Sen vi fick hem den ny-gamla stolen till kontoret händer det att Tooka försvinner då och då. Och om man ger sig ut och letar efter henne är det mycket troligt att man finner henne just såhär; poserande och helt ifred på sin tron. Tant och Sigge tycker att soffan är oslagbart, men inte Tooka. Hon kan tänka sig att testa nya saker.
Det är ju skönt att man inte är den enda som har vett att uppskatta alla räddningsmöbler här hemma.
När det är höstväder ute och regnet ligger tungt över åkrarna finns det få saker som slår ett bad. Bara att få sjunka ner bland badolja och bubblor och blir sådär varm att kroppen känns mjuk i timmar efteråt.
Tjugo minuters total avkoppling.
Jag är inte bra på det där med att sova ensam. Så enkelt är det. Inatt vaknade jag klockan 03:40 och sen låg jag där, klarvaken, upp-pallrad på min preggokudde och tvinnade ett vinthundsöra och filosoferade. Det är inte klokt vad saker man hinner tänka ut vid den tiden på natten. Tillslut tvingade jag mig själv två timmar senare att blunda och att lyssna mer än tänka – jag kom på att stormen som nådde mig genom ett halvöppet sovrumsfönster lät nästan exakt som havet gör utomlands när man ligger på ett hotellrum mellan tunna lakan och hör vågorna rulla in. Och det fungerade.
Nu har stormen avtagit och regnet gör en paus men himlen är fortfarande orosgrå och hundarna stannar tveksamt i dörröppningen innan de motvilligt går ut i trädgården efter en mild knuff i rumpan, så det blir inget ligga-på-en-filt-och-äta-jordgubbar idag. Iallafall inte utomhus. Däremot ska det göras en hel del ligga-i-soffa-och-andas-en-saknad-i-halsgropen om bara några timmar och det –
det kan jag ta allt regn i världen för.
Ni får bara inte missa Three Miles North Of Molkom på TV4 Fakta imorgon klockan 21:00, det får ni bara inte. Jag skrattade så jag tjöt första gången jag såg den. Så bänka er imorgon och se den bästa dokumentären sen Plötsligt i Vinslöv. Tro mig – den sitter som en smäck i själen.
Idag vräker regnet ner, igen, så jag och hundarna utlyser allmän strejk och barrikaderar oss i sofforna i ett hav av kuddar och dun. Alla kanelbullarna är uppätna, gräset slokar trött och vi är alla fortfarande regnblöta efter att ha stått ute i trädgården med saxen i högsta hugg och klippt av stora buketter lavendel att hänga på tork runtomkring i huset.
Så visst är det ett tråkigt väder men händerna doftar tungt av lavendel och alla ljus är tända och vi har minst tre bra filmer att se fram emot, så det gör inget. Och imorgon är det söndag och en älskad kommer hem och sen är allt som det ska vara igen.