Är man i krokarna och är hungrig så MÅSTE man till Olof Viktors, det vet ni ju – det har jag sagt så många gånger innan. Men det är bannemig det stället med a b s o l u t godast lunch/fika/namnam man kan tänka sig och är man på besök är det ett givet utflyktsmål. Du kommer inte bli besviken, lovar.

Det är ofta väldigt mycket folk men den här gången hade vi tur och hittade ett bord direkt.

Hela miljön är magisk med vackra rum, gamla udda möbler, pinnstolar och tavlor.

Så vad bör man äta då?

Om du frågar mig svarar jag deras kräftstjärtsmacka med aioli – den går aldrig ur tiden och jag tar den varje gång. Mannen skulle nog svara soppa tror jag (eller deras macka med tupp och svampmayo) och Leo håller med mig och kräftmackan medan Noah tycker att frågan är trams och att man kan skippa mackorna och gå direkt till fikan. Det kan han i och för sig ha en poäng i för deras godsaker är liksom 75% av Olof Viktors. Morotskakan har jag tjatat om och det gör jag ännu; INGET slår deras morotskaka. Vi brukar ju köpa den när barnen har kalas så slipper jag baka och man vet att den är älskad av alla, så är ni där får ni inte lämna utan att ha ätit morotskakan okej? Kolatriangeln är tydligen också väldigt bra säger de som tål nötter och Noah tycker om deras version på Smoores. Och! Kommer ni den här tiden på året och framåt får ni inte missa att gå tvärs över gården in i köpa-med-hem-butiken och köpa en påse med deras pepparkakor för de är l j u v l i g a, alldeles krispiga och doftar så mycket hembakat att man blir lite yr.

Så det blir dagens utflyktstips det: Olof Viktors!

Och nu vet ni ju vad ni ska äta och allt också.

(Bara att skriva om det får mig att vilja åka dit igen nu på momangen pronto basta direkt).

Bästa stället vi har här ute, lovar.

När höstvädret är strålande och man undrar vad man ska hitta på så är ett hett förslag djurparken!

Vi brukar åka till Skånes Djurpark på grund av mer kul för barnen att göra utöver djuren, men den här gången tog vi oss till ett närmare ställe nämligen Ystad Djurpark. Lagom litet, man kan kanske inte roa sig en hel dag där, men perfekt för att mindre utflyktsmål när familjen är rastlös och man känner ett överhängande behov av att klappa getter.

Vi fastnade l ä n g e i gethagen, som vi ofta gör. Jag skulle så gärna ha en handfull getter om jag hade plats, tycker att de är helt fantastiska djur. Och när det finns små getungar att gosa med så vill man ju liksom inte gå därifrån utan vill stanna ungefär hela dagen och klia dom i skägget och prata mjukt och försöka hindra dom från att äta upp mannens glasögon medan han har de på sig.

Vi hälsade på en emu som såg så våldsamt ondsint ut att jag började skratta nervöst och backa bort lite från staketet. Kolla liksom. Man ser ju på den där att han inte är riktigt välvilligt inställd. Ser ut som jag gör så fort någon försöker prata med mig innan klockan 07 på morgonen.

Pojkarna blev dock inte så avskräckta utan slog sig ner och samtalade med en annan emu som kanske var lite mer välvilligt inställd.

Och så fick Noah rida ponny!

Och som vanligt förvandlas jag till ridsportens motsvarighet till fotbollsförälder; tittar stjärnögt på honom och säger till mannen att den där ungen måste vi ju sätta i ridskola; se vilken balans han har! En naturbegåvning! Så naturlig, bra sits och följsamhet. Hälarna ska ner lite bara men du ser va? Vi har ju så stora stjärnor i ridsporten i Sverige förstår du och sen smacka belåtet och spela upp inre filmer om hur min son erövrar fälttävlansbanor eller gör GHS.

Nåja. En får ju drömma, inte sant?

Och sen utforskade vi lite mer djurpark men det får vi ta en annan dag så ni inte slumrar till där bakom skärmen. Hörs alldeles snart igen!