det firade vi så gott vi kunde i morse med att sitta i sängen och öppna paket och kyssas över presentpapper och till och med silkesapan var vaken och viftade glatt med armarna mellan oss. Tyvärr var ju mannen tvungen att åka iväg och jobba sen (man får tydligen inte automatiskt ledigt när man fyller år, dålig stil tycker jag) så resten av firandet får vi ta sen när han kommer hem, men tills dess fortsätter jag att fira honom lite såhär på avstånd med att skicka filmer på Leo, beställa tårta och berätta att jag älskar honom. För det gör jag.

Jag älskar hur han är den praktiska av oss, den som beställer hem ved långt innan den hunnit ta slut och som sen står ute på kvällen med handskar och staplar den i prydliga rader i garaget. Jag älskar hur hans mornar alltid letar sig upp även till mig, hur jag kan ligga kvar i sängen och höra ljudet av P3 och känna doften av hans kaffe och hur han alltid, alltid tar sig upp för trappan innan han går för att säga hejdå och vika täcket om mig.
Och sen allt det där andra. Som hur han lägger pannan i djupa veck framför vår värmepump och inte ger sig förrän den fungerar igen. Hur han tömmer öppna spisen från aska på morgonen så att den är redo att eldas i när jag kommer ner, hur han varje gång han handlar mat försöker stoppa med något han tror att jag skulle tycka om – en bit choklad, wasabiärtor eller små yoghurtar som knappt ryms i handen. Hur han utan att ens tänka på det lägger händerna över mina kalla fötter i soffan och har kvar dom där tills jag blivit varm igen.

(Hur han på sin födelsedag säger tack för uppvaktningen som om han vore åttio år gammal vilket får mig att fnittra hejdlöst och undra om han inte ska sätta in en annons i tidningen också under uppvaktning undanbedes).

Hur han är detta hav av tålamod och långsamhet där jag själv är otålig och stampande och hur han därför alltid tar hand om sånt han annars vet skulle driva mig till vansinne. Allt det där vardagsvackra. Det är det jag älskar honom för. Det som överröstar alla stora gester vilken dag som helst.

Livet med honom, helt enkelt. Måndagarna, tisdagarna – alla dagarna.

Dom.