Idag är det torsdag vilket innebär BVC-besök, och eftersom mannen börjat jobba igen innebär det att jag ska ta silkesapan dit själv för första gången. Jag har gått upp en timme tidigare för att förbereda mig för detta event och sitter nu redo på tok för tidigt och sörplar amningsté och funderar på när man ska väcka Leo.
Men det kommer att gå bra det här. Vi har ju koll på läget, silkesapan och jag.
Mest silkesapan, som ni kan se.
Tänk vad en sån liten sak som att byta lampskärmar kan göra stor skillnad, egentligen. Det är det som är det roliga med inredning tycker jag; att man kan ta bort eller lägga till med små medel och så blir helhetsintrycket så annorlunda. (De här är från underbara Nyblom Kollén, jag älskar deras lantliga, gammeldags prylar – ni känner säkert igen dom, de finns att köpa lite varstans men bland annat här).
Det är så många som undrar var våra soffor kommer ifrån? De har vi köpt på Furniturebox och det är ett hett tips om ni är på jakt efter Howardsoffor som inte kostar skjortan. Den enda nackdelen är leveranstiden, man kan få vänta i många veckor innan soffan dimper ner. Stjärnan i fönstret är från Lexington och är väl egentligen ett julpynt, men jag tycker den är så flådig att den har fått hänga kvar.
Ja. Nu ska jag ta världens längsta dusch och en stor skål med glass på det barnsliga sättet (= med en halv tub kolasås på) och sluta lyssna på Adele när jag bloggar för det får mig bara att börja lipa.
Heja hormoner.
Pssst! Ni som är nattugglor – vid midnatt startar TINTINs midseason sale med 30 % rabatt på en himla massa fina märken!
Oj så många frågor ni har, allt ifrån soffor till bildbehandling och stjärnor och mama-nomineringar. Jag ska göra mitt allrabästa att svara på dom så snart jag bara hinner. Vi kanske ska ta och köra en frågestund snart igen? Annars försöker jag svara så gott jag kan i kommentarsfältet men det glöms lätt bort eller försvinner bland era kommentarer. Så om ni undrar något; fråga på. Så ska jag försöka sammanställa allt i ett inlägg sen.Jag tror att det blir enklare.
Nu har pappa varit här och åkt hem igen, mannen har sladdat in på gårdsplanen (nåja, sladdat och sladdat, han sportar ju en elcykel) och jag är magiskt trött trots att jag inte gjort särskilt mycket alls. Klänningen kom idag *yay* men den hade hunnit bli typ en storlek för stor, så den fick jag skicka till en sömmerska som får ta in den och förhoppningsvis hinner den bli klar till nästa helg.
Nu måste jag pusta ut i soffan litegrann men vi ses ikväll igen – då ska jag som utlovat visa de nya lampskärmarna. Tills dess påminner jag om att det är sista dagen på erbjudandet om Beach House samt sista chansen att vinna Maison Belle.
Ta hand om er så länge och fråga på!
Kolla under ”Vanliga frågor & svar” här uppe så har ni kanske redan svaret på det ni undrar.
Tjahapp, här har ni alltså dagens mamma (helt klädd i by Ti Mo för övrigt, ni missar väl inte tävlingen?) och dagens bebis (helt klädd i Lindex) och dagens Tooka (inte klädd i nånting, men i behov av ett bad) och alla väntar vi på att min pappa ska komma hit och brumma och kramas så det knakar mellan revbenen och träffa sitt barnbarn för första gången. Han är ju ganska rutinerad nu -Leo blir det sjunde barnbarnet – men inte desto mindre spännande för det.
Framförallt för mig, som har pappalängtan och modersstolthet och som nu får chans att kombinera de två.
Ja. Man är alltid någons dotter.
Med risk för att låta sådär gammal igen men herregud vad tiden går fort! Idag är det redan onsdag och jag är yrvaken och försöker komma på vad jag ska äta till frukost. Idag ska jag och mannen ge oss på Projekt Stan och ta oss in med bäbis och allt för att fixa lite saker, och jag blir helt svettig bara jag tänker på det. Men det är såklart en vanesak det där också. Hittills har vi ju lyckats med en storhandling och några barnvagnspromenader vilket vi är sjukt stolta över (mest jag, mannen är inte lika nervig) och en del av mig kan liksom vara ganska nöjd med att inte förflytta mig längre än 300 meter från huset, men jag inser att min väg till pensionen (eller nåja, tills Leo blir arton iallafall) skulle bli aningen enformig då. Så det är bara att ge sig på det.
Men nu ska jag försöka hitta nåt att äta, se om min son vill vakna och sen resten av dagen försöka ignorera det faktum att min man förvandlats till Dr Pump igen och har dissekerat vår nu felande värmepump på nedervåningen och spridit ut den i hela vardagsrummet i avvaktan på diagnos och åtgärdsförslag från några hobbysnubbar på ett värmepumpsforum.
Oh yes.
Man är tydligen inte den enda i familjen som har en förkärlek till sociala medier.