Att göra det ordentligt.

Livet, Silkesapan

Vi har hunnit med en shoppingrunda idag också. Först beställde vi tapeter till barnrummet, sen blev det en vända till Ilva för strosande i deras dekorationsavdelning och slutligen en lång stund inne på Stoff & Stil eftersom jag är i nestinghysteri och har fått för mig att jag minsann ska sy en massa grejer – så nu blir det till att försöka tråckla ihop en babyfilt, vimplar och en kudde. Jag har fortfarande ingen aning om hur man syr men jag chansar på att det nog inte kan vara så knivigt och så kör jag bara. Vi får väl se hur det slutar.

Och så har vi varit och införskaffat spjälsängsmadrass. Det finns väldigt mycket att välja på och det mesta kan synas snarlikt, men jag låter mig inte luras. Nej, nej. Jag tog, som ni kan se, uppgiften på stort allvar (vilket mannen tyckte var hysteriskt roligt).

Men nu måste jag slänga i mig lite mat, sen blir det babyfiltspyssel! Om jag inte blir helt vansinnigt och slänger ut symaskinen uppdaterar jag er ikväll på hur det har gått.

Att vakna bakis.

Livet

Nu gjorde jag ju inte det, såklart. Vaknade bakis, alltså. Det var inte så att jag korkade upp vinförrådet igår och röjde loss och hade ett eget litet party eller så, men det kändes nästan som om jag gjort det i morse när klockan ringde. Vaknade tung och med bomullshuvud och visste inte riktigt var jag befann mig, och hundarna var lika trötta dom; alla låg kvar tills vi nästan fick dra upp dom för att hinna iväg. Bakisonsdag, helt enkelt.

Men nu är jag vaken igen och på gott humör och mycket är tack vare den här.

Men kärlekens makt är stor som ni vet
först var hon kall men sen var hon het
först sa hon nej, och sen sa hon ja
därefter blev allt som det skulle va

Cornelis har koll på läget, det måste man säga.

Att ”nesta” häcken av sig.

Lutande Huset, Nestinghysterin, Silkesapan

Ja. Jag gick visst lite bananas på Hansa idag och köpte den där korgen jag bara visste om att jag var tvungen att ha första gången jag la ögonen på den. Och så två täcken; ett till korgen och ett till spjälsängen. Och en filt. Och lite andra grejer. Och sen hade visst spjälsängen också kommit så vi fick åka och hämta ut det jättepaketet, och nu har vi suttit på övervåningen och skruvat och låtit vinden leta sig in genom den öppna balkongdörren och det är nästan, nästan så att man börjar förstå nu –

att man ska bli mamma. Att man ska få hem något så litet att det får plats i en blekblå body med elefanttryck.

Jisses.

Att ha månadens sista dag.

Livet

Japp, nu är det månadsslut vilket alltid innebär en himla massa jobb för min del. Saker ska sammanställas, siffror ska analyseras och prognoser ska göras och det är en av de bitarna jag trivs bäst med. Helikoptersynen. Det är som ett kombinerat schack och pussel; bitarna ska läggas på plats och passa in samtidigt som det gäller att tänka tre drag framåt och framförallt att förstå vad som händer på spelplanen innan det sker. Älskart.

Och igår gav sig Leo äntligen tillkänna för sin pappa! Den lille har ju annars betett sig som en riktig skurk; har haft världens kalas där inne men så fort jag lägger händerna på så har han slutat. Tvärt. Men igår låg jag i soffan med huvudet på mannens knä och kände hur han yrde runt där inne, och när Scout Valiant la handen på magen passade Leo på att ge ifrån sig en sprattling. Jag kände det! sa mannen och det var en obeskrivlig känsla att första gången få dela upplevelsen med honom; att kunna säga kände du det där? och få tillbaka ett ja! Att inte vara den enda som upplever.

Sen slutade han såklart. En spark var allt vi fick trots en timmes ivrigt väntande på mera. Men ändå! Han finns där inne.