Att se hur jag egentligen sett ut de senaste 10-11 åren.

Livet

 

Eftersom jag trots allt fyllt 39 tänkte jag det kunde vara kul att se hur jag sett ut de senaste 10-11 åren? Jag gjorde en djupdykning i mina Facebookalbum och detta är vad jag kunde dra fram:

 

 

2008! Här känner jag ändå igen mig själv? Det kommer bli värre framöver, haha. Här bodde jag i en lägenhet uppe i Falun som jag målade i ett svep på tre dagar och fick mitt första diskbråck i nacken – men det fattade vi inte då, alla trodde jag hade en överansträngning i handleden. Men efter att ha fått exakt samma de senaste två åren kan jag alltså nu säga att det inte alls var en överansträngning utan mitt allra första nackdiskbråck.

Jag hade både Tant och Tooka då, och en man med kiwiskägg som spelade mycket gitarr. Inte skägget alltså, utan mannen. Så kan det gå.

 

 

Eftersom jag blev mer eller mindre koko där uppe på grund av olika anledningar ansökte jag hela vårt gäng till en realityshow och vi kom med, så jag åkte till Gran Canaria med Micke, Carl-Otto och Nelly. Jag hade vid det laget klippt en mycket konstig lugg men behövde den resan mer än något annat och det var där jag förstod att jag behövde flytta hem igen. Detta var 2009, i januari tror jag.

 

 

Så 2009 flyttade jag tillbaka till Malmö igen och livet var en f e s t. Jag och Nelly gick och dansade salsa varje kväll nästan och hade livets liv.

 

 

Fortfarande 2009, men jag hade träffat mannen och var superkär och vi åkte på semester prick hela tiden sådär som man gör när man ännu inte skaffat barn. Jag flyttade in i hans lägenhet en dag när han var på jobbet (vill man få nånting gjort får man göra det själv ni vet) så när han kom hem hade han en sambo och ett sovrum målat i sommarhimmelsblått.

 

 

 

Sen kom 2010!

Det var året vi köpte hus, gifte oss, blev vuxna, och det hade börjar komma fräcka bildredigeringsappar till telefonen ni vet.

 

 

2011 var jag sinnessjukt gravid, gick upp 35 kilo och såg ut på pricken som Tommy Körberg. Det var tider det.

 

 

2012 var Leo en pytteliten person, jag var Eva i Walla-tokig och vi åkte till turkiet för att spela in Big in Turkey samt på semester till Grekland. Luggen kom tillbaka, som alltid.

 

 

 

2013 var jag en period väldigt rödhårig och en period väldigt korthårig, men byter ju färg och frisyr oftare än jag vet inte vad så det är ju ingen chock.

 

 

2014!

Allehanda frisyrer även detta år, men ändå jag ja. Vi köpte Drömmen och jag blev gravid med Noah den sommaren på nåt vänster.

 

 

2015!

Året då Noah kom till världen jag adderade 35 kilo till och fick dundertuttar men allt var så mycket lättare eftersom jag fått snitt och slapp gå igenom det där helvetet med förlossning igen.

 

 

2016! Mitt Elvisår! Då jag gick från mörk till blond, drog till Paris, hade vansinnigt kul, klippte gardinlugg och landade tillslut i nån slags kortklippt röd version jag trivdes väldigt bra i.

Alla borde blondera sig och dra till Paris nån gång. Det var vansinnigt befriande.

 

 

2017!

Jag hade kvar det korta, vi hade möhippa för Nelly och sen gick jag all in och klippte fransk lönnmördarfrisyr bara för att. Det var kul.

 

 

2018, alltså förra året, var håret på utväxt. Nu när jag ser bilderna är det ju inte klokt vad fort det växer egentligen?! Det som är det bästa; man kan ju klippa sig hur man vill – det växer ju tillbaka igen.

 

 

Ja och hur jag ser ut i år det vet ni ju. Avslutar med den allra senaste selfien jag har på mig själv så borde vi vara i fas.

11 år, alltså. Tänk så mycket liv som ryms bara i detta?

Svindlande.

 

 

 

Att ha gjort event!

