Jo, jag vet att det finns några av er som gissat på de här datumen som nedkomst. Men nope, inte inatt heller. Ibland är jag till och med tveksam till om det ens kommer att ske på natten, eftersom jag verkligen sover när jag sover. Alltså verkligen. Och jag brukar i 99 % av fallen kunna sova bort alla pågående förkylningar och feberepisoder, så jag ger mig fasiken på att jag säkert kan sova bort en förlossning också. Eller så lär jag inte märka av den förrän jag vaknar.
Om jag har tecken? Jag har ingen aning, jag har ju aldrig gjort det här innan. Hur vet man vad som är tecken på att det är dags? Jag har ju lite molnande värk till och från, och nu hänger han så lågt att jag på allvar tror att urinblåsan ska ploppa ut när jag går. Sammandragningar har jag ju haft hur länge som helst. Själv tror jag att han kommer i helgen, alternativt den tredje oktober – det har jag sagt sen länge och får väl jobba lite för det. Här hemma bäljas det juice och viftas med vaniljbullar må ni tro men bara för det lär han väl klänga sig fast där inne tills de får dra ut honom 21 dagar över tiden. Som sagt; det beror på om han brås på sin pappa eller på sin mamma.
En sak är iallafall säkert: ut kommer han. Nån gång. Och tills dess så får jag väl fortsätta att roa mig med att skynda på hantverkare, blogga och ladda kolhydrater. Och fixa en tävling! Jag betar av listan ni gav mig och startar med en redan idag minsann.
(Jo, jo. Lite lyssnar jag på er fortfarande. Trots nagelsaxincidenten).
