Pizzerian: Hallå pizzeria?
Jag: Hej hej! Jag har en lite konstig fråga?
Pizzerian: Konstig fråga? Ja?
Jag: Jo alltså ni har ju den där pizzan med fyra sorters ost som jag älskar... Formaggio?
Pizzerian: En formaggio!
Jag: Nej nej, alltså vänta, jag ska inte beställa ännu – jag måste fråga först.
Pizzerian: Ja?
Jag: Det är ju mögelost på den…
Pizzerian: Nej nej nej, inte mögel ost.
Jag: Jo. Jo det är det. Det är gorgonzola på den.
Pizzerian: Gorgonzola? Ja. Inte mögel ost.
Jag: Jo men gorgonzola är… skit samma! Jag bara undrar: stoppar ni på osten på pizzan INNAN den går in i ugnen?
Pizzerian: …
Jag: Alltså, är osten på pizzan innan? Eller efter?
Pizzerian: Jag förstår inte?
Jag: Det är såhär; att jag är gravid.
Pizzerian: Aaaah gravid?
Jag: Ja precis. På smällen.
Pizzerian: Då jag förstår! Du inte få äta rött tjött. Ingen fara! Jag skriver här.
Jag: Rött tj..? Jaha! Nä det får jag förvisso inte. Men jag vill inte ha kött, jag undrar över pizzan med ostar.
Pizzerian: Ja?
Jag: Jag får nämligen bara äta gorgonzola om den har kokat. Eftersom jag är gravid.
Pizzerian: Kuka? Du vill att vi kukar den?
Jag: Njäe, det vet jag inte. Jag undrar mer om den bubblar osten? i ugnen?
Pizzerian: Du kan få vanlig ost! Annan ost vi har på pizza!
Jag: Tack så mycket men jag är ju sugen på just gorgonzola. Jag behöver bara veta om den bubblar?
Pizzerian: Bubbla?
Jag: Ja. I ugnen.

Pizzeria: …

Pizzerian: Jag förstår inte.
Jag: Kebabrulle?
Pizzerian: Ja, kebabrulle?
Jag: Jag tar en sån. Tack.

Så, nu sitter jag på tåget igen och är på väg för ännu en dag någon annanstans med människor jag inte sett på någon vecka och som det ska blir riktigt roligt att få träffa igen. Jag har turen att få arbeta med många riktigt bra människor; även i våra återförsäljarled. Det gör mycket.

Just nu går jag igenom lite diagram inför mötet och sörplar på en banan/passionsfrukts-smoothie som är så strävsur att det nästan svider i gommen, men Bönan gillar det och då är det bara att bälja i sig. Min ostnoja (när jag länsade små delikatessbutiker och kom hem med snudd på två kilo hårdost i veckan) har lagt sig en aning så jag antar att kalciumbehovet är uppfyllt för en tid framöver. Dock håller jag fortfarande fast vid mitt mineralvatten och jag har utvecklat en osund fascination för kebab, men de mest hysteriska matbehoven har faktiskt dämpats och numera kan jag äta en frukost som bara består av en stort glas smoothie och några knäckebröd och en bit frukt utan att jag kippar efter andan av hunger. Jag har helt enkelt börjat bli mätt när jag äter igen och jag har börjat hålla mig lite längre än tre timmar per måltid (lite) och det är inte helt oangenämnt. Däremot har jag börjat få en rejäl kula nu! Jag är ju i vecka 14 nu och redan har jag fått omvärdera garderoben. Mina gamla herrskjortor som tidigare satt sådär nonschalant löst fångar nu upp magen med tyget som en slags randig kokong, och glipar glatt mellan knapparna när jag sitter ned. Det går helt enkelt inte att dölja längre.

Men nu ska jag sörpla i mig resten av den här smoothien och göra klart alla diagram och sen ska jag börja den här efterlängtade fredagen på det bästa sätt jag kan; med iver. Det blir så mycket roligare att leva så.

Ja. Fortfarande väntar jag på stormen. Solen skiner och det blåser en aning men någon storm skulle jag knappast kalla det. Och jag som hade planerat för soffburrande i varma strumpor, glass och ett täcke uppdraget till hakan! Kan iofs gå att ordna ändå. Torsdagsfirande.

Idag har varit en såndär energitjuvsdag; jag är så trött att jag känns fluffig inne i huvudet och jag kom inte ifrån kontoret förrän nu. Jag har argumenterat i telefon och skrivit långa dokument och kartlagt och satt mig in i och funderat över med bara ett kort avbrott för en kebabrulle till lunch (veckans fjärde sen jag kom på att det är det enda som håller mig mätt längre än till klockan tre) och nu är jag äntligen på väg hem; med mitt fluffhuvud och med datorn i knäet och med en oroväckande längtan efter storm.

Imorgon blir det att sitta på tåget igen för ett besök på annan ort så idag behöver jag vika ihop mig i carpe diem och sova med Tookas beniga rumpa under armen. Men imorgon är det också fredag och sen är det helg med den där grillen som frestar mig varje dag som himlen är hög och blå, och Hippie-Marie och Folkpartist-Gustav tittar förbi för att klappa på Utstickande Böna (Marie då, Gustav ser mig varje dag och skulle nog inte få för sig att klappa ens lite) men som den insatta faster hon är oooo:ar hon högt vid varje ultraljudsbild och skickar fina frågor via sms och har faktiskt klapp-fullmakt tills hon tröttnar, tycker jag.

Men först; något slafsigt och varmt och salt att äta, en fortsatt torsdag i väntan på en ökänd storm och en hel bytta oöppnad Ben&Jerrys. En plan bättre än de flesta.

Det ska tydligen bli storm idag, säger SMHI, och kartan lyser ilsket oreange över skåne. Det är svårt att tro; vi har haft ett fantastiskt disigt vårväder hela morgonen med nästan röd sol och mjuka temperaturer, så ett stormoväder känns ganska långt borta. Men det kommer väl. Och då blir det en kväll med stora koppar te och duntäcket i soffan och huvudena ihop framför en film, och ärligt talat finns det ju värre saker än det.

Vad hittar ni på idag? Det är ju torsdag igen och bara en dag kvar till helgen och vi är lite, lite närmre sommaren. Gullvivorna har slagit ut i rabatten och krokusarna trängs och hela gräsmattan på baksidan är fylld av små knubbiga blå blommor jag inte vet namnet och när man kommer ut på morgonen doftar det mjuk jord istället för snö. Den bästa tiden kommer nu. Känner ni det? Den är på väg.