Att ha lite mer som frodas.

Drömmen

 

Ja ni minns ju hur gavelrabatten jag anlade såg ut i juni?

Blåregnet var på plats och så även två stycken mycket sorgliga roskvistar (de ser ju aldrig kul ut när de kommer barrotade) och det var ganska tomt. Men nu har mycket hänt ska ni veta! På en och en halv månad har rabatten sakta börjat breda ut sig och nu kan man få en idé om hur den kommer att se ut när den är helt uppvuxen och klar.

 

 

Längst fram är det alltså lavendel som ska få buska till sig och liksom välla över kanterna – det är iallafall förhoppningen. Vi har ju fräst upp tre stycken stubbar i trädgården som gav massor av flis och eftersom det varit så himla varmt i perioder och rabatten är vid en gavel under visst tak så slängde jag över flis för att jorden lättare skulle kunna hålla fukten och inte torka ut lika snabbt.De barrotade rosorna har skjutit upp till två stycken buskar, dock blommar de inte ännu såklart.

 

 

De vita blommorna minns jag inte alls vad de heter, men de passade utmärkt in och det bästa var att rabatten gjordes så sent att det var 50% på perenner på Plantagen så jag kunde fylla upp den där ytan utan att bli ruinerad.

 

 

En blandning av olika sorters rosor, lavendel och så den där vita blomman.

Och en luktärt!

 

 

ÄNTLIGEN lyckades jag få luktärterna att växa upp och blomma – förra året försökte jag ju men det gick helt åt skogen, de ville inte alls, men i år har jag tre luktärter som blommar där ute i trädgården. Den här är ju knappast nån frodig version men skit samma; den blommar och det är huvudsaken.

Så nu har jag fått min gavelrabatt! Och nu är den där, år efter år, och växer till sig.

Så himla värt allt grävande, bärande och slitande.

I annonssamarbete med STO

Att ha påbörjat något spännande i köket!

Annons

 

 

Här är köket;

alldeles tomt och kalt och strippat på rubbet. Varför det kan man ju tänka? Jo! För att det just nu sker något väldigt spännande där inne.

I början av sommaren var jag i kontakt med Sto för att prata om just det här lilla köksprojektet. Sto är ett tyskägt, stort företag som har produkter som du kan anpassa i princip hur du vill; golv, färger, byggmaterial och allt med väldigt hög miljömärkning för sunt boende. Och när jag var hos Sto i Malmö hittade jag så himla härliga kalkprodukter för väggar att det var ganska enkelt att bestämma sig för vad jag ville göra; nämligen spackla köket med StoCalce Fondo – Oriente! Det är en kalkbaserad puts för inomhusbruk, som en slags kalkfärgsyta 2.0.

Ytan blir alltså som en levande kalkfärgsyta, fast med ännu mer liv än det går att få fram med pensel och är ett hårdare material som liksom putsas/spacklas på väggen istället för att målas på, och som sen får en vaxad yta så att den blir som silkesmjuk. Ungefär som det vi gjorde på bänkskivan ni vet? Fast på väggen. Och man kan få precis vilken nyans man vill, och eftersom jag tycker så mycket om själva färgen på den vi redan har så mixade de till en med samma grundfärg så det blir mer en ytförvandling än en nyansförvandling.

 

 

 

 

Jag la en primer kvällen innan och sen kom dom och skötte allt annat i ett nafs (i vanliga fall kommer de såklart inte ut och sköter arbetet åt dig utan det är precis som i en måleributik; du köper dina produkter och gör det själv eller anlitar en egen hantverkare, men här fick jag lite särbehandling).

 

 

 

 

Ja, ni ser materialet här; en tjockare pasta som sen läggs på i två omgångar med spatel.

 

 

 

Här är två lager precis gjorda!

 

 

Och här börjar det torka!

 

 

Och sen läggs det färgade vaxet på med trasa, det som kommer ge alla ”skiftningar”, och här är det precis gjort och väntar på att torka – inte förrän det torkat in kommer man se hur levande ytan blir.

Men det slutgiltiga resultatet håller jag er lite på halster för; jag ska sätta tillbaka bord och hyllor och sådär först. Taskigt eller hur? Men det kommer snart! Och vill ni veta mer om Sto så länge kan ni kika in HÄR.

Så himla, himla roligt med förändring!

I reklamsamarbete med STO

 

Att göra en hall.

Fotograferingar & Uppdrag

 

Det fattades en hallmöbel hos kunden; någonting att slänga av sig skor och nycklar och annat på – men jag hittade inte rätt.

Så tog jag en tur till ILVA och fastnade för designen på den här, men färgen var inte rätt. Det är ju dock, tack och lov, lätt att fixa. Så istället för att jaga vidare när bordet i övrigt var perfekt så blev det så att jag tog det här och sen plockade fram färgen som var kvar från när köksluckorna målades och satte igång med att göra det mer anpassat för just kundens hem.

 

 

Och n u smälte den in!

Exakt samma färg som skåpsluckorna (jag gjorde likadant; slipade, målade med en snickerigrund och sen tre lager av Dazzling Calaiz), en spegel (även den från ILVA) och lite småpynt och så blev det en perfekt hallmöbel som inte tar så mycket plats i djup men ändå fyller en stor funktion. Det ska dit en lampa också men inget som är akut, huvudsaken är att hallens långa vägg nu inte längre är så tom och att ytan blev mer praktisk.