Livet

 

Känns som jag varit ute och flängt en del, men det hände många utflykter på få dagar så det är inte så illa som man kan tro – men efter att ha varit på ett möte i Malmö sprang jag rakt iväg på event hos Beyond Us som precis hade startat upp sitt koncept och bjöd in till pre opening dinner.

Hade INGEN aning om vilka som skulle vara där men jag tänkte som så att de flesta känner man väl iallafall till, om så bara till namnet, från bloggar och Instagram då Skåne inte är så stort och att det vore kul att träffa lite ”kollegor” en kväll. Och kul: det blev det!

 

 

 

Där uppe var det SÅ vackert dukat och världens meny serverades, och jag hamnade så himla perfekt vid bordet med Eddie Fischer, Sriwanna, Emelie Walles och några till. Tog ungefär tre minuter sen var samtalen i så full gång att de knappt gick att avbryta för servering ens.

Tror det är för att vi som håller på med sånt här nog i grunden måste vara ganska lika i mycket? Och att det därför blir så lätt att få det där klicket och prata prata prata, skratta åt samma saker och väldigt snabbt komma in på djupa, tunga ting som berör – som om de normala väggarna inte finns på nåt vis.

 

 

En hel del var vi!

Och vet ni?

När man lyfte på tallrikarna fanns där ett litet blad med olika symboler på. Visade sig att de tagit dit en tatuerare och att den som ville fick en tatuering från bladet gjord på sig under kvällen.

Vilken tatuerare?! gastade jag med andan i halsen.

Diiiin tatuerare! svarade dom.

 

 

Och ja där var han ju! Simon! Malmös härligaste man!

Jag blev mycket glad och funderade på om jag kunde få dit en måne nånstans på kroppen, men beslutade mig till sist för att nä – jag väntar tills vi har tid att göra den jag egentligen vill ha istället, och inte hetstatuera mig bara för att Simon var där. Dock var det MASSOR som ville tatuera sig – listan var nog 2-3 A4-sidor lång och Sriwanna hade sån tur att hon blev sista innan han var tvungen att sluta för kvällen och de efter henne fick tyvärr vara utan. Ändå kul; att så många som var på ett event kommer hem med en tatuering bara sådär liksom.

Men ja; fantastisk kväll, fantastiskt folk och underbart uppstyrt.

Det är vid såna här tillfällen man känner att det var riktigt värt det där med att gå på event ändå.

Att ta en tillbakablick i Lutande Huset – Leos rum!

Lutande Huset

 

Som bebis hade Leo ett rum uppe på ovanvåningen med oss, det kan vi titta på sen, men när han skulle få ett eget rum så blev det detta rummet – det som vi hade använt som gästrum. Såhär såg det ut på mäklarbilderna och tja, så såg det ut tills det var dags för Leo att flytta in.

 

 

Kalklitir tog fram en egen färg åt mig för just det här rummet (som heter Leo såklart) och så satte vi igång att måla prick allt! Det var första gången jag skulle få gå helt banans med ett riktigt barnrum, och jo – nog gick jag bananas alltid …

 

 

En hel freakin björk släpades in, jag fyllde rummet med ljusslingor och gigantiska silkesblommor och det hela var som en liten sagovärld åt en liten Buse som då bara var runt 1,5 år eller så gammal? Två kanske?

 

 

Och ja, där inne bodde alltså Leo sen tills vi flyttade hit och han fick det rummet som nu är Noahs.

Mitt allra första barnrum, alltså <3 Minns känslan så himla väl, ännu.

 

Att ha finbrunchat.

Livet

 

Om man bor i närheten av Ystad eller kan tänka sig att köra lite och vill ha en brunch extra allt så är den på YSB en het rekommendation. Obs på att det är snudd på omöjligt att få bord dock så boka nån vecka i förväg, men den extra planeringen är verkligen värt det – jag lovar.

I söndags hade mannen bokat in oss för en barnfri brunch och bara chansen att sitta ner och njuta mat utan att ha barn med sig är ju en fest i sig. Men såhär såg jag iallafall ut! Gammal älsklingskappa från By Malene Birger, gammal blus från Zara, gamla byxor från gud vet var och så sneakers från Zara.

