Jag har hittat en hysterisk film på Svåra Lena från möhippan som jag slitit med i två timmar nu för att konvertera om för att kunna lägga upp här på bloggen. Hittills har jag inte lyckats, men jag ger mig inte. Än.

Nu har jag fått komma hem iallafall och byta om till onepiece och äta massor av knäckebröd med västerbottenost, och flickorna har trängts med mig i soffan och allt är alldeles som det ska vara. Jag ska be mannen hacka upp en färsk ananas sen ska jag sätta mig här igen och svära över den där filmen. Och ni? Vad gör ni ikväll?

Nu sitter jag i Linköping och gungar med fötterna från en kontorsstol och äter den arga kvinnans fruktsallad och tjuvlyssnar på säljare via mitt headset. Det är flera grader kallare här, sådär så att det isar i näsan, men solen ligger högt och bländar mig genom fönstret och här inne är det så många människor att luften blir sammetslen av värme och koftan får åka av och hängas på ryggstödet.

Är det verkligen redan onsdag? Den här veckan verkar ha gått i ilfart, bortsett från mina nya jättebröst och det envisa hungerillamåendet mår jag oförskämt bra i min graviditet och håller tummarna att det ska fortsätta så. Det enda jag reagerar på är hur fruktansvärt fort jag lägger på mig i vikt. Var det samma för er? Jag vet iofs inte om jag ökar i vikt eftersom jag totalvägrar att skaffa en våg, men det känns som det på kläderna. Och magen är så svullen att jag börjat kasta hotfulla blickar på mannen och fråga du har inte gjort mig med tvillingar va? och ängsligt leta tvillinginformation på nätet.

Men oavsett; det är onsdag och fruktsallad håller illamåendet i schack och solen är framme och alldeles snart är det dags att åka hem igen och landa i soffan och dricka apelsinjuice och ropa älskling! jag är jabba the hut! och skrämmas halvt till vettet av Fringe.

Det har snöat i Malmö över natten. Ett tunt lager har pudrat hela innerstaden så att den liknar ett motiv från en snöglob innan man skakat den; taktegel skymtar bara precis igenom och fönsterbleck är mjukt rundade i vitt. Alla vet vad detta betyder. Tåget kommer inte vara i tid.

Så jag går inom Ritazza och köper en fruktsallad av den argaste kvinna jag mött sen finns det inte så mycket mer att göra än att sätta sig och vänta. Titta på tavlan med trafikinformation som blinkar rött på sju tåg av tio. Titta på de irriterade affärsresenärerna som går i sina beiga rockar och pratar med öronsnäcka och viftar med händerna. Slösurfa.
Men tillslut kommer det iallafall, X2000, och jag har kunnat gå ombord och nu tuffar vi fram i sakta mak. Signalfel ursäktar lokföraren genom högtalarna och alla de beiga affärsresenärerna suckar unisont, slår upp sina laptops och ringer andra suckande affärsresenärer som sitter på andra tåg eller flygplatser på väg till samma försenade möte. Businessbaletten. Man ser den överallt.

Hörrni. En sak slog mig nyss och sen dess kan jag inte sluta tänka på det. Jag har google analytics, ni vet; det där som visar hur många besökare som varit inne? Varje dag söker jag upp det med jämna mellanrum, går in och kollar, stänger ner. Problemet är att jag går in på google och skriver i sökrutan och det räcker med att skriva anal för att analytics ska poppa upp och jag kan klicka mig vidare. Jag har inte tänkt på det innan men nyss blev jag helt lamslagen när jag kom på att IT förmodligen undrar vad jag är för rubbad typ som sitter och söker på anal flera gånger om dagen.

Herrejävlar.

Jag och Camilla firade att dagen var slut genom att gå till Redfellas och sitta nersjunkna i deras skinnsoffor och dricka smoothie och prata om för mycket jobb trots att det nog egentligen var meningen att vi skulle prata om något annat. Hon är en såndär liten sparvliknande kvinna med stora handrörelser och ett smittande skratt; hennes page rör sig i takt med att hon pratar och allt hon säger understryks med gester och levande ögonbryn så det är som ett litet skådespel i sig själv att se henne. Jag tycker om sånt; när hela människan är med i en diskussion. Inte bara orden.

Och nu har jag kommit hem och ska duscha av mig dagen och förbereda mig inför imorgon när det blir Linköping igen och ytterligare timmar på ett X2000 som luktar kål (varför? varför gör det alltid det?) och ytterligare möten med såna jag tycker om och som har ljusa kontor med för stora fönster. Men först ska jag försöka klura ut vad det är Tooka vill, för hon sitter demonstrativt bredvid mig med blicken stint fast i mitt ansikte och pratar alldeles fasligt mycket. Jag ska spela in det där någon gång; hennes snackande, och slänga upp det här på bloggen så att ni får höra. Det är som en blandning mellan rapande, råmande och mansskratt. Hursomhelst.

Dags för en tisdagskväll där jag går in i vecka åtta och skapar hjärnaktivitet i magen, minsann. Busy, busy.

Det här är en såndär allt-i-ett-dag, när klockan går fort och tangenterna smattrar i kontorslokalen och all statistik jag får fram verkar förnuftig och rätt från början utan att bråka med mig alls.

Jag har mått illa hela förmiddagen (det har börjat igen) men efter att ha fått i mig en stor skagensubway med mängder av jalapenos och oliver så har illamåendet äntligen lagt sig och jag slipper sitta och suga på mintpastiller och fundera på vems papperskorg jag ska kräkas i. Så nu lyssnar jag till Ane Brun istället och skriver fina sms med min man och försöker få Svåra Lena och Elma att åka på en singelkryssning med segelbåt i Kroatien. Elma förstår vilken fantastisk idé det är men Svåra Lena är övertygad om att alla som tar en singelsegling i Kroatien är mellanchefer i 40-årsåldern som jobbar på kommunen och som kommer tala om för henne att vara tyst, lägga armen om henne och berätta hur han är ansvarig för avloppsdivisionen i Skara. Och Svåra Lena vill inte ha kommunala mellanchefer, hon vill ha äppelkindade fruktpojkar med arbetsbyxor och skägg. Elma tycker däremot att det inte vore så dumt med en mellanchef, hon är till och med beredd att se kostnaden för resan som en investering. Men eftersom Elma också är en småbarnsmamma suckar hon och erkänner att hon nog helst av allt skulle vilja åka till Polen med bara tjejer ändå för att gå på spa och bli ompysslad och inte behöva tänka på att ligga med något annat än en massagebänk.

Så vi lägger dom planerna på hyllan ett tag och pratar om när vi ska starta upp vår bokklubb egentligen. Och så lär vi oss böjningen av gala (sånt som tuppar gör) och hummar mot varandra och känner oss ofantligt nöjda med att ha lärt oss något nytt idag också.