Sagt det förr och säger det igen; målarfärg alltså.

Det bästa som finns.

 

Att ha gjort High Chaparral igen!

Livet

 

Och så gjorde vi High Chaparral igen, hela klanen, precis som tidigare år. Det har blivit lite utav en tradition att varje semester ta en dag för att köra dit och roa barnen och njuta av omgivningen. Ja alltså; allt smällande njuter jag inte så mycket av utan går runt med fingrar i öronen och rycker till som en nervös kanin, men m i l j ö n är ju vacker och jag älskar alla tidsenliga kläder och hur de har uppklädda ”statister” som går omkring, pratar med barnen och skojar.

Där är jag och mamma <3 Hon som lärt mig allt om rashöns, kantareller, gevärsskytte och att klara sig själv.

(Jag var klädd i tröja från Zara, flera år gamla All Saints-byxor och solglasögon från Twist&Tango).

 

 

Överallt musik, rök och action; som att befinna sig på en filminspelning eller bland kulisser till en vilda västern-film.

Jag är ju extremt anti vapen till barn och killarna har aldrig fått några när vi varit där, men i år gav jag efter med löftet om att de INTE fick sikta på någon annan och inte skjuta precis bredvid mina öron. Det är just det där siktandet jag har så svårt för; när barn springer runt med pistoler eller gevär, stirrar mig stint i ögonen, siktar och skjuter. Tycker mest det är obehagligt, men så är jag ju lite udda också.

 

 

Fullt utrustade var de sen redo för äventyr!

Leo såg ut som en livsfarlig bandit och jag var lite orolig över att han skulle få syrebrist, men det gick tydligen bra. Båda valde varsin guldpistol och till min stora glädje skötte de sina pistoler exemplariskt; tror de mest testsköt några skott sen tyckte de att själva smällandet var lite för högt och nöjde sig med att bära runt på sina pistoler och öppna och stänga dom i allehanda fräsiga moves.

 

 

 

Sen vaskade vi guld!

I år hade de byggt ut så det inte bara var rännor att vaska i utan ett helt litet område där man fick ta av sig skorna, kliva ut och vaska mellan stenar och sand. Dock var det SJUKT svårt att hitta något? Leo hade falkögon och fick fram en hyfsad batch men Noah gick mer på att plocka upp stenar och det fungerade tydligen precis lika bra.

 

 

Guldet lämnades in och i retur fick man en stoooor, skimrande guldpeng att stoppa i fickan.

 

 

Sen var det dags för ångloket!

 

 

Man åker över bron in i laglöst land och där blir man rånad.

 

 

Noah blev lite traumatiserad över hela rånarsituationen i år. ÄR DET NÅN SOM HAR GULD?! gastade rånarna och pliktskyldigt började Noah gräva i sin bröstficka efter guldpengen han just vaskat ihop. Älskade lilla <3 Göm den där det är bara på låtsas viskade vi och då slappnade han av och tyckte att det var lite roligare.

 

 

Sen åt vi lunch i Mexico (ingen kulinarisk upplevelse såklart, men trots allt föda och barnen gillade det).

 

 

Och klappade åsnor, åt churros, lekte i den lilla cowboystaden och vilade benen innan det var dags att sätta sig i bilen och köra hem igen.

En alldeles perfekt utflykt om ni ännu inte varit där, har vägarna förbi och vill hamna i vilda västern för någon timme.

Nu samlar vi kraft inför nästa år igen 🙂

 

 

 

Att ha skatter från trädgården.

Drömmen

 

Åh det är ju så FINT att kunna gå ut och knipsa av sig några blommor från trädgården; precis samma lyx som det är att kunna gå ut och hämta sig en näve färska örter till maten.

Där på soffbordet står nu utblommade rosor; den åt vänster är från Tants buske och den högra ifrån en ros jag har i en kruka bredvid trappan och som visade sig vara ofantligt vacker när den väl hade börjat blomma (den var ny för i år så jag visste inte hur den skulle arta sig).

 

 

Annars?

Annars har vi som sagt s e m e s t e r med allt vad det nu innebär;

längre mornar, mer tid, mycket trädgård, mycket sjö och mycket ”sånt vi inte hunnit innan men gärna vill göra”. Som många av er antar jag, om ni fått gå på semester ännu? I år försköt vi mannens semester en vecka så vi startade den vecka senare än vanligt och med tanke på hur vädret var när han i vanliga fall hade tagit ledigt kan man i nu i efterhand konstatera att det var ett rätt beslut men man kan ju aldrig veta. Strunt samma vädret egentligen såklart, det viktiga är ju att få vara ledig, men det är ju fasligt mycket skönare att få vara det med sol ute så att man kan valla killarna utomhus och slipper tömma hela hitta-på-inomhus-arsenalen på en gång.

Men nu vaknar snart två små och jag ska starta med scones för nybakat på morgonen är det bästa vi vet och nu – ja, nu har man ju tiden.

Ta hand om er, ok? Så glad att ni finns.