Att baka det godaste som finns.

Livet

Okej. Vi kan ju börja med att konstatera att Leo är a) en blivande konditor och b) helt har övergett den där hälsovågen han var inne på ett tag, för det var väldigt längesen jag har haft ett sånt behov av att baka som nu. Kanelbullar häromdagen, Den Stora Rulltårtehysterin igår och så nu: sockerkringlor. Det absolut godaste som finns. Och det säger jag inte bara för att jag är preggo.

Receptet? Kommer här. Blir ca 40 stycken:

50 g jäst
200 g smör
4 dl mjölk
1 ägg
1 dl socker (eller vit sirap, blir saftigare så)
1 krm salt
1 krm hjortronsalt (skippar jag)
Ca 13 dl vetemjöl (hur kommer det sig att det alltid går åt mer än vad det står?)

Pensling & Garnering:
Smält smör
1 dl socker
1 msk vaniljsocker

Ugn: 250 grader

Gör såhär:

  1. Smula ner jästen i en degbunke. Smält smöret och tillsätt mjölken, låt det bli fingervarmt. Häll det över jästen och veva om tills det löser sig.
  2. Tillsätt salt, socker, hjortronsalt, ägg och det mesta av mjölet. Arbeta degen blank och smidig, låt den sen jäsa 30 minuter under bakduk.
  3. Släng upp degen på bakbordet och knåda den på nytt. Dela degen i ca 40 lik stora delar som du rullar till långa ormar och formar till kringlor. Lägg dom på bakplåtsklädda plåtar och låt dom jäsa i 30 minuter till.
  4. Grädda mitt i ugnen i ca 8 minuter, eller tills de fått fin färg och känns klara.
  5. Rör samman socker med vaniljsocker. Pensla de varma kringlorna (bara så många du ska äta vilket tenderar att bli jäkligt många) med smält smör och doppa dom i sockerblandningen. De kringlor du ska frysa in ska du inte garnera, det tar du i så fall efter du har tinat upp dom nästa gång.

Detta är vansinnigt gott och tillräckligt sött för att man ska få sockerchock och prata alldeles för fort i sisådär tjugo minuter efter att man har ätit några stycken. Rekommenderas!

Att ha ett nytt smultronställe.

Livet

Denise tog med mig till Märtas i Höllviken på lunch och vilket ställe! Det kan jag varmt rekommendera för er som bor här nere eller som bara har vägarna förbi. Det är som en inredningsbutik och ett café i ett och man sitter ute under vita segelduksparasoller och äter fantastiska bakverk och känner sig som någon ur Mio min Mio, och var man än tittar finns är något vackert att vila ögonen på. Det blir absolut ett ställe att lattemorsa på sen i höst när regnet ligger tätt och allt doftar blöt ylle.

Och sen är det ju fantastiskt skönt att ha någon precis lika preggo att bara snacka av sig med. Få känna sig normal i en timme eller två. Få höra att man inte är den enda som är en preggosaurus och som snäser åt chefen och har ett toleransspann som en överarbetad dagisfröken på för mycket koffein – bara att få säga har du också märkt? och få ett ja till svar.

Det i kombination med kladdkaka kan inte bli annat än en härlig eftermiddag.

Att ta igen den sömn som missats.

Livet, Silkesapan

Ja, vad kan man säga? Det går aningen bättre att sova när mannen är hemma – vi föll i mindre koma igår och vaknade av väckarklockan runt elva och undrade litegrann vad som hände. Obeskrivligt skönt.

Och nu har jag påbörjat vecka två i mitt semesterfrosseri och det känns som om förra veckan pågått i nästan en månad – i vanliga fall brukar tiden gå så himla fort men den här gången har jag verkligen hunnit med hur mycket som helst och samtidigt lyckats med att göra precis ingenting. Bara tanken på att ha två såna här veckor kvar är ljuvlig. Och sen? Sen är det ungefär en och en halv månads arbete kvar innan jag planerar att gå på mammaledighet och sen – sen är det Leotajm. Och den tanken är svindlande.

Det är lite underligt det där; hur de första månaderna gick så outhärdligt långsamt och hur det nu går så obeskrivligt fort. Som om tiden under graviditeten bara varit ett gammalt ångloktåg som behövde en startsträcka för att komma igång och nu tuffar på mer målmedvetet än någonsin.

Och snart är jag där.

Att ha fått hem någon som fattats.

Livet, Silkesapan

Nu är allt som det ska vara igen. Någon är hemma och doftar regn och ger nackmassage och håller hundarna i famnen och med ens är allt lite, lite lättare.

Ni missar väl inte TV4 Fakta klockan 21:00? Jag bara måste se den igen. Men först måste jag tydligen baka en rulltårta, en såndär kladdig chokladsak med smörfyllning i. Fråga mig inte varför men Leo anser att det är av absolut yttersta vikt att detta blir gjort – och det fort. För honom spelar det mindre roll att jag inte har bakat en sån sen hemkunskapslektionen på mellanstadiet, rulltårta med smörfyllning it is.

Så nu hoppas jag verkligen att jag har alla ingredienser till en sån hemma. Annars blir det jobbigt. Huja.