emma20 Comments

Att se tiden gå fort.

Livet

Herregud , vad tiden går egentligen. Tänker ni på det?

För två år sen vid den här tiden hade jag precis flyttat tillbaka till Malmö igen. Jag bodde i överslafen hos Micke Sparv i väntan på min lägenhet, på kvällarna somnade jag till ljudet av tv-spel och Mickes fnittrande – jag försökte göda upp honom på pizza och feta pastasåser den korta tiden jag var där eftersom han åt på tok för lite och alltid glömde bort att handla. Ibland grillade vi på verandan med hans rufsiga vänner och såg solen gå ner över Jägersro.
Jag var ute med Nelly nästan varje helg; jag drack daiquiris och dansade salsa med vansinnigt korta män och skrattade åt att de enda som uppvaktade mig var antingen medelålders gifta karlar eller nittonåringar som reste runt med en cirkus. Jag fick en home-coming-fest i en takvåning på Möllan med alla de jag saknat när jag varit borta och vi videofilmade och sjöng och försökte leka ”nu ska vi ut på tigerjakt” fastän ingen mindes hur man gjorde, och jag skickade var är du baby? klockan halv ett på natten till VD:n på mitt alldeles nya jobb istället för till Micke eftersom de hette likadant i min telefonbok. Hela veckan efter satt jag på ledningsgruppsmötena och försökte låtasas att det regnade.
Jag satt med Nelly på uteserveringar och drack skumpa och deklarerade att jag minsann aldrig mer skulle ha en man som kunde spela gitarr, vi skrattade åt de långhåriga, konstnärliga och bestämde oss för att det nog kunde bli bättre än sådär ändå. Vi skrev in oss på match.com och jag träffade Christer Sandelin-kopian (han med exfrun och pastan) och Nelly hade en hysterisk dejt med en rödhårig moderat som tog med henne till Burger King och försökte tvångla henne i buss-kön, och vi skrattade oss fördärvade av detta men gav inte upp.

Och nu; två år senare är jag gift och gravid och har en skånelänga med rabatter och kan nog för första gången i mitt liv kalla mig för vuxen.

Som det kan bli, ändå.

emma7 Comments

Att ha en solig söndag.

Lutande Huset

Vädret idag är precis lika strålande; vi blinkar yrvaket mot solen när vi kommer ut och låter dörren stå öppen hela morgonen. Det är sådär lagom varmt på läsidan i trädgården, sådär så man kan jobba i bara jeans och tröja och njuta av att solen kittlar värme i nacke och så att gräset är ljummet när man sitter på det.

Vi åker till Plantagen igen, såklart, eftersom jag igår kväll fick för mig att jag måste ha en rosenbåge mellan husväggen och staketet på kortsidan – fast utan rosor (som är alldeles för trögväxande för mitt tålamod). Så nu har vi suttit på gräset och skruvat ihop en tvåmeters båge och tryckt ner den i marken och planterat humle vid dess fötter så att den lagom till sommaren förhoppningsvis är överväxt och frodande och sådär härligt trädgårdsromantisk som jag ser framför mig. Och så har jag vattnat mitt rådhusvin och mina pioner och jag har stagat upp spaljen för det japanska blåregn som jag hoppas ska skjuta upp ur träkrukan och ta över väggen – jag har sprejat mina blomlådor för att hålla frösådden fuktig för lavendel och förgätmigej och jag har suttit på trappan och blundat mot solen och njutit av friheten det är med en trädgård. Just nu gapar krukor och blomlådor och spaljéer tomma, men snart. Snart ska det växa upp alla möjliga sorter av mjukt blå och puderrosa och vitt och jag har nyfiket gett mig i kast med att beskära alla rosenbuskarna som står längs husväggen (tack och lov för google) och jag undrar vilken färg de kommer att ha när de slår ut och vad mer som finns gömt i rabatterna som inte jag har planterat och som aldrig har visat sig för oss förut.

Men framförallt; det vindstilla vädret, solen och doften av ljummet gräs. Bättre söndag än så får man inte.

emma23 Comments

Att vakna till solen.

Livet

Vi vaknar till strålande solsken; den där typen som gör att trädgården verkligen badar i ljus och som inte ens persiennen kan hålla ute. Så vi går upp och gör iordning frukost och sen öppnar vi dörren ut till trädgården och sätter oss på trappan och äter och jag har fortfarande pyamasen på mig och fryser inte – trots att klockan bara är efter åtta.

Nu är det lördag vilket innebär golf för mannen och trädgårdsgrävande för mig. Idag blir det en vända till inne på Plantagen för att köpa fröer och vårlökar och något vackert som klättrar och sen kan jag ligga på alla fyra och gräva i rabatterna och titta på hundarna när de leker tills Scout Valiant kommer hem igen och vi kan tända grillen i väntan på Folkpartist-Gustav och Hippie-Marie. Jag kunde inte ha bett om ett bättre lördagsväder; det är vindstilla och fågelkvittret är nästan öronbedövande i all den andra tystnaden här ute och såna här dagar blir det ännu mer tydligt varför jag är en sån som är gjord för att bo i hus och inte i lägenhet.

Vad gör ni idag?