Sockerkoma på mannens mage framför en hel säsong Criminal Minds, efter en imponerande mängd lösgodis, cheeze balls och glass. Det är grejer det.

Sitter på bussen på väg hem och funderar på sånt som det finns lite för lite av i livet, sånt som är vackert och som man skulle vilja se mycket mer av. Sånt som får en att stanna upp mitt i ett steg och titta en extra gång och le för sig själv åt, sånt man tar med sig hem eller berättar för andra. Och jag kom på några saker:

• Män som håller upp dörren för en när man ska ut från Pressbyrån och de ska in. Gärna väldigt långa män i svarta rockar, såna som kan hålla upp dörren med ena handen och nicka artigt och vara så långa att man kan gå under deras arm utan att böja på huvudet.
• Gamla människor som hamnat på skorean i trendiga skoaffärer. Detta är nog en favorit; gamla människor som sitter på röda lackpuffar och provar Converse samtidigt som de stödjer sig med ena handen mot väggen och kisar närsynt på prislapparna mellan bytena.
• Stora vältränade män med små hundar. Det är också vackert; stora muskulösa män med tribaltatueringar och rakad skalle som sitter i busskurer och värmer en tax under dunjackan, såna som är så uppslukad av denna lilla håriga varelse att de inte ens ser sig omkring utan bara klappar den mellan ögonen med ett försiktigt finger och viskar tyst om hur duktig den är tills taxen somnar med huvudet i deras handflata.
• Flickor över tolv som håller varann i handen när de är ute och går. Saknar inte ni det, ni också? Flickor i sextonårsåldern som fnissar så de knappt kan stå, de som går lutande mot varann som två grenar som fastnat, de med färgglada frisyrer och huvudena tätt ihop och med fingrarna ihopflätade nedanför jackärmen. Såna man inte kan sluta titta på eftersom man själv börjar fnissa när man ser dom, trots att man inte alls vet vad de pratar om. Såna som kan varandras alla hemligheter eftersom de spenderat otaliga nätter med att sova över på varandras golv och lyssna på Kent och rita hjärtan runt pojkar i skolkatalogen.
• Mormödrar som åker vattenrutschkana med sitt barnbarn. De man ser på Aqvakul som har zebrarandiga baddräkter och gul badmössa och som kniper ihop ögonen hårt, hårt när de åker den branta rutschkanan med sitt barnbarn i knäet eftersom de egentligen är alldeles för gamla för att hålla på med sånt och det skrämmer livet ur dom, men eftersom de samtidigt  älskar sitt barnbarn för mycket för att säga nej.

Det här är sånt som får mitt hjärta att klappa lite snabbare och dagen att bli lite mer skimrande. Men nu tänkte jag utmana er. Vad fattas ni i livet? Vad är det vardagsvackra som ni ibland ser och önskar att ni fick mer av?  Jag tycker vi försöker lista allt vackert vi bara kan och på så sätt sprida det vidare. Är ni med?

Tar med mig Svåra Lena ut på lunch, har haft en förmiddag som gått i ett så jag behövde lite sällskap och en timmes black out och då finns det inget bättre än att ta henne under armen, kryssa sig gågatan fram och landa på Gozzip där man kan äta lasagne med aioli och känna sig som man är på dejt eftersom alla bord står strategiskt ett och ett och man sitter mitt emot varann i sköna läderfåtöljer med ett tänt ljus i mitten och alla servitörer pratar viskande sensuellt och kommer från latinamerika.

Vi sitter ihopsjunkna och pratar oväsentligheter och försöker låtsas som om vi inte tjuvlyssnar på herrarna bredvid oss som äter hamburgare med tandpetare i och pratar skit om någon Ynge som ”inte fattar någonting” och som borde söka sig till facket istället, och lasagnen är lika tröstande god som alltid och när vi stövlar ut därifrån en halvtimme senare ligger lugnet som en tung hand  över skulderbladen och jag har tankat energi igen. Och efter en snabb vända på Espressohouse har jag nu även, sittande vid mitt skrivbord, ätit en blåbärspaj som strösslat smulor precis överallt och som fick it-killen att ge mig onda ögat och peka varnande på mig med en gaffel när han såg hur jag skakade tangentbordet upp och ner för att kunna få ut drösslet av smulpaj som fastnat mellan e och l.

Så nu är jag redo att fortsätta dagen. Ska börja med att ge affärsområdeschefen en Manhattan Brownie och koala* honom lite som ursäkt för att jag fräste åt honom i morse utan att egentligen veta varför.

* = krama, inget kinky

Någon gång under natten kom plusgraderna tillbaka, mannen stod på nedervåningen i morse och ropade ”Det är plusgrader, baby!” och jag låg kvar under täcket med Tooka på magen och ropade ”jag vill inte gå uuuuupp, jag vill inte det!” tillbaka, för sängen var alldeles lagom varm och Tooka blåste kittelluft mot min hals och jag hade precis haft världens dröm där jag åkte propellerplan och tittade på kor och badade i bassänger. Men han bara skrattade och kokade sitt kaffe och ungefär när doften av mörkrost nådde ovanvåningen så rasade jag ur sängen och försökte intala mig att jag inte alls var trött, inte det minsta.

Och nu sitter jag här, som vanligt, med min varma choklad och försöker se pigg ut och skrattar åt Svåra Lena som precis har haft en imponerande lång monolog om hur bekymrad hon är över att hennes inneboende Raffe använder Dove Summer glow – och inte ens den mörka varianten trots att han är iranier, utan den ljusa; den som hon själv har till sin övernaturligt vita emohud. Mycket besynnerligt, tycker hon och blandar sig dagens första Proviva med glittertofsar i.

Och det är ungefär vad som händer i världen just nu.

Detta är minen hos någon som precis har ätit semla.
Och som tycker att du är dum i huvudet som inte ger henne en till.