 

 

Älskar miljön inne på YSB, särskilt sen de gjorde om lite. Den här baren till exempel är högt på min lista över ”ställen man bör ha någon form av fotografering eller temafest i”. Så härligt smutsig på nåt vis? Dekadent.

 

 

Matsalen ser ut som den brukar; luftig och vacker med patina och mycket vitt.

 

 

DE HAR KRÄFTOR OCH RÄKOR PÅ SIN BRUNCH!

Det är ju l i v e t inte sant?! Älskar att man kan sleva upp en gigantiskt berg skaldjur bara sådär. Det är mest det jag går för faktiskt, även om det finns så mycket annat gott. Man kan göra sin egen bagel, det finns ostar i mängder, underbara vegetariska alternativ som rödbetor med chevre eller körsbärstomater och mozarella i basilikamarinad, det finns pocherat ägg på toast, bacon, chark och ja – typ allt.

 

 

Och en fullt rimlig gotte-avdelning, haha. Dör. Ovanpå detta kan man grädda våfflor om man vill, eller amerikanska pannkakor med lönnsirap.

Det går ingen nöd på en när man är där, nej.

 

 

Och musselsoppa för den som vill starta med det.

Jag högg däremot som synes in på skaldjuren och rödbetorna och mozarellan, och sen fanns det inte plats med så mycket mer första rundan. Andra rundan såg dock likadan ut kan jag säga, det är ju liksom det jag tycker om mest.

Men det var iallafall det; en fin brunchdejt på YSB full med skaldjur och sötsaker.

 

Att fira mera.

Livet

 

Ja där hade vi alltså slagit oss ner till bords på Savoy, hungriga och glada, och väntade in kvällens trerätters. De har ju så vansinnigt god mat och dessutom gott om plats, så det är ett ypperligt ställe för att ha fest! Och inte bara på grund av maten och utrymmet utan också för att om nån vet hur man adderar ett stort F till Fira så är det Savoy; herregud vad de gick in för det till fullo när de förstod att det var ett födelsedagsfirande som var på gång!

Rasmus som hade hand om oss var en sån jäkla stjärna <3

 

 

Förrätten rullades ut på vagn (havskräftor) och sen blev det action må ni tro:

 

 

Swoooosh sa det bara och sen brann det utav bara helsike, och hela bordet ropade oooooooh! och klappade händerna som om vi just sett det fräckaste trolleritricket någonsin. Säga vad man vill men det är ju något särskilt med mat som fått brinna rakt framför ögonen på en.

 

 

Rasmus lånade Gelas mick (som inte funkade) och presenterade förrätten, vinet och annat. Havskräftan som nyss flamberats fick sällskap av en helt jäkla gudomlig hummersoppa och a l l a åt som om vi inte sett mat på en evighet. Nog ärligt något av det godaste jag ätit på länge?

 

 

Sen blev det gås! Med brysselkål och supergod sås. Är ju ändå November.

 

 

Sen började det hända grejer bakom draperiet när det var dags för efterrätt…

 

 

Rasmus kom rullandes med vagnen igen och eftersom han fattat att det var födelsedag på gång fick jag dessutom isfacklor! ÄLSKAR isfacklor?! Det är som ett tomtebloss för vuxna på något vis? En sån och man vet att det är partaj, och här fick jag inte mindre än två + att Rasmus rev av ja må ha leva på vägen vilket ändå måste ge pluspoäng.

Och vad tror ni hände sen?

 

 

Jupp!

Vi fick skånsk äppelkaka och han brassade äpplen i den där pannan som om hans liv hängde på det. Älskar’t.

 

 

Och där satt vi alltså, mina vänner och jag, utklädda och skrattande och firade födelsedag och pratade och åt mat så god att det knappt går att beskriva. Kunde inte önskat mig en bättre kväll (eller bättre vänner) och undrar ni vad ni ska hitta på när ni fyller år kan jag varmt rekommendera att ha Finlandsfärjefest, klä ut er till kapten och gå till Savoy för en pangkväll – en sån som du har ont i hela kroppen av när du vaknar upp dagen efter för att du har skrattat så mycket att varje muskel i dig har använts.

Ah.

Attans att det ska vara ett år tills nästa födelsedag?! Tur att man kan hitta på saker att fira däremellan.