Jag åkte in till stan och träffade Världens Vackraste Nelly och vi satt på subway och pratade graviditet och jobb och kärlekssituationer, och som alltid var hon ett schampoo- och tuggummidoftande yrväder och tog mig med storm. Som alltid. Jag får skratta av mig med Nelly, jag kan prata om saker man kanske inte annars säger och att strosa i butiker med henne och handla för mycket och höra hennes jackas frasande mot min arm är som meditation för maggropen.

Efter någon timmes flanerande kom mannen och hämtade upp mig för månadens största Vuxen-aktivitet. Vi åkte och storhandlade. Wow, säger kanske ni – men då ska ni veta att vi inte en enda gång under de två åren vi har varit tillsammans har åkt och storhandlat. Någonsin. Vi kör inom vårt mini-Ica varje dag istället och köper det vi har kommit på att vi är sugna på. Idiotiskt. Men idag var vi iallafall och storhandlade och mannen körde vagnen och hummade och jag gick bland gångarna och slängde i varor och kände mig vansinnigt vuxen och ansvarstagande. Jag hittade till och med kondenserad mjölk så nu ska här kokas Dulce de leche som jag har suktat ihjäl mig efter sen Helena skrev om det i sin finfina blogg (gå inte in på hennes blogg om ni är gravida, den är som porr för oss matmonster). Krämig, kolafärgad dulce de leche med vaniljglass… Ni förstår ju. Porr.

Utanför butiken hittade jag ett plakat från någon som tydligen hade det lite jobbigt:

Oavsett. Nu har vi storhandlat för första gången och en oststinn lasagne står och sväller i ugnen och flickorna ligger utspridda i vardagsrummet och äter på ben. Och det är flera timmar kvar av denna lördag! Massa tid för tv-serier, nackkyssar och cheeseballs. Kan inte bli bättre.

Det är stilla hemma. Flickorna har sprungit på fältet och ligger nu utslagna i varsin del av soffan. Mannen är och badar i isvak och bastar och tittar på havet. Jag själv ligger på rygg och äter vad jag kan komma över och läser en ny bok och slölyssnar på TV:n. Vinden har kommit tillbaka och stryker sig längs husväggarna, annars hörs det ingenting förutom TV:n och det svaga raffsandet från Tants tassar när hon drömspringer i sin djupsömn.

Snart ska jag dock pallra mig upp från soffan och ta en dusch för att sen bege mig in till stan och träffa Vackra Nelly. Det var för längesen vi sågs och jag behöver en liten Nellyinjektion av skratt, skvaller och kärleksuppdateringar. Vad gör ni idag?

Det här är Tooka. Som ni vet så löper hon nu. Vad ni kanske inte vet är att Tooka, liksom sin matte, blir aningen av en bitch när det är dags för den tiden. Hon är inte direkt en liten näktergal om vi säger så. Alla är dumma i huvudet, och framförallt jag. Det ser ni ju. Det här är blicken jag får konstant på dagarna nu för tiden, när jag försöker prata gulligt med henne eller försöker att få henne att ställa upp på kort. Det är Tookas berömda

Är. Du. Dum. I. Huvudet. -min.

Om jag inte slutar då så kan jag få den här blicken istället:

Då vet man att det är dags att backa. När hon ger Onda Ögat har man helt enkelt tagit det för långt och bör passa sig jäkligt noga. Jorå förstår ni. En löpande Tooka är inte att leka med.

Och Tant?

Hon är samma Tant som hon alltid är. Men iallafall. Nu vet ni vad jag har att tampas med här hemma för tillfället.

Nu ska jag gå och se om Tooka blir gladare av lite skorpor med ost. Eller nåt.

Fredagar kan nog vara det bästa som finns. Vi har ätit pizza och godis och ligger nu huller om buller i soffan och stånkar i vår mätthet bland filtarna och tittar på Fringe och håller varandra i handen och njuter av att vara lediga.

Imorgon är det sovmorgon och jag ska vältra mig i Carpe Diem tills gravidblåsan sätter stopp och jag ska ligga kvar långt efter att solen har gått upp och snusa på mina flickor och hålla tårna varma mot mannens vader. Och sen blir det en såndär maratonfrukost med amerikanska pannkakor och lönnsirap framför TV:n med håret på ändå och med sömn kvar i rösten.

Men nu ska jag först vara totalt onyttig i soffan någon timme till. Inte göra ett dugg. Helt enkelt ha fredag.

Och så är man på väg tillbaka igen och jag delar plats med en man som ser ut att arbeta med datorer och som doftar grönt äpple, och det känns i hela kroppen att det är fredag och att jag bara är timmar ifrån att få dra av mig de här helvetiska strumpbyxorna och släppa ut magen i en onepiece.

Det kan bli lite långtråkigt på tåget så för att roa mig dagdrömmer jag om saker som är fina. Som min längtan efter flickornas första trädgård i sommar när jag ska fylla en barnpool med vatten och sen bara sitta i gräset och se vad Tant, badmonstret, tar sig till när hon har en alldeles egen pool på sin alldeles egna springyta. Eller på hur vackert det är med dinosaurieryggar på unga kvinnor och hur gärna jag vill fotografera det (ni vet, när ryggraden sticker ut som små fenor på unga kvinnor som sitter kutryggade över en kudde och skvallrar med sina vänner). Eller hur fint det är med kiropraktorer som har skyltfönster och försöker julpynta och har hängt stora, glittriga snöflingor från kotorna på den ryggrad i plast som upptar fönstret. Såntdär.

Men nu har jag lite rapporter att skriva och lite samtal att försöka ringa mellan stationerna, så nu får jag försöka packa ner dagdrömmarna i hjärtekofferten igen och koncentrera mig på att vara yrkesjag ett tag.